Det här med trötthet
Det känns av extra mycket nu på vintern, när det är mörkt större delen av dygnet. Själv kör jag på en kombination av mycket sömn och resten är självförnekelse ("jag kan sova imorgon/till helgen/på jullovet").
Varje söndag morgon har jag fodring och utsläpp i stallet. Det är meningen att man ska komma mellan 06.00 och 08.00. Jag kan ärligt säga att jag inte brukar vara ute vid sex. Däremot måste jag gå upp där någonstans. Varenda söndagsmorgon när väckarklockan ringer, utan undantag, lurar jag mig själv med att jag kan gå och lägga mig så fort jag kommer hem igen vid tio. Varenda söndag. Hittills har jag gått och lagt mig igen kanske två gånger. Det är inte det att jag inte är trött när jag kommer hem, det är mer att när jag redan är uppe känns det fånigt att gå och lägga sig igen. Det viktigaste är att jag kommer upp.
Så nu sitter jag här med en gigantisk kopp med kaffe och pluggar. Det går lite segt. Jag är trött.
Bebisen i lägenheten ovanför är inte särskilt glad just nu. Grannen bredvid har i alla fall lite lägre ljud på TVn nu än igår kväll, men bara lite. Man kan inte få allt.
