För mycket (och fel) tankar

Lite funderingar. Så här under tentaplugget.

Systeryster ska ner till Skåneland och Flyinge idag. De ska åka i en tjugopersoners buss. Hur ser en sådan ut? Är det en riktig buss?

Hur konstig lär min ponny inte tycka att jag är när jag försöker få henne att springa runt i en cirkel (longering). Hennes blick säger att hon aldrig träffat någon knäppare än mig. Vilket i och för sig förmodligen är sant.

Var går gränsen för att dricka precis lagom mycket kaffe? Och varför lyckas jag alltid överskrida den? "Bara lite till..."

Jag vill ha jul. Men inte snö och mörker. Eller, jag vill har snö och mörker när jag själv får bestämma. Till exempel som nu när jag sitter inne med en kopp kaffe (till) och en varm filt, men när jag ska ut till ponnyn vill jag ha strålande höstväder.

Varför påverkas människor (och då jag i synnerhet) så mycket av vilket väder det är? Borde inte evolutionen ha fått bort det vid det här laget? 

Kommer Y lyckas ta sig ut i vildmarken i morgon? Och kommer hennes pedantiska sida få frispel när hon kommer in i vårt gamla (men mysiga) stall. (Så. Nu kan du inte säga att du inte är förvarnad. Och just det. Två ord till i förvarningens namn. Långa. Manar.)

Vinterdäck. Varför ser jag aldrig till att fixa det i tid? Men nu är de i alla fall beställda...

Och varför, varför ska det vara så svårt att fokusera tankarna på plugget istället för massa andra onödiga saker? Varför?

...


So was born a new threat to the human race.

Lite plugg så här framåt lördagskvällen. Så blir det när man har satt ponnyn (och framför allt tankarna på ponnyn) framför plugget i två veckorstid. Fann ovanstående uppmuntrande rad i mikrobiologiboken. Lite poesi kring antibiotikaresistens. När sådant gör en glad förstår ni hur rolig boken är...


Glu, gly, glu...

Glukos bryts ner genom glykolys och kan bildas genom glukoneogenes. Glykogen består av glukos, bildas genom glykogenes och bryts ner genom glykogenolys. Allt detta regleras av glukagon. Sen kan man slänga in lite glycerol också, fast det har inte riktigt med saken att göra.

Det är kul att plugga. Det är kul att plugga. Det är... ...snart sommarlov.

Dessutom har grannarna grillparty utanför. Inte ett tyst ett. Livet är inte lätt alltid.

Tillbaka till studentstaden

Att sitta och snora i Uppsala är inte alltför roligt. Funderar på om förkylningen är ett giltigt skäl till att ta bilen till skolan i morgon. Kommer fram till att det inte är det. Typiskt.

Jag som trodde att jag skulle klara mig undan. Så nu är vi två stycken gnällande snorungar. Det är i alla fall rättvist...

Oh no!

Kombon har ont i halsen. Jag börjar känna av min också (förhoppningsvis är det bara inbillning, hypokondriker som jag är). Hos normala människor skulle kanske det här inte vara något problem. Hos oss är det. Både jag och Kombon är nämligen mästare på att klaga när vi mår dåligt. Mästare på riktigt.

Om bara den ena var sjuk (eller vad man nu ska kalla det) skulle det fungera. Då kan den ena ta hand om den andra. Men om båda uppfattar sig som sjuka. Om båda tror att de ska dö av halsont. Vem ska tycka synd om oss då? Någon frivillig?

Vad roligt det kommer bli...

Tur att vi köpte glass i fredags.


Säg inte emot nu...

Om man väntar på att tvättmaskinen ska bli färdig, visst behöver man inte göra något annat vettigt under tiden? Jag menar, jag är redan duktigt och tvättar. Flera duktiga saker samtidigt måste räknas som överkurs. Alltså kan jag med gott samvete sitta framför datorn tills tvätten är färdig.

Sanning eller förnekelse? Det är frågan.

Att jag känner mig helt lugn dagen innan tentan, visst måste det betyda att jag kan det? Visst måste det göra det? Eller hur? Snälla, säg ja!

Förnekelse är annars ett ord som kommer upp i huvudet. Men nej, jag tror att jag bestämmer mig för att det är lugnt. Att jag faktiskt har pluggat ordentligt.

Kan inte imorgon bara komma så att jag får det här överstökat!

Filosoferar på söndagskvällen...

Tentan är på onsdag. Jag har tillbringat de senaste dagarna med en massa plugg. Duktig ibland, mindre duktig resten av tiden.

Mitogen och mutagen. Lamina, lamin och laminin. Tur att orden inte är lätta att blanda ihop i alla fall...


Imorgon har J lovat att cykla med mig till skolan (när jag nu efter många om och men äntligen har fått hit cykeln). Funderar på om en cykeltur på morgonen är uppiggande eller om man blir tröttare av den? Åtta kilometer. Varför bor jag så långt från skolan för? Och varför cyklar alla andra åtta kilometer? Jag kan ju inte vara sämre.

When the botten is nådd...

Jag vet inte riktigt. Det känns som om det borde bli bättre nu. Allt har landat igen. Lägenheten är iordning (så gott som), jag har kommit in i rutinerna. Helgen har varit härlig (om man bortser från att vi fick för oss att gå in till stan i går förmiddag, jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv...). Batterierna är helt enkelt laddade!

Efter förra veckan kan det bara bli bättre. En tenta skriven med feber och huvudvärk, där jag dessutom lyckats ta med mig två pennor utan stift. Ett stycke trasig bil. Misshandlad duschdrapperistång, som träffade mig på vägen ner. Värdelöst väder. Sjuka hästapållar. Favorithalsduken borttappad. Labb som enkelt kan sammanfattas med misslyckad. Dunderförkylning. Med mera, mycket mera... En typiskt dålig vecka mätt i I-landsproblem.

Så nu har jag bestämt mig för att nästa vecka ska bli bättre. Mycket bättre. Dessutom är det sol ute, att de säger att det kommer snöstorm om en timme låtsas jag att jag inte hör.


Dessutom är det väl vår snart? Snälla?

That's what friends are for

Jag är kombo med en läkarstudent. Bra kan man tänka sig om man skulle bli sjuk. Ja, när hon gått lite längre än en månad kanske...

Vi satt och tittade på TV igår. Reklampaus. Tråkigt. "Får jag ta pulsen på dig?" Ehh, okej. Tydligen hade det varit dagens övning. Snäll som jag är ställer jag upp som försökskanin.

Har dock börjat bli orolig. Vad händer när dagens övning har varit att skära i någon?

Dessutom har "vi" bestämt att "vi" ska bli nyttiga. Hon har lite för bra argument för att jag inte ska gå med på det...


Bästa kombon är hon i alla fall, trots allt!

Föreläsare...

Start för den nya delkursen idag. Cellbiologi. Började med en introduktions föreläsning. Vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Plockar man isär föreläsningen och tittar på den bit för bit var den bra. Bra upplägg, pedagogiskt (även om han kanske borde ha kollat upp vilken nivå vi låg på och inte antagit att vi redan kunde det kursen ska handla om), han växlade mellan tavlan och powerpoint och ett intressant ämne. Så långt var det bra. Att han hade en sövande röst var kanske inte hans fel? Satt även och funderade halva föreläsningen varför han gick runt utan skor? Varför gick han runt med bara strumporna?


Fnutter <3 Kaffe = Sant

Det fungerar, men...

Min adressändring fungerar. Nu får jag posten hit. Blev jätteglad när jag såg att det kommit brev. Sen såg jag att det var räkningar. Kan man inte få något roligt brev? Som "välkommen hit, här får du ett gratis tv-abonnemang". Hur svårt kan det vara?

Eller så är det det här som kallas att vara vuxen...


Studenter...

Vi bor i ett studentområde. Vid vissa tillfällen märker man det mer än andra.

En söndagsmorgon kvart över sju är det inte en människa ute. Inte ens någon med hund. Det är helt folktomt. Man funderar nästan på om alla andra har dött medan man låg och sov på natten.

Kvart över tre lördag natt däremot. Då åker folk pulka i backen.

Flogstavrålet ska vi inte ens tala om...

Det här med att inte bo hos mamma och pappa längre

Det finns vissa saker som är lite jobbiga med det. I morse tog jag den sista yoghurten. Det betyder att det inte finns någon yoghurt kvar. Och det kommer inte finnas ny förrän jag åker och handlar. Förrän jag fixar det själv.

Typiskt jobbigt. Så nu ska jag alltså och handla...

Tillbaka i Uppsala

Efter en helg hos föräldrarna. Skönt att ta det lugnt och ha gott om plats. Däremot funderar jag lite på var helgen försvann. Lördagen? Var tog den vägen? Hoppades den över?

Som sagt tillbaka i Uppsala igen. Till lilla studentrummet och till datorn. Hur kunde jag glömma datorn här? Studenrummet förresten... Det känns som om det har blivit ännu trängre. Förmodligen för att jag vet att det bara är två dagar kvar att härda ut. Två dagar. Om tiden ska bete sig som under helgen är de snart över.

Tänkte ta en bild och visa hur hemskt det är. Hur trångt. Hur mycket saker det är som inte får plats. Vid närmare eftertanke hoppar jag över det. Lite stolthet måste man ha.

Trötter

Trött, tröttare, tröttast. Sju timmar kemiföreläsningar idag. I morgon är det labb nio till fyra. Fredagsmys?

Funderar på om man kan gå och sova snart. Lisa säger att man inte kan det. Hon var på pubrunda igår. Inte jag. Hon är speedad. Inte jag. Gud råkade nog göra ett misstag när han skulle dela ut tröttheten idag. Jaja, även de bästa måste få misslyckas.


I dubbel bemärkelse...

This is my temporary home
It's not where I belong
Windows and rooms that I'm passing through
This is just a stop
On the way to where I'm going
I'm not afraid, because I know
This is my temporary home


Tillbaka i Uppsala

Skola i morgon igen.
Nytt år.
Ny termin.
Nya tag.

Gaah! Söndagsångest i kvadrat!!!


Liten fundering igen...

Systemet inför nyår precis. I sista minut som vanligt.

Det kändes som om det bara var jag och fyrtioplussare. Vart var alla andra? En väktare var där också. Väntade de sig att fyrtioplussarna skulla börja slåss eller något? Starta upplopp kanske? Hade i och för sig lättat upp stämningen lite...

...

Jobb idag. "Jag kan ta morgonen." Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Nu är det avklarat i alla fall.


Imorgon blir det lite mellandagsreashopping med A. Jag brukar floppa när det kommer till det. Det jag vill ha är det sällan rea på. Brukar köpa det i alla fall med ursäkten att det faktiskt är rea. Att det jag köper inte är billigare är en sak jag bortser från... Hoppas som alltid på bättre tur denna gång!

Tidigare inlägg
RSS 2.0