När blir man egentligen vuxen?
Jag har funderat en hel del på den här frågan. Ibland känner jag mig vuxen. Jag menar, jag har både jobb och bil, men samtidigt bor jag hemma hos mina föräldrar som också betalar min mat (även om det är det enda de betalat för mig). När jag pratar med en del kompisar känner jag mig verkligen inte vuxen. De pratar om vad de ska göra med sin sambo i helgen (oftast något som "åka till ikea och köpa nytt skåp" eller "renovera badrummet"). De klagar över alla räkningar, över grannar, chefer och så vidare. Då känns det verkligen som om man har hamnat på olika nivåer, jag menar vi är lika gamla, har växt upp tillsammans, men någonstans känns det som om vi hamnat olika i utvecklingen. Vissa dagar tänker jag att det är de som går för fort fram, de borde leva livet mer innan de stadgar sig. Andra dagar känner jag att det är jag som är hopplöst efter, att jag borde ha kommit så mycket längre. Jag vet inte riktigt, borde jag det? Jag menar, jag fyller faktiskt 21 i år, är det inte dags att ta tag i livet snart? Hur länge får man bara "leva livet"?
Hoppas på att få komma iväg til Tyskland och jobba ett tag i alla fall. Nu känns det inte så långt borta, men vi får se hur det blir!
