Värme, åska och lopp
Nu har det hunnits med en del sedan sist. Det kan bli så när man är värdelös på att uppdatera (jag skyller återigen på den långsamma uppkopplingen, allt tar sådan tid).
Veckan kan sammanfattas med ett ord. Värme. Inte för att man ska klaga, men att jobba i stall passar inte riktigt ihop med värme...
Efter all värme fick vi en rejäl åskskur nu på morgonen. När man (läs jag) är lite rädd för åskan blir det inte direkt bättre av att den faktiskt slår ner i skogsdungen precis bredvid där vi bor. Tur att det spöregnade. Utan ström blev vi också. De tre timmarna kändes längre än de faktiskt var. Även om jag tycker att det ganska trevligt med en ursäkt att sitta inne och mysa efter alla underbara, varma och soliga sommardagar. Ibland behöver man regn och dåligt väder.
Mamma och jag var duktiga och sprang Victorialoppet i torsdags också (även det i värmen). Nio kilometer på 51 minuter. Känner mig ganska stolt för att vara första gången. Konstaterade att det blir jobbigare nästa gång när man har en tid att passa. I år kunde det ju inte bli annat än personbästa. Stolta är vi i alla fall, jag och mamma. Även om det precis innan kändes som en av mina sämre idéer. Det var till och med ganska roligt.
Veckan kan sammanfattas med ett ord. Värme. Inte för att man ska klaga, men att jobba i stall passar inte riktigt ihop med värme...
Efter all värme fick vi en rejäl åskskur nu på morgonen. När man (läs jag) är lite rädd för åskan blir det inte direkt bättre av att den faktiskt slår ner i skogsdungen precis bredvid där vi bor. Tur att det spöregnade. Utan ström blev vi också. De tre timmarna kändes längre än de faktiskt var. Även om jag tycker att det ganska trevligt med en ursäkt att sitta inne och mysa efter alla underbara, varma och soliga sommardagar. Ibland behöver man regn och dåligt väder.
Mamma och jag var duktiga och sprang Victorialoppet i torsdags också (även det i värmen). Nio kilometer på 51 minuter. Känner mig ganska stolt för att vara första gången. Konstaterade att det blir jobbigare nästa gång när man har en tid att passa. I år kunde det ju inte bli annat än personbästa. Stolta är vi i alla fall, jag och mamma. Även om det precis innan kändes som en av mina sämre idéer. Det var till och med ganska roligt.
Kommentarer
Trackback
