Fnutter

Far min brukar anklaga mig för att ha dåligt morgonhumör. Anledningen till det är att jag inte pratar på morgonen. Knappt säger godmorgon eller svarar på frågor.

Det är helt fel. Jag har inte alls dåligt morgonhumör. Det är klart att jag har dåliga dagar, men att säga att jag har generellt dåligt morgonhumör tycker jag är elakt. Jag är bara trött på morgonen.

Väldigt trött. Ni vet, sådär trött att jag inte ens orkar prata. Bara att säga godmorgon kräver en kraftansträngning. Det spelar ingen roll hur länge jag har sovit. Första timmen på dagen är alltid en utmaning.



Någon sa att jag är efterbliven på morgonen. Lätt överdrivet kanske, eller inte...