Visst finns mirakel...

Igår kväll vid elva fölade Love Line. Så här i efterhand kan jag erkänna att jag är glad att jag inte var med. (Även om ett visst mått av besvikelse infinner sig. Jag har ju lite känslor för tanten. Jag har tränat både hennes pappa, henne och avkommor...) Bebis var nämligen så stor att de fick vara två stycken och dra ut honom. Man kanske inte vill se det?

Idag hade han i alla fall fullt sjå med att upptäcka världen, som för tillfället är en box på 4 x 2,5 meter, men det bekymrade honom inte. Han försökte sig till och med på lite bocksprång, men det var benen inte riktigt med på så han trillade. Ramla är ju lite pinsamt, så då flög han snabbt (efter att fumligt ha rest sig...) in bakom mamma igen.

Att lägga sig för att sova var också ett problem. Benen är så långa och marken så långt borta... Det är inte lätt att vara modig när man är så liten...

Jag kanske räknas som partisk, men jag tycker han är underbar. Att han sen inte riktigt har växt i sina långa ben (som är nästan lika långa som mammas redan!) är en annan sak. Söt är han!


Bebis bara tolv timmar gammal

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0