Fnutter

Idag har jag bytt till sommardäck på bilen. Stolt över mig själv (och jag vet att alla andra gjorde det för två veckor sedan, men jag har faktiskt varit borta...). Jag gjorde allt själv! Pappa var visserligen med, men det var mest som moraliskt stöd. Vad skulle jag ha gjort om något gick sönder när jag står själv borta vid verkstan? (Vad som nu kan gå sönder, och hur min pappa nu skulle kunna lösa det. Men det kändes bättre.)

Man kan tycka att ens pappa borde ta över och fixa allt om man bara ler och ser hjälplös ut. Inte min pappa inte. Han bara flinar och tittar på. Gör jag något fel säger han ingenting utan väntar till jag upptäcker det själv. "Du måste lära av dina misstag." Det är väl bra egentligen, jag lära mig ju ordentligt, men jag måste säga att det är frustrerande att få däcket över sig för att man inte sparade den översta skruven tillsist. Lyckas få bort däcket från min misshandlade kropp och möts av pappas flin. Roligt! Å andra sidan är jag en av få av mina tjejkompisar som skulle kunna lösa det själv om jag fick punktering. Och det kan jag tacka pappa och hans "vad var det jag sa"-flin.


Någon som känner för huvudvärk? Ett enkelt recept: Ge dig ut och spring i värmen, svettas massa, drick inte tillräckligt med vatten efter och tillbringa resten av kvällen med att pimpla rosé vin. Huvudvärk garanteras!