Då så!

Då drar vi! I morgon vid tjugo i fem på morgonen går bussen. (Att jag alltid lyckas fixa så att jag får åka de mest värdelösa tiderna...)

Fem veckor. 4 augusti kommer vi hem igen. Tills dess:
Hej då alla!
Hej då Sverige!!!

Hej Kroatien!!!

Tränat

Tränat inför resan. Eller tränat är kanske fel ord. Övat stämmer nog bättre in. Övat inför resan.

Jag har tagit det lugnt, solat, läst en bok, fortsatt att ta det lugnt. Dessutom har jag lyckats bränna mig på ryggen. Bra där. Bränner mig efter tre timmars sol i Sverige. Kroatien kommer att gå strålande!

Efter allt övande blev jag lite uttråkad och gick en promenad. Sen fortsatte jag öva. Det blir nog bra det här!


Mamma kom precis ner till Öland efter att ha varit hemma en vecka. Hon har varit här i en kvart och vi har redan bråkat. Jag kanske verkligen behöver komma iväg?


Sol och värme. Känner att jag kan behöva det... Nu ska vi leva livet gumman!!!

Det fortsätter...

Planerandet fortsätter. På lördag bär det av hemåt med en lantis i släptåg. Fixa, packa, greja och förhoppningsvis hinna träffa lite vänner. Tidigt tisdag morgon bär det av. Så tidigt att det, i min värld, nästan räknas som måndag...

Igår var det Kalmar med massa shopping (bara nödvändiga saker, som alltid) och avslutningsvis lite bio. The Proposal är värd att se. Det var länge sedan jag skrattade så mycket åt en film.

Mer planerande. Första fyra nätterna är bokade. Sen ligger det öppet. Öppet i fem veckor. Fem veckor av sol, bad, upptäcktsfärder och bara leva. Fem veckor! Har aldrig varit ledig så länge. (Om man inte räknar med när jag var liten och då var man ju ledig jämnt...) Min plan är att det här ska bli underbart. Och som Lisa säger: "Känner vi för att döda varandra så ska vi göra det civilicerat." Det kör vi på!


Öland är fint det också. Kommer nog sakna det lite i alla fall...

Tänka efter före?

Nej, tänka efter före är kanske inte min grej längre. En gång i tiden var det de, men inte nu längre. Kroatien. Om en vecka. Borta i fem veckor.

Ja, så kan det gå!


LISA! Fem veckor. Herregud. Vi kommer döda varandra. Hur kom vi på dethär egentligen? Haha. Nej, kul ska vi ha!!!


Midsommar del 2

Jaha, då var den över... Men roligt har det varit!

Midsommarafton då. Hamnade först i Störlinge. Fem-kamp och grejor. Trasiga knän. Och vi vann inte ens.

Tillbaka till K-vik. Massor med folk. Massor. En borttappad och återfunnen blondin (eller flera beroende på hur man räknar). En borttappad och återfunnen mobil. Massa folk.

Spring, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och sen slutade det med att han var en mes i alla fall. Bra jobbat. Men roligt hade vi!


Dagen efter blev vi uppjagade redan vid tio. Däckar man flera timmar före alla andra, är man tydligen vaken på morgonen och kan springa runt och väcka alla... Bakisdag med TV och pizza. Tur in till B-holm, fullt med folk där också. Älskar Öland på sommaren!


Nu har släkten åkt också. Lugnt och skönt. Sola lite tror jag. Vad gör man när man är helt ledig? Förslag?


Glömde tyvärr kameran. Pappa tog bild på systeryster och mig innan vi åkte.

Midsommar

Jaha. Blev färdig med packningen när jag skulle ner till Öland. Ja, eller nästan i alla fall... Jag glömde tydligen hälften av skorna och jacka. Så nu jäklar får det se till att vara bra väder, annars kommer jag frysa.

Släkten igår och lunch idag. Suck. Med en jämn, lagom hög promillehalt går det dock att umgås med mormor. Problemet blev bara idag då jag ska köra in till Köpingsvik senare. Andas, andas, andas. Le, se glad ut, le, inte strypa någon. Gått ganska bra än så länge.

Göra oss i ordning och in till K-vik alltså. Av någon anledning hamnade jag sist i duschkön. Med min tur lär ju varmvattnet ta slut...

Festa. Festa!

Att jag aldrig lär mig...

Öland i morgon. Åker tidigt. Senast åtta hemifrån. När börjar jag packa? Nu, såklart! Har jag gjort så förrut? Ehh, typ varje gång jag ska iväg... Dessutom måste jag ut till ponnyn och titta till henne innan jag går och lägger mig. Yeay! Bra planering gumman!


Ska bli skönt att komma ner! Behöver andas lite om jag inte ska bryta ihop eller något annat dumt...


Favoritplatsen!!!

Dags att ta nästa steg

Sagt upp mig från jobbet. Jobbade sista dagen idag. Tårar. Massa tårar. Det tyder i och för sig på att jag INTE lagt ett och ett halvt år på något jag inte tycker om...

Ett och ett halvt år. Nu är det dags att gå vidare. Nya mål. Nya erfarenheter. Nya människor. Nytt liv.

Spännande. Ångest. Förväntningar. Ångest.

Tog bilen och försökte köra ifrån all oro. Det tog halva vägen till Uppsala. Jag kände mig lite fånig när jag vände och körde hemåt. Men det hjälpte. Tårarna tog slut och nu känns allt lite bättre. Livet går vidare. Ett och ett halvt år att se tillbaka på med glädje. Dags att ta nästa steg. Nästa del av livet. Se framåt! (Men först midsommar på Öland!)


Kommer sakna allt och alla...

Regn, regn och mer regn

Cyklat sex mil på ett dygn. Fram och tillbaka till sjuka ponnyn, fram och tillbaka... Varenda meter var i regn. Förkylning nästa?

Såg massa människor ute i regnet. Varför är inte människor inne när det regnar? De med hundar förstår jag. Jag förstår även dem som är påväg någonstans. Men folk som bara är ute och går ensamma i skogen? Förstår de inte att jag tror att de är seriemördare? Eller de med barnvagn. Tycker bebisar om regn? Är det något jag inte förstått?

Nej, nu är det TV'n och glass som gäller (bra med glass när jag är alldeles kall...). Det har jag förtjänat. I morgon är det upp extra tidigt så jag hinner ut till ponnyn innan jobbet.

Ge oss iväg nu Lisa?


Paranoid!

Facebook är obehagligt! Mycket obehagligt! Loggade in, kastade en blick på "förslag till vänner". Där står tjejen jag sålde Marco till (som inte hört av sig på ett år trots att hon lovade berätta vart hon sålt honom...). Nyfiken som jag är klickar jag. Inga gemensamma vänner. Ingenting gemensamt. Hur visste facebook?

Helt allvarligt! Hur visste facebook?????

Jag klickar snabbt bort henne och tittar mig över axeln. Pulsen slår...


Marco. Saknad.

Men Lisa: Det lättar. Det försvinner nästan. Var stolt över hur långt du tog henne. Lova det! Var stolt. (Och känns det för jobbigt får du tänka på i höstas när hon mest stod på bakbenen... Kossa-häst. Fetto-ponny.)

Mormor...

Systeryster har skolavslutning idag. Mormor ringde igår och skulle gratta...

Mormor: "Ja, då ska du festa i morgon?"
Systeryster: "Eh, ja, lite kanske. Skolan slutar ju..."
Mormor: "Ska ni supa då?"
Systeryster: "Eh...alltså...."
Mormor (avbryter): "Ja, det är klart ni ska."
Systeryster (något förvirrad): "Eh...lite kanske?"
Mormor: "Ja, det är roligt. Drick inte för mycket bara."
Systeryster (fortfarande förvirrad): "Nej, det ska jag inte."
Mormor: "Så du inte dricker så mycket att du får krypa hem. Jag menar, då blir man ju så smutsig."
Mormor ägnade därefter fem minuter åt att skratta hysteriskt.

Och nej, varken jag eller systeryster fick ut vad hon egentligen menade och tyckte. Ibland är hon rolig min mormor. Ibland.

Dålig dag

Sjuk ponny. Orolig matte. Dålig dag.


Men hey, då kan det bara bli bättre?

<3

Lilla ponnyn har ont. Haltar. Förmodligen fång. Förhoppningsvis en vrickning. Så nu står hon inne. Ensam i stallet.

En mattes hjärta blöder...



Vi försöker se framåt. Håller tummarna. Håller tummarna hårt.

Ja, ja...

Lättskrämd? Jag? Tsss.

Eller kanske. Lite i alla fall. Ute och red på tockisponny idag. Skogspromenad. Lungt och fint. Mys. Brak i skogen. Ponnyn och jag blir paralyserade. Båda övertygade om att det skulle komma ut en stor älg från skogen. Jag vet inte riktigt vem av oss som är mest rädd för älgar. Bang, bang, bang. Ponnyns hjärta slår så hårt att jag kan känna det. Panik. Vart ska vi springa? Båda letar flyktväg. Brakandet kommer närmare. Och ut ur skogen kommer...

Två grävlingar. Två små söta GRÄVLINGAR kommer skuttande.

Antiklimax? Lite. Kände jag mig fånig? Mycket. Så fånig att jag lovade mig själv att inte berätta för någon...


Sommar + Tjockisponny = Underbart

Så kan det gå

Kaffe. Kaffe. Kaffe.

Yankans 25-årsfest igår. Roligt. Fruktansvärt roligt. Och jag var inte yngst! (Att det berodde på att jag släpat med min kära systeryster tycker jag inte räknas...)

Fotboll. Kul. Verkligen. Varför förlorar de alltid när jag tittar? Jag och Elin bestämde oss för att vi hejade på Danmark istället. Det vågade vi inte säga högt. Nej, då hade vi nog blivit nedslagna av ett gäng Nässjö-pojkar. Kändes onödigt.

Någon fick i sig lite väl mycket. Någon gjorde så att vi inte var hemma förrän det var ljust. Någon var för engångsskull inte jag! Det jag däremot inte förstår är varför det är JAG som mår dåligt då? Sjukt orättvist.


Vad bra att de la röstningen dagen efter nationaldagen (även om det nu kanske inte var den vi firade, men i alla fall...). Nu kommer jag säkert lyckas rösta fel. Härligt.

Mer kaffe...

Studenten...

Idag tog de studenten. Mulet, blåst och en del regn.

Började tänkta på min student. Sol och vacker väder. Glädje blandat med sorg. Glädje över en ny start. Sorg över att tre härliga år var över. Tre år av kämpande, vänskap och, jaa, flum? Tre år av mitt liv. Tre år att se tillbaka på. Att minnas.

Alltid minnas det som var. Se på det som var bra med glädje, lära sig av det som blev fel. Drömmar som kom och försvann, utvecklades, blev till något annat. Livet blir sällan som man tror att det ska, sällan som man har planerat.

Nu är det en ny period, nytt liv. Nya mål, nya drömmar. Alltid drömmar.



Och hon undrar varför!

Systeryster brukar få höra att hon är känslokall och tuff. Hon "förstår inte varför". Vi har haft den diskussionen många gånger. MÅNGA gånger. Jag försöker förklara för henne hur folk uppfattar henne (Lisa: hint, hint!). Vi som känner henne vet ju att hon har känslor, men det är det här med hur man visar dem (OM man visar dem...).

Idag började jag allvarligt funder på om hon kanske inte har känslor på riktigt. Vi satt och tittade på Casion Royal (det regnar faktiskt ute!). Vi pratade lite om att det är lite mycket "känslotjafs" i den (Hallå! det är en Bond-film!):
Systeryster: "Nu kommer den lätt sorgligaste scenen."
Jag (VÄLDIGT förvånad): "Va? Nu? Jag som sett den flera gånger. Jag trodde jag visste vad som hände nu..."
Systeryster: "Jo! Titta nu. Nu kraschar bilen. Den blir liksom totalförstörd! Så himla sorgligt!"

Hon var allvarlig. Hon tycker så. Bond blir kär och tjejen dör, men syster tycker att det sorgligaste är när BILEN blir kraschad. Hon försöker försvara sig: "Men asså... Det är ju typ världens snyggaste bil..."



Jag vet inte. Jag kanske har haft fel. Hon kanske är känslokall? Eller, inte helt känslokall. Hon tyckte ju det var synd om bilen...


Jag överlevde!

Det gick att åka buss till jobbet! (Fortfarande i chocktillstånd...)

Dagen började inte så bra, skulle först gå och köpa rabattremsa på Pressbyrån. Då har de haft inbrott och hade stängt. Det är kul att bo i Valsta. Älskar förorten...

Går till bussen, väntar, väntar och den kommer! Tom! Bussen var helt tom! Bara busschaffören. Och sen jag då. Paranoid som jag är blev jag helt övertygad om att jag skulle bli kidnappad. Ju längre resan gick desto skummare tyckte jag chaffören såg ut. Puls och adrenalin. Vi kommer till min hållplats och han släpper av mig. Jaha, sa jag att jag är lite paranoid?

Regn och rusk. En blöt Sussie kommer till jobbet. Och bjuds på fika! Det tycker vi om! Dagen kändes genas ljusare.

Buss hem? Nej, jag fick skjuts. Herregud, jag åkte ju buss dit! Menar ni att det finns folk som åker buss både till och från jobbet?



Nej, nu ska jag ner och terrorisera systeryster som är sur över att jag kom hem tidigare. Vad hon hade tänkt göra om jag inte kom hem vet jag inte. Ha fest? Hade i och för sig förgyllt denna torsdags eftermiddag. Då förstår jag att hon är sur!

I morgon...

I morgon ska jag åka buss till jobbet. Det är roligt. Verkligen. Jätteroligt. Det tar bara typ fyra gånger så lång tid som att åka bil. Nästan i alla fall. Eller, själva bussresan tar bara en knapp halvtimme. Däremot har jag nästan två kilometer att gå till bussen och sen lika långt från bussen. På det har linjen inte bestämda tider till de hållplatser jag åker till och från. Det kan skilja nästan en kvart från gång till gång. OCH så går den bara en gång i timmen. Bortskämd? Ja, kanske, men det tycker vi om!

En kvart till jobbet: Hejdå!

Drygt en timme till jobbet: Hej!


Hoppas att Janne kan fixa bilen snabbt och billigt. Annars kan jag ju fortsätta åka buss. Det är ju skoj?

Dagens konstateranden:

- Passe-bilen är dum. Jättedum.

- Min pappa är lika dålig på bilar som jag. Instruktionsbok is the shit! 

- Min bil har ett cp-batteri.

- Det regnar.

- Passe-bilen är fortfarande dum. Jättedum.


Avslutningsvis: Tror ni att jag slipper parkeringsböter (om parkeringsvakten känner för att dyka upp) om jag lägger en fin förklaring innanför rutan? För i sådana fall ska jag fortsättningsvis alltid göra så när jag vill parkera där jag inte får...

Världens bästa chef?

Regn idag. Går inte riktigt att måla då. Min chef gav mig några uppgifter som var gjorda på två och en halv timme och sa sedan att jag kunde rulla hem. "Om det är okej för dig?" Om det är okej för mig att sluta tre och en halv timme tidigare än enligt schemat? Hmm, jag vet inte riktigt. Men jo, jag tror att det kan fungera!


Min bil startade igår kväll, men det var kanske för stor ansträngning för idag var den trött. Mycket trött. Så trött att den inte ville starta. Inte alls.

Bilen

Jag älskar värmen! Det gör inte min bil. Idag lånade jag mammas... I morgon skulle det tydligen bli kallt igen (och regn, usch!), det enda postiva med det är att bilen förhoppningsvis fungerar. Annars kan jag medela att någon här kommer bli väldigt ledsen. Väldigt ledsen.

Tyvärr måste jag se om den fungerar redan idag. Min bil står på en 24 timmars-parkering och det finns tydligen något som kallas för parkeringsvakt. Alltså måste jag flytta på bilen idag. Har inte vågar prova att starta den sen den hemska prövningen i lördags...


Medelande till Passe:
Bäst för dig att du fungerar!!!

Jobb

Jobb idag. Målardag. Varmt. Sol. Målardag...


Någon frågade varför jag inte hade handskar när jag målade. Jag hade handskar. Annars hade handen varit HELT rödfärgad. Jag lovar.

Jag kan även berätta att jag har målarfärg i håret. Röd målarfärg.

RSS 2.0