Fnutter

Just nu lever jag i en blandning av förnekelse och verklighet.

Förnekelsen består i att jag har bestämt mig för att det är vår. Nu. Snön struntar jag i. "Den är nästan borta". Jag har övertygat mig själv om det. Att det är nästan två decimeter kvar och snöade idag är inte mitt problem. Det är slutet av mars, alltså är det vår. Är vädret inte överens är det inte mitt problem. Undrar om det är därför jag halkar runt som en tok nu, när jag inte har trillat på hela vintern?

Verkligheten då? Tentan närmar sig med stormsteg. Det känns okej för en gångs skull. Som om jag har börjat i tid med plugget. Än så länge. Hur det känns när tentan är ännu närmare återstår att se.

Påsklov. Snart så.


Och så funderar jag lite hur det är man gör när man bor själv. Efter drygt tre månader har jag glömt bort. Kombon åker på torsdag. Hur gjorde man nu igen?