Fnutter

Tänk vad snabbt det goda humöret kan försvinna! Det räcker med att någon (läs mormor) säger en mening. "Men Susanna, när du nu har så mycket tid över (att jobba med hästar räknas enligt mormor inte som ett riktigt jobb, det är mer en hobby) måste du faktiskt hjälpa din mamma att städa." Jag försöker försvara mig med att det gör jag visst, jag har bara lite svårt att se vad som behöver göras om inte mamma säger till mig. Nej, det räcker inte som förklarning. "Din morfar är gammal, att inte han ser vad som ska göras är okej, men du som är ung tjej, du måste ju se sånt." Ehh, det är klart, jag är ju tjej, att hon inte sa det tidigare, nu måste jag genast börja städa överallt!

Jag insåg snabbt att det där var en diskussion jag inte orkade ta och bytte samtalsämne. Då kom vi istället in på min framtid. "Jag vill ju inte stressa dej, men du kan ju inte bo hemma hela livet. Du får ju se till att komma iväg snart. Jag vet att det inte är min ensak, men har du sökt något plugg till hösten?" Gaahh! Förklarade lugnt att man inte sökte till högskolan förrän senare till våren. Och att jag faktiskt tänkt flytta hemifrån, bara inte precis just nu, utan när jag har en lite bättre plan på vad jag ska göra. "Ja, det är ju inte min ensak, jag är bara lite nyfiken. Hur är det med resten av familjen?" Räddad för denna gång!

Så, nu har jag fått ösa ur mig lite. Känns bättre! Jag tycker om min mormor, det är bara det att vissa frågor orkar jag inte med just nu...