Fnutter

Jag och Ylva skulle med som hästskötare på hopptävling idag. Vi hade planerat in en dag med soligt väder och fina hästar. Picknick i solen och bättra på brännan.

Det gick inte riktigt som planerat. Istället regnade det och blåste storm. Det blev massa kläder, regnrockar, paraplyer och ändå var vi blöta in på trosorna. Hästen vi åkte med utgick för att banan var så dålig.

Det slutade med att vi satte oss inne och tittade på framridningen till dressyren istället och drack kaffe. Sedan åkte vi hem (och höll på att blåsa av bron). Just nu ser det ut som en hemsk höstkväll och jag har lite ångest för att vädret inte ska bli bättre till imorgon kväll. Roligt att gå på konsert annars...

Systeryster hade lovat att åka och hämta posten i lägenheten i Uppsala. Hon ringer för vägbeskrivning. Det där med vägbeskrivningar är ju bevisligen inte riktigt min grej. Väljer därför en annan väg som är lättare att beskriva än den jag själv brukar köra.

Jag: "Du fortsätter bara vägen rakt fram tills du kommer ut ur Uppsala, jag tror att du kan ligga i högerfilen hela vägen, men det märker du ju."
Systeryster (ringer upp någon timme senare): "Det gick inte att ligga i högerfilen hela vägen, då hamnade man på en väg som bara gick runt, runt."

Hur hon tog sig från vägen som gick runt, runt förtäljer inte samtalet...


Det här med att ha svårt för vägbeskrivningar kanske ligger i släkten.

Idag är det regn istället för sol. Det gör inget, för det är alldeles lagom varmt. Att bli blöt av regn istället för svett känns skönt som omväxling.

Däremot gav strömmen upp en stund mitt på dagen. Utan hjälp av åskan denna gång. Hur illa är det inte när ens första tanke då är att man inte får något kaffe? Tur att jag har Ylva som min kompanjon. Hon höll med mig. Med det lilla tillägget: "Blir jag grinig på er nu är jag inte sur, då beror det bara på att jag inte fått mitt kaffe". Så illa är det inte för mig (väl?). Sån tur var för oss kom strömmen tillbaka lagom till kaffet (även lagom så att vi precis hunnit äta upp lunchen, kall). Det kanske även var tur för barnen.

Nu har det hunnits med en del sedan sist. Det kan bli så när man är värdelös på att uppdatera (jag skyller återigen på den långsamma uppkopplingen, allt tar sådan tid).

Veckan kan sammanfattas med ett ord. Värme. Inte för att man ska klaga, men att jobba i stall passar inte riktigt ihop med värme...

Efter all värme fick vi en rejäl åskskur nu på morgonen. När man (läs jag) är lite rädd för åskan blir det inte direkt bättre av att den faktiskt slår ner i skogsdungen precis bredvid där vi bor. Tur att det spöregnade. Utan ström blev vi också. De tre timmarna kändes längre än de faktiskt var. Även om jag tycker att det ganska trevligt med en ursäkt att sitta inne och mysa efter alla underbara, varma och soliga sommardagar. Ibland behöver man regn och dåligt väder.



Mamma och jag var duktiga och sprang Victorialoppet i torsdags också (även det i värmen). Nio kilometer på 51 minuter. Känner mig ganska stolt för att vara första gången. Konstaterade att det blir jobbigare nästa gång när man har en tid att passa. I år kunde det ju inte bli annat än personbästa. Stolta är vi i alla fall, jag och mamma. Även om det precis innan kändes som en av mina sämre idéer. Det var till och med ganska roligt.

Min älskade systeryster har tagit körkort idag. Som hon har haft ångest. Som hon har ältat. Ringt mitt i natten (halv tolv räknas som mitt i natten när jag ska jobba dagen efter). Sedan klarar hon teorin utan ett fel och uppkörningen en vecka senare. Nu kommer jag aldrig kunna ta henne på allvar när hon säger att hon inte kommer klara något...

Så nu får man se upp på vägarna. När systeryster är ute bör man akta sig. Jag fick en sur kommentar av henne att polisen hade legat framför henne när hon skulle ta sin premiärtur själv. "Då kunde man ju inte gasa..."

Frågan är om det är elakt eller klokt av mig att inte våga åka med henne?

Strunt samma. Grattis älskade, bästa syster!

I helgen blir det till att ta en snabbvisit till Märsta och Uppsala. Ett styck systeryster har fyllt arton och vill ha tillbaka sin bil. Tydligen.

Alltså bär det av upp i morgon eftermiddag, efter jobbet. Och sedan en busstur tillbaka ner på söndag. Känns hyfsat onödigt, men lovat är lovat. Då kan jag även passa på att besöka lägenheter och hämta de tråkigheter som kallas räkningar. Har på känn att det kan ligga några stycken och vänta.

Fram och tillbaka på en helg. Kul.

Tänk vad några ord kan göra. Vad en snäll kommentar kan göra en hel dag. Göra min dag. Tänk att något så litet kan ge så mycket.

Jag har varit glad hela dagen.


Och är nu istället lite mörkrädd. När det mörknar ute ser enbusken ut som en människa. Varje gång jag tittar...

Idag har jag varit en sån där jobbigt effektiv människa. Jag började med att gå upp halv sju (en söndag!) och begav mig in till K-vik för en springtur med Kombon. Planen var att vi skulle springa innan det blev varmt. Vi hade inte planerat att det skulle vara tokvarmt (träningsmässigt mätt) halv nio. Halvdöda tog vi oss sedan till stranden för sol och bad.

Efter några timmar på stranden körde jag hem för att sedan åka till stallet och jobba några timmar. Är precis hemkommen därifrån nu och ska straxt äta middag. Vill bara tillägga en gång till att det faktiskt är söndag. Det är nästan så att jag hatar mig själv. Men bara nästan.


Några konstateranden från dagen:
 - Tjugoen grader i vattnet är visst iskallt.
 - Choklad smälter fortfarande i solen, precis som den alltid har gjort.
 - Det blir väldigt varmt i bilen när den står i solen. Om då ACn inte fungerar fortsätter det att vara väldigt varmt även när man kör.