Fnutter

Tävlingsdags igen, för syrrans del, jag åker återigen med som hästskötare. (Att jag aldrig lär mig säga nej?) Idag bar det av till Rådmansö, öster om Norrtälje. Till min förtjusning slapp jag i alla fall gå upp vid fyra, det räckte med sju idag...

En kort beskrivning av dagen
Ganska misslyckad.

En lång beskrivning av dagen (för den som orkar läsa, för mig är det mest terapi...)
Bortsett från att det var massa snö ute när vi gick upp gick morgonen, med packning och lastning, ganska bra. Iväg till tävlingsplatsen, taggade som få. Jag menar, efter tre dagars träningsläger kan det inte annat än gå bra?


Linnea och Astridh på träningsläger tidigare i veckan. Lägg märke till knopparna, det kanske finns en liten dressyrtant i henne också?

När vi kommer dit var det fullt på den egentliga parkeringen, så vi hamnade på en kyrkparkering (redan här borde vi kanske förstått att det inte var vår dag). Syrran ger sig iväg och går banan och jag är fast med vilddjuret. Att hon är stor vet jag, idag kändes det som om hon var ännu större än sina 1,75 meter. Häststackaren var helt slut redan innan syrran hoppat upp. Det fanns ju så mycket spännande att släpa runt med mig för att titta på.

Upp med syrran och iväg till framridning. Rörigt och svårt att veta när man skulle iväg. Snabbt gick det också, och ingen verkade ha full koll (minst av allt jag, jag trodde att syrran skulle slå ihjäl mig när jag inte kunde svara på hennes frågor). Både syrran och hästen var okoncentrerade och fick inte världens bästa uppvärmning, jag tror de rev nästan varenda hinder.

Jaha, dags att bege sig in i ridhuset då. För att det skulle gå snabbt hade de gjort så att nästa ekipage skulle vara inne i ridhuset medan den innan red sin bana. Då måste man ha koll på var den andra rider... Det hade inte riktigt systeryster... Hon kom ivägen för en tjurig tant (eller, jag skulle också ha blivit tjurig om någon kom ivägen för mig så att jag missade första platsen, men jag måste ju hålla på min syster...). Därmed var det lilla fokus syrran hade helt borta. Två bommar åkte, inte hela världen egentligen, men att de åkte berodde helt på att de tappade fokus. Syrran besviken, jag besviken och mamma besviken. Stackars pållen förstod ingenting...

In med AsseBasseBråk i transporten (konstaterade att hon var lite förstor för den, öronen gick emot taket)



Och sen iväg, var planen... Transporten höll inte med. Den låste bromsarna. Jag kan berätta att om man försöker köra iväg med en transport där bromsarna är i går det inte så bra. För det första kommer man ingenstans och för det andra börjar det ryka. Öppnar man dessutom dörrarna kommer all äckelrök in i bilen. Iväg kom vi i alla fall (nästan förgiftade, men vid liv). Då har hästen tröttnat och börjar sparka. Vi åker iväg. Tänker att när vi rullar måste hon koncentrera sig och kan inte sparka. Näe, då kommer det såklart en stor hästlastbil så vi får stå och vänta tills den har kommit på vart den ska. När vi tror att transporten ska gå sönder av sparkandet kommer vi så äntligen iväg och hem utan missöden (om man bortser från att vi nästan körde fel väg).

Kanske inte världens mest lyckade dag. Vi kom dock fram till att för att lyckas måste man ha några nederlag först. Nu har vi haft ett...


Puss på pållen, det var ju inte hennes fel. Visst får hon snygg krullman när man tar ut knopparna ;) 

Nu får vi ta nya tag. Jag vet ju att de kan. Nästa tävling är planerad till nästa helg. Många anmälda dock, så vi får se om de får en plats eller om de blir bortlottade. Med den tur de har haft idag känns det inte som om en bortlottning skulle vara helt omöjlig...


Här går det bättre. Längtar till utomhussäsongen! (eller egentligen längtar jag bara allmänt till sommaren...)