Fnutter

Min lillasyster är fyra år yngre än mig, vilket betyder att hon alltid har varit liten för mig. Det har stämt tidigare, men tyvärr blir man ju äldre, så också hon. Hon fyller sjutton i år, hon själv säger att hon är "snart arton". Nu har hon börjat prata om att åka till Grekland med några kompisar i höst. Helt naturligt i och för sig, några av hennes kompisar är redan arton och jag gjorde min första egna utlandsresa när jag var arton. Det är bara det här med att släppa taget. Varför ska det vara så svårt? Jag ser henne fortfarande som om hon var tolv år och behövde tas hand om. Det är inte det att jag inte litar på henne. Jag vet att hon är smart och kan ta hand om sig själv. Det är bara så svårt att förstå att hon börjar bli vuxen. Hon har ju alltid varit min lilla lillasyster (trots att hon sen flera år tillbaka är starkare än mig, men det är en annan sak...). Det är så lätt att ställa sig på våra föräldrars sida och säga åt henne att stanna hemma, trots att jag vet att det inte direkt gynnar vår relation. Måste helt enkelt acceptera att hon börjar bli vuxen och måste få stå på egna ben. För att lära sig måste man få göra saker själv. Det gäller även misstag och förhoppningsvis lär man sig någonting av dem.Älskade syster!