Valborg
Valborgsfirande hemma hos E. Middag och för mycket öl, så långt bra. Sen blev det pensionärsvarning för hela slanten: Vi avslutade kvällen med en kopp kaffe och ett "det här var trevligt, det måste vi göra om!". Herregud! Vad gamla vi har blivit! Hemmet nästa?
Jag var den enda som skulle ta bussen mot Märsta, så jag begav mig till busshållplatsen. Bussen var full med folk. Eller folk och folk, fulla fjortisar som skrek. (Ja, jag låter kanske bitter, men på hela resan hem mötte jag nog inte en enda festande person som var över arton. Vart är de någonstans?) Bussen rullar mot sigtuna busstation, någon av de fulla fjortisarna får för sig att krascha en lampa på bussen (för det är ju otroligt roligt?) vilket leder till att busschaffören vägrar köra vidare förrän polisen kommer. I det läget är det inte så jätteroligt att sitta själv, full, på bussen. Polisen kommer tillslut, de som kraschade lampan har stuckit för länge sedan och vi kan åka vidare!
När vi kommer till märsta station är vi försenade och precis när vi svänger in ser jag min buss åka... Nästa går om en halvtimme och stannar inte på hållplatsen utanför. Nej, jag måste gå genom skogen. Det är ju jätteroligt när man är ensam, full och fryser. Hem kom jag i alla fall. Sådär fyrtio minuter senare än planerat, men i all fall... Kul hade jag också, innan jag började bege mig hemåt vill säga...
Jag upptäckte ett stort blåmärke på min arm som jag inte har en aning om var det kommer ifrån. Helt vanligt valborgsfirande!
Jag var dum nog att tro att jag lyckats lura baksmällan. Tji fick jag! Den dök upp nu på eftermiddagen istället. Får den göra så?
