Fnutter

Underbara vinterland, med massor av snö. Skulle gå en promenad med ponnyn. Då den plogade vägen inte är så lång tänkte jag gå en annan runda. Min i teorin fina tanke var "Hur mycket snö kan det vara?".

Så här i efterhand kan jag berätta att det var massor. Varför vände jag inte då? Jo, för jag fortsatte mina felaktiga tankar med "Det blir säkert mindre snö längre fram".

Det blev det inte. Ponnyn hade snö upp till magen, jag upp över knäna. Jag lovar att ponnyn flinade i smyg åt att det tog sådan tid för mig. Jag flinade inte i smyg. Jag svor, högt. Men vände jag? Nej, jag fortsatte pulsa och svära med en flinande ponny. I vissa lägen skulle jag också vilja ha fyra ben.

Note to self: nästa gång jag tänker "Det blir säkert mindre snö längre fram". VÄND DIREKT!

Jag är så där härligt lat och seg. Det bästa med jullov är att trots att jag knappt gör någonting kan jag få känna mig effektiv för att jag faktiskt har varit i stallet och än så länga tillbringat två timmar med att slöplugga. Slöplugga = halva tiden plugga, halva tiden facebook och bloggar. Varför? Jo, för att egentligen behöver jag inte. Jag gör det för att slippa göra det sedan. Slippa sitta åtta timmar per dag nästa vecka som jag skulle få göra annars. Slöpluggar och känner mig duktig alltså.

Man bara måsta älska jullov.

Mamma följde med ut till ponnyn idag. Uppdraget var att fotografera när jag red. Till min stora glädje var bara huvudet kapat på två av fyrtio bilder. (Och det är riktigt bra ska ni veta!)






Tror min ponny tyckte jag var lite lat som satt på henne i stället för att springa själv. Som synes är jag mer än nöjd med detta upplägg.


Vi tog första galoppen idag också. Pigg ponny, som sådan tur var tyckte jag var lite för tung för att ge sig på några större bockar. Hon nöjde sig med några små... (Och det där med rätt och fel galopp gav vi sjutton i idag.)

Är nöjd med dagen!

En oplanerad utgång. Så kan det gå.

KC blev det. Roligt hade vi. En äkta nostalgitripp, både när det gäller musik och folk. På gott och ont. Same old, same old så att säga.

För mycket. En annan mening som kan sammanfatta kvällen. Den började med för mycket mat, fortsatte med för mycket av annat (och här menar jag självklart allt dansande, snöandet och köandet).

Avslutade på ett oklassiskt "Mette&Susanna-sätt", istället för att vingla hem blev det taxi. Är det ett tecken på mognad (i så fall det enda under kvällen), eller är det ett tecken på lathet? Lite vinglande blev det trots allt, från Mette och hem, genom Valsta i högklackat och snöstorm. Där blev det i alla fall ett klassiskt avslut.

Kan bara konstatera att trots all snö (och allt köande i snö) höll sig håret fint hela kvällen, tack vare ett stycke systeryster. Samma systeryster som för övrigt inte kom in på KC, moahaha.


Nu ska jag leka med min julklapp perkolatorn. För vad passar väl bättre idag än världens godaste kaffe?

Och allt pluggande som kommer krävas under detta lov stoppar jag undan i bakhuvudet för ett ögonblick. Njuta lite först. Hör ni hur det smakar i munnen? "Jullov"

Heldag i skolan idag och igår. Vi var en tapper skara som kämpade in i det sista. Sista föreläsningen hade den redan lilla gruppen krympt ytterligare. Jag inbillar mig att jullovet känns mer värt om man håller ut till slutet. Säg inte emot nu, annars blir jag för avundsjuk på de som åkte hem redan i fredags.

Ute hos ponnyn med Em idag. Roligt med sällskap. Lillponnyn hade tappat en mjölktand. Kan jag skylla hennes bitande på allt med det? Helt allvarligt. Kan det vara så? Hoppas.

En annan fjording, lätt förnedrad som ren. Darita <3

Lugnat ner mig lite nu. Kombon kom hem och efter att ha pratat lite (mest om annat) är jag nu lugn. Och väldigt trött.

Fredagskänslan och julkänslan börjar komma tillbaka lite. Första halvan av dagen gick bra, mitten dåligt och nu håller jag tummarna för att andra halvan blir bra.

Första halvan då. Många tar jullov redan nu och hoppar över föreläsningarna nästa vecka, så det blev en del "god jul" och kramar. Och skratt. Fast inte där det var meningen, för föreläsningen idag var extremt rolig, på fel sätt. Jag hoppas att vi skrattade (bröt ihop) lika diskret som vi tyckte. Föreläsningen bestod ändå mest av "det här behöver ni inte kunna" och "det här är en parantes". Det kändes som om det vi behövde kunna skulle ha tagit fem minuter (av två timmar) om han hållit sig till det. Istället blev det jultomtar på solsemester, fina teckningar, schemastuderande och julplanerande. Är man effektiv så är man. Levermetabolism också, i fem minuter.

Nu: stallet och sedan fredagsmys med systeryster och kombon.

Min kära bil fick namnet Bucklan av pappa för att den hade en buckla när jag köpte den. Det blir billigare då. Jag tänkte att om man köper en färdigbucklad bil slipper man buckla till den själv. Det var inte fin tanke.

Körde hem från skolan idag. Fredagskänslan var på topp. VAR, med stora bokstäver. Det blev stopp, det blev kö, det blev krock. Ingen allvarlig krock. En lugn och fin där bilen framför börjar backa, jag börjar tuta som en idiot för att han inte ska back in i mig, men han gör det i alla fall. Bom krasch sa fredagskänslan. Bilen också.

En arg Susanna, en bil med ytterligare en buckla (om än vääldigt liten) och en avtrillad registreringsskylt, och sist med inte minst en hjälpsam kille som var ansvarig för det hela. Vi tittade, ojade oss, jag fick hans uppgifter och han avslutade det hela med "hör av dig sen så löser vi det här". Ett skolboksexempel. Så som alla vill att en olycka ska sluta. Själv är jag så arg att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

Om någon backar in i ens bil blir man arg. Jättearg. Så är det bara. Om man inte kan avreagera sig på denna någon fortsätter man vara arg. Frustrerad. Suck.

Systeryster kommer hit ikväll. Bäst för fredagskänslan att den är tillbaka då!

Lyssnar på Winnerbäck och tänker tillbaka på sommaren. Saknar, längtar. Just nu känns det som om sommaren är så långt bort som den kan vara. Snö, kallt och sjuk. Imorgon ska jag vara frisk. Imorgon blir det bättre.

Efter nyår bär det av till Öland. Nästan sommar. I hjärtat i alla fall.

Slutade förra veckan med sjukdom och börjar således denna vecka med sjukdom. Så kan det gå. Fast det är inte så illa som det låter. En förkylning har slagit till. Igen. Typiskt nu när det är massa att fixa innan jullovet. Hovslagare, vaccinering av ponnyn och så ska det inhandlas sådana där julklappar också. Jag som alltid brukar vara ute i god tid med julklappshandlandet har inte köpt en enda än. Hur gick det till?

Hoppade över eftermiddagen i skolan för att åka hem och kurera mig lite. När jag väl kom hem kände jag mig pigg och nästan fånig. Satte mig och åt lunch framför ett sex and the city avsnitt och började böla. Visst att jag grinar till filmer ibland, men ett SATC-avsnitt? Då är man minsann inte frisk. Febertermometrar är överskattade, det är bara att gå efter graden av grinande till filmer...

Middag med familjen inne i Stockholm igår. God matt, gott vin och mysig restaurang. Problemen att ta sig dit är en helt annan sak. (Två olika ingångar när man tror att det bara finns en, hur bra är det när man ska förklara var man är?)


Fina mamma och älskade systeryster <3


Pappa <3

Jag åt musslor. I mängder.

Efter middagen, någon gång före nio, åkte mamma och systeryster hem. Jag och pappa gick vidare och drack öl. Jag har mått bättre än jag mår idag... Men värt det, det var det!

Sitter lugnt och fint hemma och pluggar. Mobilen ringer, det är kombon.

Kombon: "Hej, vad gör du?"
Jag: "Sitter hemma och pluggar."
Kombon: "Du vill inte vara snäll och handla. Jag är jättehungrig och har glömt pengar."
Jag: "Jo, vad ska du ha?"
Kombon: "Minimjölk. Ta två liter. Och så kan du väl köpa bröd."

Alltså, vänta lite nu. Jättehungrig. Två liter minimjölk. Va?

Självklart har jag varit och handlat. Med detta vill jag bara påpeka att jag inte är ensam om att vara konstig i den här lägenheten. Så att ni vet.


Underbart normal, alltid <3
(och så håller vi tummarna att jag inte blir dödad eller något nu...)

Min garderobsdörr för tillfället.

De dryga (höhö) femtio olika hormonerna vi ska lära oss. Är man en seriös student så är man. Olika färger är viktiga för inlärningen, precis som pauser och sömn.

Skämt åt sido har jag varit extremt duktigt och pluggat fram till nu. I och för sig tog jag en timmes sovmorgon, men som sagt, det var det där med sömnen. Tror jag tar en paus nu för middag. På't igen senare! Eller imorgon kanske...

Hönsmamman (läs jag) ska ut till stallet också för att kvällsfodra och titta till den hostande ponnyn. Alltid är det något.

Det finns olika sorters lycka. En av dem är definitivt känslan när jag kom på att vi slutar tolv i morgon, inte tre som jag trodde. Små saker. Sådant som gör livet lite bättre.

Eller den fåniga förtjusning jag kände idag när vi fick sluta en kvart tidigare. En kvart betyder tidsmässigt inte så mycket (oftast), men känslan av lycka infinner sig ändå.

Eller kanske den ännu fånigare förtjusningen när jag fick tillbringa en timme med att leka hjärtmuskelcell och ärligt kunna säga att jag pluggade. Till och med en av de mer effektiva timmarna i skolan. (Tycker för övrigt att klassen var grym som hjärta. Det är inte alltid så lätt med ett gäng förvirrade husdjurare.)

Tänk att små, fåniga saker hjälper till att få fram den härliga känslan av lycka.

Saker som väger upp när man sätter sig för att plugga. Läser om hormoner just nu. Måste säga att jag är fascinerad över att kroppen kan hålla reda på allt som händer inuti den. Inte konstigt att jag är lite förvirrad ibland...


Min alldeles egna typ av Lycka <3

Det känns av extra mycket nu på vintern, när det är mörkt större delen av dygnet. Själv kör jag på en kombination av mycket sömn och resten är självförnekelse ("jag kan sova imorgon/till helgen/på jullovet").

Varje söndag morgon har jag fodring och utsläpp i stallet. Det är meningen att man ska komma mellan 06.00 och 08.00. Jag kan ärligt säga att jag inte brukar vara ute vid sex. Däremot måste jag gå upp där någonstans. Varenda söndagsmorgon när väckarklockan ringer, utan undantag, lurar jag mig själv med att jag kan gå och lägga mig så fort jag kommer hem igen vid tio. Varenda söndag. Hittills har jag gått och lagt mig igen kanske två gånger. Det är inte det att jag inte är trött när jag kommer hem, det är mer att när jag redan är uppe känns det fånigt att gå och lägga sig igen. Det viktigaste är att jag kommer upp.

Så nu sitter jag här med en gigantisk kopp med kaffe och pluggar. Det går lite segt. Jag är trött.

Bebisen i lägenheten ovanför är inte särskilt glad just nu. Grannen bredvid har i alla fall lite lägre ljud på TVn nu än igår kväll, men bara lite. Man kan inte få allt.

Utsikten från köksfönstret, lätt vinklat så man slipper se parkeringen nedanför...

En fin dag. En kall dag. En sådan dag jag hoppar över den enda timmen i skolan med repetitionsföreläsning och stannar hemma för att plugga i stället. En bra dag helt enkelt.