Fnutter

Jag och pappa var och hälsade  på min farmor i Västerås idag. Det blir inte så ofta jag kommer dit, men en gång i månaden försöker jag hinna med. Jag vet hur mycket det betyder för henne att jag kommer dit, men det tar nästan hela dagen, så det blir inte oftare än så. Min farmor är över åttio år, bor själv i sin gamla lägenhet sedan farfar gick bort för ungefär fem år sedan, hon har kronisk värk och hjärtproblem. Hemtjänsten kommer en till två gånger om dagen för att hjälpa henne, men trots allt detta vägrar hon inse att hon är gammal. Vi i familjen tycker synd om henne för att hon bor ensam eftersom hon är en väldigt social person. Någon gång har vi tagit upp ämnet att flytta till något hem så att hon har någon mer att prata med på dagarna än sina krukväxter och hemtjänsten. Då tog det tvärstopp. "Jag vill inte bo på något hem, där bor det ju bara massa gamla kärringar, och någon gammal kärring har jag inte blivit än!" Jag älskar verkligen min farmor! Trots att hon är trött jämnt, har värk och inte ens kan duscha själv, vägrar hon ta att hon är gammal. Det är krut i tanten! Jag önskar att hon kunde leva för evigt då hon är, och alltid har varit, ett stort stöd för mig.