Fnutter

Vad ska man säga... IKEA och farmor igår, precis som planerat. Vägen dit gick däremot inte som planerat. Jag kommer och kör, lugnt och fint som alltid, hamnar efter ett par sega bilar som kör 60 på 70 vägen. Efter sådär två mil när det inte har gått att köra om har jag hunnit blir lite irriterad. Det kommer en raksträcka med fri sikt, jag kör om. Ser när jag precis har kommit om att längst bort på raksträckan står det ett pucko mitt på vägen. Då kör jag säkert 90 på 70 vägen (vadå, jag måste ju komma om?). Det var inget pucko, det var en polis. Vet inte om de var snälla för att de såg att jag körde om, eller om jag faktiskt hann sänka farten till 70 innan de började mäta. I vilket fall blev jag inte stoppad. Pulsen var uppe på ohälsosamt höga nivåer och jag var övertygad om att de skulle komma efter mig i flera mil. Fem mil bort, när jag satt och åt på McDonalds tittade jag mig fortfarande över axeln. Lovade mig själv att aldrig mer köra för fort! Aldrig någonsin, i alla fall inte på ett tag, eller, i alla fall inte mer den dagen. Jag höll faktiskt hastigheten ordentligt resten av dagen. (Om det berodde på att det spöregnade och var dålig sikt, eller inte, låter jag vara osagt...)

IKEA då? Det var som IKEA alltid är. Jag hittade bara hälften av det jag skulle ha, köpte ändå mer än jag skulle köpa och så var det fullt av skrikande barn. Ingen besvikelse där med andra ord. Farmor och jag satt sedan och pratade i över tre timmar. Det är tur att hon är klar i huvudet!

Appropå ingenting. Om man tänkt gå på krogen, men inte vill att någon ska vet om det, bör man se till att inte fastna på vimmelbilderna... Så nu vet ni det!