En lite lagom söndag

Sitter ute på N's gård igen för att passa den till på torsdag. Denna gång har de åkt till fjällen, skönt att slippa vara avundsjuk denna gång!

Dagen började med stall (efter alldeles för lite sömn) och fortsatte med att ölänningarna begav sig tillbaka till ön (efter att ha bytt vindrutetorkare på min bil, tur för mig). Efter lite städning begav sig ett stycke kombo och jag iväg till IKEA. Vi kunde konstatera att det förmodligen inte är särskilt hälsosamt om man får en kick av att gå in där.

Mycket fint köpte vi. Och nödvändigt. Bara nödvändigt. Ljus i mängder, stora, små, doftande, runda och allihop helt nödvändiga. Vi fyndade även ett bord till vardagsrummet. Lite spontant sådär. Så spontant att vi kom på när vi betalat att det var ett ganska stort paket. Så stort att vi inte var helt säkra på att det fick plats i bilen. Efter lite pysslande fick vi dock inte det i bilen, förmodligen mer tur än skicklighet.

Väl hemma kände vi oss sådär härligt tjejigt händiga när vi lyckades få ihop bordet nästan helt utan problem. High five på det var ingen hit med handflator misshandlade av allt skruvande.


Några av ljusen på det ihopskruvade bordet.

Halvsjuk och off

Näst sista helt lediga helgen innan sommarlovet. Och vad händer? Jo, som vanligt blir jag krasslig. Inte alltför illa, bara så att det förstör.

Slutligen har vi lämnat in den skriftliga rapporten till projektarbetet, bara den muntliga presentationen kvar att fixa. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men när vi skulle dela upp vem som skulle presentera vad säger jag: "Jag kan ta den jobbiga delen om ni bjuder mig på fika." De gick med på det. Så här i efterhand kan jag känna att det inte var ett av mina smartare drag. Mitt papper med stödord är fortfarande tomt.

Gårdagskvällen då? Den tillbringade jag i bilen, körandes på ett gäng fulla ölänningar (sjukt underhållande), framför TV'n, i stallet och pratandes i telefon med systeryster som satt fast på en åker efter att ha kört av vägen. Man kan ha tråkigare fredagskvällar. Systeryster mår för övrigt bra, hur bilen mår är dock något oklart...


Tisdagskvällen

I tisdags var det alltså utgång. Allt för att fira Jullis på hennes födelsedag. Tårta och födelsedagssång, följt av tequilarace. Bland annat. Roligt hade vi. Speciellt jag och Jossan. De andra påstår i alla fall att de hade roligt, jag har en känsla av att det snarare handlar om att de hade roligt åt oss, inte med oss.

En kväll som började hemma hos oss, fortsatte med bussen in till stan, sedan kö in till Snärkes och resten av kvällen på Max. Varför slutar det alltid med att jag hamnar på Max?


Hela gänget, minus mig, i soffan. Och tårtan, lägg märke till tårtan, mycket god!


Så här glad var jag i tisdags kväll. Jag var inte alls lika glad onsdag morgon, konstigt det där...


Girls just wanna have fun

Utgång ikväll. Yes. Det får man nämligen om man är student, gå ut och festa på vardagar alltså. Att det betyder att jag får plugga i helgen istället tar vi till helgen, för ikväll ska vi ha roligt!

Väntar på att bästa gänget ska ta sig hit. Tydligen är det där med att byta buss svårt. Extremt svårt. Speciellt om det finns två olika att välja mellan...


Derividera - på vårat sätt helt enkelt

En ny vecka som börjar med en ledig förmiddag. Kan det bli så mycket bättre? Sista veckan för projektarbetet, sedan är det dags att gå tillbaka till det riktiga livet med lite mer struktur. Njuta det sista alltså.

Gårdagen tillbringades först i stallet där jag red ut en riktig tur på Lycka för första gången, med Sanna och Filur som tryggt sällskap. Underbart att få ge sig ut ordentligt igen. Det var en trött ponny och en genomfrusen matte som glada kom tillbaka till stallet.

Därefter hade jag lovat att hjälpa systeryster med matten. Vår plan var att sitta någon timma på eftermiddagen och sedan fika och ha myskväll. Tji fick vi. Vi satt med matten från två på eftermiddagen till straxt före tolv. Båda kunde konstatera att vi aldrig pluggat matte så länge i sträck någon gång i vårat liv. En första gång helt enkelt. Bäst för hennes lärare att hon får bra nu, som vi kämpade.

Vi pausade bara (pinsamt nog) för Big Brother. Jag har vägrat att titta på det innan, men i valet mellan det och matten blev det inte direkt matten...

En speciell söndag helt enkelt. På många sätt.


Bild från en annan, kortare tur, när Ylva fotade <3

Lördag

Japp, då var tortyren avklarad för denna gång. Bucklan gick igenom besiktningen utan problem. Trots att de nya vindrutetorkarna låg i bakluckan istället för att sitta på. Efteråt firade jag och bilen med att jag åt choklad. Rättvisa är viktigt.
.
Idag då. Ute är det minus tjugo, vi ska snart iväg och köra hö. Härligt tajmat. Om jag kommer hem utan att ha frusit ihjäl är det fest hos Em ikväll. Välförtjänat.
.
Jag har för övrigt galopperat på en äng för första gången på ponnyn den här veckan. För första gången verkade hon förstå det roliga med det jag får henne att göra. Tur att ängen var stor...

Tortyr på hög nivå

Jag har alltså varit hos tandläkaren idag. Dubbel tortyr. Både i min mun och i min plånbok. Jag skulle vilja skriva att min tandläkare är ondskefull, tyvärr kan jag inte det då hon är världens gulligaste. Hennes instrument däremot, ruskiga är bara förnamnet. Att det rann tårar för mina kinder beror alltså bara på den tortyr jag utsattes för, inte alls för att jag är fånig, inte alls. Löjligt känslig i min mun? Jag? Jo, kanske. Det här var tio över sju i morse, det gör fortfarande ont när jag tuggar...
.
Om jag utsattes för fysisk tortyr idag är det dags för psykisk tortyr i morgon. Bilen ska nämligen besiktigas. Mitt stackars psyke. Man skulle kunna tro att jag blev härdad efter Passaten som det var en massa fel på och jag ändå fick igenom. Men icke, jag är lika nervös i alla fall. Det känns som om det vore typiskt om jag inte fick igenom den här bilen som är tio år yngre än passaten, när den gick igenom varje gång...
.
För att förbereda inför morgondagen skulle jag byta vindrutetorkare. Frågade pappa (så klart) hur man gör. "Det finns instruktioner i förpackningen" var hans svar. Jo, det fanns instruktioner i förpackningen, det är tyvärr ingen garanti för att jag ska förstå. Vindrutetorkarna är inte bytta, men de nya ligger i bakluckan. Där ligger de bra tycker jag.
.
Kylarvätskan lyckades jag däremot fylla på. Allt gick alltså inte fel idag. Ville bara säga det.
.
Bucklan <3

Ett tag sedan...

Dåligt av mig. Jag vet. Men så är det ibland.
.
Tillbaka i Uppsala från N's gård sedan i tisdags. Med en kort avstickare hemma hos mor och far igår kväll. Skönt att vara tillbaka till ett normalt liv i lägenheten, samtidigt saknar jag djuren och lugnet. Helst vill jag både äta kakan och ha kvar den, om jag hade fått bestämma helt själv.
.
Fyrhjulingen och jag blev bästa kompisar på riktigt till slut. Nackdelen med att köra fortare än tio kilometer i timmen är kylan. Speciellt om det är minus tjugo ute. Inne hade jag plus tolv, tydligen hade värmepumpen gått sönder. Märkte jag det? Nej, jag tyckte att det var kallt men trodde bara att det var jag som blivit töntig efter att bo i Lisa's bastuversion av innetemperatur. Tydligen var det alltså kallt på riktigt (som E och Y mycket riktigt påpekade).
.
I lördags körde vi en ny version av pensionärsvarning. Middag och sedan film. Alla tre somnade och vaknade igen vid fyra i soffan av att Y's hund ville ut. Så kan det gå. Två timmars sömn i sängen innan det var dags att morgonfodra. Det är hårt att vara pensionär, man sover nämligen inte så bra i soffor. Dessutom får man fruktansvärt ont i nacken... (Du ser Ylva, det finns alltid nya pensionärsmål att uppnå!)
.
Är som sagt tillbaka i civilisationen. Det är kallt här också, fast inte inne. Satsar på att komma in i rutinerna igen, de kan sköna att ha ibland. Minskar förvirringen, som har varit hög på senaste tiden.

Fredag + Snöstorm = Mys

Nej, jag tar mig helt enkelt inte till skolan idag. Jag får stanna på gården och gosa med hunden och hästarna i stället. Attans, vilken otur man kan ha på en fredag.

Vissa fördelar finns det alltså med snöstorm. Nackdelen skulle vara det där med skottningen då. Fast än är det ingen idé att anstränga sig, det drivar bara igen direkt.

Hmm, får sitta inne ett tag till helt enkelt.

Jätte synd. Verkligen.


Fina Molly

Fryser...

Tillbringat halva dagen frysandes i ett travstall och mätt hästar. Projektarbetet är igång. Både jag och Anton är vana hästtöntar och tyckte vi klätt på oss ordentligt, men icke. Frysande som jag vet inte vad gav vi oss av hem någon gång efter lunch. Och skänkte en tacksam tanke till N som lånat ut bilen till mig, i min lilla skrutt hade det blivit jobbigt att ta sig hem i stormen...

Kom tillbaka hit, och har sedan dess försökt att få upp värmen. Efter att ha råkat somna i soffan någon timme är den inte riktigt på topp. Inte heller är det någon idé att försöka nu då det är dags att bege sig ut till gänget med hästar här hemma och fixa. Snöstorm i mitt hjärta.

Därefter blir det middag i Uppsala för att fira älskade pappas födelsedag (om vi nu lyckas ta oss iväg i det här vädret).

Snöstormar är härliga grejor det...

Inte så tuff som jag tror

Passar som sagt gård. Och kör fyrhjuling. Försök att inte känna er coola när ni kör en fyrhjuling. Jag kände mig extremt cool, tills jag tittade ner på hastighetsmätaren och såg att jag körde i tio kilometer i timmen. Alltså... Hur långsamt är inte det på en skala? Jag springer så fort.

Av ren irritation gasade jag upp till elva km/h, men inte tolv, någon måtta får det allt vara.

To be continued...

Moahahaha!

Skadeglädje är den enda sanna glädjen.



Den satt fast där ett ganska bra tag...

Och för att nu ingen ska tro att jag är allt igenom ond vill jag tillägga att den där bilen har tagit upp två parkeringsplatser på vår lilla 48-timmarsparkering sedan före nyår. Jag tycker jag har rätt att vara skadeglad.

Karma är en bitch helt enkelt.

En dag vid skrivbordet

Hemtenta. Roligt som bara den. Kan vi säga, bara för att livet känns mycket bättre med en positiv inställning.

Tänk hur mycket inställningen gör egentligen. Måndag idag, men eftersom jag inte behöver ta mig iväg känns det inte alls jobbigt. Jag sitter här vid mitt skrivbord i myskläder med en kopp kaffe. Att jag har ännu mer att plugga idag än om jag varit i skolan känns helt okej. Jag menar, jag sitter ju hemma i myskläder med en kopp kaffe.

Inställning. Inställning. En bra måndag helt enkelt.

 


Bild från förra måndagen. Soligt och härligt.


Övningskörning all over again

Ska passa N's gård från och med tisdag och en vecka framåt. Så idag var det dags att bege mig dit för att bekanta mig med min bästa kompis under den veckan, fyrhjulingen.

Ingen har väl glömt hur det gick när jag skulle lära mig att köra bil? Det var ingen som förklarade det där med dragläget så att jag förstod det. "Släpp långsamt upp kopplingen och tryck ner gasen." Jag gjorde så, fast inte samtidigt utan med en paus i mellan. Att jag överhuvudtaget fick igång bilen ibland fascinerar mig fortfarande.

Åter till idag då. Fick samma känsla som när jag körde bil första gångerna. Förutom de där förhatliga kärrningstoppen. (Fyrhjulingen dog bara ibland när jag backade, det är tydligen en liten egenhet den har.) Efter ett tag tyckte jag att jag fått kläm på det. N sa att när jag sedan kände mig säkrare gick det att köra fortare. Hm, det kanske inte gick riktigt så fort som jag trodde?

Vi blir nog kompisar. Förr eller senare.


N's gård, en av mina favoritplatser.

Fredag igen!

I köket sitter det i skrivande stund två läkarstudenter med skelettdelar och pluggar. Jag vet inte riktigt vad som känns mest fel. Skelettdelar i köket, eller plugg en fredagskväll? Inte för att jag bryr mig särskilt mycket, jag fick nämligen hemmagjord pizza när jag kom hem. Dessutom har jag hört ryktas om marängsviss. Nej, särskilt svårtflörtad är jag inte.


De skyldiga skelettdelarna...

Tidigare idag hade vi hanteringsövning med möss och råttor. Översatt till normal svenska betydde det en eftermiddags gosande med dem. Jag vill ha en råtta...

Åkte sedan ut till stallet och blev snosad i håret av ponnyn. Vid närmare eftertanke är hon nog bättre än en råtta.


Allvarlig för ett tag

Den korta och intensiva kurs vi läser nu heter försöksdjursvetenskap. Den vänder upp och ner på det jag tänkt tidigare, ifrågasätter allt och är allmänt omtumlande. För hur kan man egentligen bestämma att något är rätt eller fel? Hur håller man sig objektiv till något som ligger en så nära hjärtat? Var går gränsen för lidande? Var går gränsen för när det faktiskt är värt det?

Många frågor, många diskussioner, men vem har egentligen rätt att ge ett svar?


Nya tag

Måndagen spenderades med tentaskrivande och ett töcken efter det.

På tisdagen startade den nya, korta och intensiva, kursen klockan tio. Efter mer än tio timmars sömn trodde jag att jag skulle vara utsövd och laddad. Men icke. Tydligen krävs det mer än en natt för att återhämta sig efter tre veckors tentastress.

Utgång igår. Med fina tjejerna. En nykter Susanna och ett mindre (mycket mindre) nyktert sällskap. Rolig och underbar kväll som inkluderade statistikhjälp, "jag har aldrig", ramlande i trappor och massa dans. Shaka loss vad precis som behövde för att få allt att släppa.

Onsdagen började med föreläsning klockan nio. En härlig känsla att vara den som mådde bra. Mycket härlig. En förmiddag som var som förmiddagar i skolan brukar vara. En eftermiddag som var den mest inspirerande på länge. Så vill jag också bli när jag blir stor.

Inte meningen

Min blogg har tydligen muppat sig. Jag har två inlägg som jag trodde jag publicerat, men som tydligen inte blivit publicerade i alla fall. Om någon (mamma) nu trodde att jag hade dött efter tentan...

Den är skriven nu. Överstökad. Väntar otåligt på resultat.


RSS 2.0