Fnutter

Alltså jag vet inte... Pappa åkte för tio minuter sedan och jag tycker redan att stugan känns väldigt stor och tyst. Och än är det ljust och förmiddag. Det här är inga problem va? Jag är för sjutton en vuxen människa (säg inget!). Lite musik för att få bort tystnaden och lite aktiviteter så löser jag det här. Väl?

Hämta K vid bussen halv fyra ska jag göra i alla fall. Sedan bär det av till stallet. Då borde jag kunna somna direkt när jag kommer hem. För övrigt är den läskiga, människoliknande busken nerhuggen. Ett titta-över-axeln-moment mindre.


Annars sitter jag och håller tummarna för ett visst samtal. Vänta, vänta och vänta. Resultatet av ett hysteriskt samtal igår kväll. Är det något genetiskt hos oss tjejer som gör att korta "jag skulle bara säga"-samtal blir timmeslånga? I vilket fall hoppas jag att det går. (Och E: börja blogga ska du i vilket fall!!!!)