Fnutter

Idag har varit en sådan där dag. Ni vet en sådan där när man växlar mellan att skratta så att magen krampar och försöka hålla sig vaken. En hysterisk dag med trötta mellanspel skulle man kunna säga.

Det första hysteriska utbrottet kom lägligt. Extremt lägligt. Så lägligt att även Estlands presidentfru fick skratta. Åt oss, inte med oss.

I min värld är det självklart att om man ser en hel poliskaravan och en limousin så måste man ju se efter vem det är. Sedan kanske man inte behöver se efter så ordentligt att sju personer hänger ut genom ett litet fönster. Dessa sju bör kanske heller inte vara klädda i dissektionsrockar och blodiga förkläden. Vi kunde ju inte veta att de skulle svänga in precis vid vårt fönster så att de såg oss så bra... Ja, ja ett gott skratt förlänger livet!

Om vårt första skrattutbrott var på lågstadienivå (minus förklädena) var resterande på högstadienivå. Den nivå där någon ser en snygg kille, pekar ut honom för resten av gruppen och alla börjar fnittra. Pinsamt, jag vet, men idag väldigt sant. Det där med hur långt hörhåll egentligen är kan tvistas. Hoppas att våra offer hade vett nog att ta det som en komplimang (för det om något är precis vad det är).

Hoppas på att morgondagen hålls på en något högre nivå. Dagens nivå var bedrövlig, om än väldigt rolig. Hoppas helt enkelt att jag kan sova bättre i natt.


Jag letade bild och kunde inte låta bli, förlåt! Detta är alltså de med huvudansvaret för utbrotten, framförallt de på högstadienivå. Bilden är förövrigt från sista tentafesten innan sommaren.