Update från helgen

Lördag. Middag med gymnasiegänget hemma hos A. Uppdateringar och skvaller. Precis som det ska vara. J hade med sig lilla bebisen. Tro det eller ej, men jag satt med bebis i knäet länge utan att hon började skrika eller att jag dog av skräck. Imponerande, javisst.

Söndag. Globen Horse Show med Em och Jullis. Efter mycket räknande kom gänget med fattiga studenter fram till att det lönade sig att åka bil dit. Min bil och Em's GPS. Teamwork så det smäller om det. Fram kom vi, nästan helt rätt, och när vi skulle rätta till det sista lyckades vi hitta en gratisparkering. Två minuter från Globen. Vad är oddsen för det? Nöjda och glada blev det en del shopping innan showen. Bara nödvändiga saker, så klart. En show som var precis som det brukar och ska vara. Plus kameler. Systeryster, Ylva och de andra blomflickorna gjorde pausen till ett nöje.

Sedan skulle vi hem. Fortfarande nöjda och glada. Trötta tjejer sätter sig i bilen med mottot "hittade vi hit lätt tar vi oss härifrån ännu lättare". Tji fick vi. GPS'en gav upp i ett kritiskt läge. När man har två alternativ måste jag självklart välja fel avfart. En runda på söder är faktiskt helt fel en sen söndagskväll. När GPS'en sedan vaknade till liv igen guidade den oss definitivt inte via den lättaste vägen. Allt var så klart egentligen bara för att visa Jullis lite mer av Stockholm, utan tvekan. Att centrala Stockholm sent en söndagskväll på vintern kan inte vara både så rätt och så fel.

Till slut kom vi tillbaka till studenternas och cyklarnas huvudstad. Med en temperatur på minus arton grader var det nästan så att vi övervägde att åka tillbaka till resten av Sveriges huvudstad...

Helgens äventyr alltså. Har fortfarande inte helt tagit igen sömnen...

All The Small Things

Körde tidigare ikcäll kombon till Arlanda, hon ska och hälsa på sin syster och kommer hem på söndag. Det är fascinerande att lägenheten känns mycket större, ensammare och mörkare direkt. Även om jag är hemma själv ofta känns det värre när jag vet att jag inte får sällskap snart. Känner mig som en riktigt tönt, men det bär av till föräldrarna i morgon och över födelsedagen, tillbaka till Uppsala fredag (då är tjejkväll med bästaste E inplanerad!).

Det är kallt ute, väldigt kallt. Med både för- och nackdelar. Till nackdelarna kan räknas att man håller på att frysa kroppsdelar av sig när man går utanför dörren. Till fördelarna hör känslan när man kommer in i värmen från kylan. Hur mysigt är det inte att krypa upp i soffan med filt och en kopp te? En annan fördel är att ta fram den tjocka dunjackan och hitta pengar i den. 145 kronor för att vara exakt. Varav 125 kronor var i mynt. De låg så fint i en plastpåse i en av fickorna. Det känns som om jag borde komma ihåg varför...


Pigga och lurviga ponnisar hör också till fördelarna.


Leka i snön

Oj, vad det har snöat i dag. Jag tog tillfället i akt och lekte i snön med Lycka. Vem som uppskattade det mest är svårt att säga, men roligt hade vi. Om ponnyn tyckte jag var knäpp innan är det inget mot vad hon tycker nu. Springa, finta och bocka. Fast själva bockandet fick Lycka sköta. Någon måtta får det allt vara.


Och nej, hon är inte lika tjock som hon ser ut (inte riktigt i alla fall), hon har däremot en decimeter päls på magen.

Nackdelen med detta underbara vinterland är grusvägen mot stallet. Det går nämligen bara att mötas på ett ställe. Har man riktigt otur betyder det att man (läs jag) får backa femtio meter. Med en bakruta man inte kan se ut genom för att vindrutetorkaren har gått sönder. Det är inte särskilt roligt att bara titta i backspeglarna när allt bara ser vitt ut. Då blir det till att gå på känsla istället. "Nej, nu känns det som om jag håller på att köra ner i diket, dags att räta upp." Funderar på hur det kommer sig att jag alltid får möte så att jag måste backa och aldrig tvärtom.

Tjejkväll med gamla gänget ikväll. Ska bli så roligt!

Lekt med Getrud

I fredags stod övningen "Levande djur" på schemat. Som allt annat på denna kurs "brukar det vara väldigt uppskattat". Denna gång stämde det. I anatomihuset, på övervåningen, mitt bland alla kontor finns en djurhall med getter. Världens sötaste getter.

Fredagseftermiddagen tillbringades med dem. Mozzarella hette min get. En bestämd dam. Varför dras jag alltid till sådana djur?

Mysigt hade vi. Getterna var som hundar. Nu vet ni var lunchrasterna kommer tillbringas.

Hjulet snurrar men hamstern är sinnesförvirrad, eller hur det nu var...

Satte mig för att plugga lite så här på kvällskvisten. Det började bra, de första sidorna. Sedan gjorde jag misstaget att bläddra framåt och insåg att det är 60 sidor kvar som jag borde läsa till i morgon. Alltså. Nej.

Oups, där dog min energi. Ska pröva med choklad, annars är det på det igen i morgon som gäller. Det är fördelen med universitetet det, inga lärare som skäller om man inte läst. Att det går ut över en själv är något som jag väntar med att tänka på tills i morgon. Moget, tror jag att det kallas. Eller var det med ett "o" framför? Hmm, i morgon alltså.

Då ska jag förövrigt klämma på en get. En levande denna gång, till skillnad från förra veckan. Trevligt med lite omväxling.

Mitt vinterland



Börjar tio idag. Härligt. Vaknade pigg och glad, kan man göra annat när man har sovmorgon?

Snöat under natten, bara att hoppas att stallvägen är plogad denna gång. Det var inte särskilt roligt med lillbilen vid förra snöomgången när det inte var plogat. Då saknade jag passaten ordentligt, den må ha haft andra problem (ganska många...), men snö, det klarade den.

Mindre tid = effektivare?

Sanna (som har Filur i stallet) och jag går i samma klass, för de som missat det. Det är smidigt det där. En dag i veckan fixar vi varandras häst så att man får en dag ledig från stallet. Igår tog jag Filur, idag tar Sanna Lycka. Varje gång tänker jag att jag ska vara så effektiv när jag inte åker ut till stallet. Jag tycker att jag spar massor med tid på att inte åka ut.

Det där med tid stämmer. Tyvärr stämmer det inte med effektiviteten. Det är skönt att ha en dag ledig från stallet (särskilt när det är halvstorm som idag), men inte blir jag mer effektiv för det. Det är snarare så att det är tvärtom. Stallet är min andningsplats. Där alla krav släpper. När jag kommer hem är mina batterier fyllda. Idag har jag inte varit i stallet. Pluggandet går inte särskilt snabbt framåt...

Kunde förövrigt inte låta bli att fota väggen i köket:
 
Kombon tentapluggar...




När jag ändå var i farten med kameran tog jag ett kort på favorithörnan. Mamma: växterna lever fortfarande, efter två och en halv vecka i våra händer!


Nöjd tjej idag också

Åkte ut i halvstormen till stallet efter skolan. Det blev lite ridning idag också. Två varv för att vara exakt och en hel långsida i trav. Duktiga, duktiga ponny. Nu ska hon få vara helt ledig i två dagar.

Mikroskoperande idag också. Det gick bättre denna gång, efteråt tittade jag inte lika mycket i kors som igår. Att det kan vara intressant att sitta och titta i ett mirkoskop på rosafärgad vävnad. Så roligt har vi alltså.

Det sitter fortfarande tre läkarstudenter i köket. Att de orkar. Jag är imponerad, och glad över att det inte är jag som läser till läkare.

Galenskap...

Börjar inte förrän kvart över ett i dag. Vad gör jag då? Jo, jag ger mig ut och springer en runda på morgonen. Jag vet inte riktigt, men jag tror att det stavas: "dum i huvudet". När jag kom hem fick jag ställa mig i duschen för att tina upp öron och ben. Det är kallt och blåser i dag. Ganska ordentligt.

Skolan snart då. Fly lägenheten. Det sitter tre läkarstudenter och tentapluggar i köket. Hjälp.

Nöjd tjej

Precis hemkommen från stallet. Hade kvällspasset, alltid mysigt att vara där på kvällen. Har ridit på ponnyn idag. Ett helt varv. Alldeles själv. Gå fram, stanna och svänga i skritt. Stolt matte. Lätt förvirrad ponny. Hur konstig måste hon inte tycka att jag är som envisas med att sitta på hennes rygg istället för att gå själv?

Tredje gången någon sitter på henne och redan så här duktigt. Hon är så lättlärd att det nästan känns löjligt. Är fånigt lycklig!


Mitt lilla hjärta!

Ytterligare en ny början

Efter en helg av sjukdom och slappande har veckan tagit sin början. Om man tar bort själva sjukdomen var det här precis vad jag behövde. Känner mig nu härligt pigg och fokuserad. Att en ny kursstart och lite slappande kan göra så mycket. Det känns lite som ett nytt år varje gång en kurs startar. En nystart. Nya möjligheter. ("Den här gången SKA jag börja plugga i tid.") Peppande helt enkelt.

Det kanske bör tilläggas att jag inte var så här pigg och positiv i morse. Inte på långa vägar. Ibland är man helt enkelt lite trögstartad.

Histologidelen av kursen tog sin start i dag. Det kommer bli en massa mikroskoperande framöver. Både intressant och fruktansvärt. Fruktansvärt för att mikroskoperandet undantagslöst leder till huvudvärk efter för långa stunder. Att fokusera om blicken hela tiden blir lite ansträngande för ögonen, vilket i mitt fall leder till huvudvärk. Rolig tid framöver alltså. Förhoppningsvis vänjer man sig.

Nu: Lite plugg till innan det bär av till stallet för kvällspasset. Pannkakor till middag. En sådan bra kombo jag har.


Längtar lite smått till julen. Insåg att det redan har blivit 22 november. När hände det?

Lycka och gardiner

Inte helt frisk idag heller. Suck. Typiskt när man har en helt ledig helg. Dagens två stora projekt var morgonfodringen och inhandlandet av gardiner. Det där sista är ett större projekt för mig än vad man kan ana... Med lite feber på det känner jag att det blev två riktiga prestationer (håll bara med nu!).

Morgonfodringen gick bra. Det är mysigt att komma ut först till stallet (även om jag ärligt kan säga att själva delen med att gå upp inte är det roligaste). Tömkörde ponnyn en runda ut för första gången. Fascineras över hur snabbt och självklart hon tar allt. Visst testar hon gränser, men hon förstår snabbt vad jag menar.


Lycka med bästa kompisen Prana. Inte mobbad längre alltså.

 

Gardinerna då. Nu är de inköpta tillslut. Jag förstår egentligen inte vad problemet är. Beslutsångest i kvadrat. Någon föreslog att jag skulle vänta och fundera. Det provade jag när vi bodde i Flogsta. Det slutade med att jag levde hela perioden i Flogsta gardinlös...

 

Lösningen var alltså att gå inte på hemtex och inte låta mig själv gå därifrån utan en gardin. Tillbringade en halvtimme av beslutsångest i affären. Men som sagt, nu har jag gardiner!


Gårdagen och dagen

Gårdagen. Underbart effektiv. Lyckad helt enkelt.

Dagen. Ett riktigt bottennapp.

Om man ska ta det kortfattat.


Gårdagen började med anatomitenta. Muntlig. Det här med muntliga tentor är inte särskilt roligt. Stressande, med precis samma känsla som inför uppkörningen. Hemskt helt enkelt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Om det är att man inte har någon betänketid. Eller om det är att man inte kan gömma sig bakom skrivna svar på ett papper utan verkligen måste stå för vad man säger.

Överlevde gjorde jag i alla fall. Godkänt fick jag också. Trots mitt självsäkra påstående att foderstrupen egentligen var aortan. (Tips: När examinatorn säger "är du helt säker?" bör man svara nej. Man bör även ha ett alternativt svar redo. Annars får man se till att ha en Jossan som kan komma till ens räddning.)

Efter tentan bar det av för att handla inför glöggmys hos Jullis. Det blir alltid roligare när man är flera. Om dessa flera dessutom består av Jossan och Anton kan det inte bli annat är roligt. Och utflippat.

Mys med glögg, pepparkakor och bästa tjejerna. Julstämning.

Väl hemma efter myset fick jag för mig att ge mig ut och springa. I kylan. Skyller på tillfällig sinnesförvirring efter tentan. Fast skönt var det! Stallkväll och hem för att sova.

Dagen. Vaknade med huvudvärk, feber och yrsel. Så här på eftermiddagen känns det bättre. Jag hoppas att det beror på att det faktiskt är bättre och inte på de två panodil jag har tagit. Hoppas att det är min vanliga slappna-av-efter-massa-stress-sjukdom och inte en "riktig" sjukdom. Tre tentor på lika många veckor är helt enkelt inte nyttigt.

Min inplanerade effektiva dag med en massa fixande blev helt enkelt utbytt mot en lugn hemmadag. Själv. Utan någon som tycker synd om mig. Ibland suger det att bli vuxen...


Överraskad och glad

Fick resultatet på mikrobiologitentan. Den tenta som är den som kändes som den sämsta jag skrivit. Den som jag svarade "lagom" på en fråga. Den som jag trodde jag körde på.

Jag fick en femma. Är det det som kallas för dålig självkännedom?

Är extremt glad.

Och har lite dåligt samvete för att jag klagat så mycket. Förlåt alla! Nästa gång ska jag vara tyst.

Dessutom lovade jag Jossan att alltid låta henne ha rätt om jag fick en femma. Suck. Hur ska jag ta mig ur det här? Låtsas som om det inte hände. Trots allt blev det inte inspelat. Bevis på att det faktiskt hänt saknas. Punkt.

Tidsmiss och tarmar

Om man tittar på schemat och ser att man börjar kvart över nio, då försöker man se till att vara där då. Om man är ute i sista minuten stressar man. Om man kommer till skolan precis kvart över nio och inser att man har tittat på fel schema och egentligen börjar kvart över tio. Ja, då blir man lite lätt irriterad. Är det då man låtsas att det var meningen?

Jag var inte ensam om att tro att det var vid nio vi började. Timmen gick väldigt fort. Och ägnades inte åt plugg som vi borde och sa att vi skulle. Trevligt hade vi i alla fall. Och vi var ordentligt i tid till kvart över tio!


Kan berätta att kossans tarmar luktar mindre än grisens (som förövrigt framkallar kväljningar på riktigt). Så roligt har vi i skolan just nu. Imorgon ska vi dissekera en hel gris. Det värsta är att jag ser fram emot det. Betyder det att jag är en psykopat? Skulle vilja formulera det som studiemotiverad i stället. Det känns bättre då.

Man får skylla sig själv helt enkelt

Om man slutar träna får man skylla sig själv att det är jobbigt att börja igen.

Om man stoppar in sitt finger mellan ponnyns tänder får man skylla sig själv om man blir biten.

Så nu ska jag dra på mig träningskläderna och bege mig till gymmet med en omplåstrad tumme som värker.

Söndag

Det känns som en bra söndag idag. När man får sin morgonfodring utbytt mot ett kvällspass nästa veckan kan det inte bli annat än bra. Har hunnit med plugg två timmar och fixat i lägenheten i nästan en. Nu blir det en timme plugg till, sedan stallet och efter det har jag blivit övertalad att följa med min träningsnarkoman till kombo till gymmet. Hur gick det till egentligen?

Effektivitet kallas det.


Livet just nu

Dålig uppdatering, jag vet. Skyller på skolan. Antatomikursen. Sjukt rolig och sjukt krävande. Tröttheten märktes tydligt i fredags när det spårade ordentligt, igen och igen. Ingen kan komma och säga att vi är tråkiga i alla fall.

Försöker komma i ordning i lägenheten också. Jobbigt det där, bestämma hur och var allt ska vara. Möblerna är på plats i alla fall. Alltid något. Stora garderober i rummet. Det är underbart och fasansfullt. Det får plats med miljoner saker. Hur ska jag nu hitta allt som jag ställt in?


Inflyttningspresent från bästa föräldrarna. Snacka om att förstå precis vad jag vill ha. Tack!

Sammanfattning av dagen

Det började förvirrat. Först försökte jag ställa in paketet med flingor i kylskåpet och blev irriterad när det inte gick. Efter det stod jag i nästan fem minuter och funderade på vilken lins som skulle vara i vilket öga. Hade stora problem med att komma på vilket öga jag såg sämst på.

Körde mot skolan. Hade kört i ganska exakt sju minuter när jag kom på att jag glömt nyckeln till skåpet. Ingen nyckel = inga skyddskläder eller ombyteskläder till dissektionen = varken särskilt roligt eller hygieniskt. Det blev till att vända och hämta nyckeln. Allt för att jag bytte jacka och glömde lägga över nyckeln. Hade alltså vinterjacka för första gången denna höst idag. Om jag frusit innan? Självklart.

En ganska trevlig dag i skolan. Om än lite lång. Jag har bland annat tafsat på en fårhjärna. Det var kleggigt.

Snöstorm ute. Kul att köra hem. Eller inte. Om jag var glad att jag kom ihåg att byta till vinterjacka? Yes.

Nu sitter jag inne med myskläder och tycker att livet är helt okej. Det kan eventuellt ha något att göra med femman jag fick i statistiken. Jag vet inte.


Snö från förra vintern. Man kan inte annat än säga att det är rätt mysigt ändå.

Kursstart idag

Oj, oj. Är trött som bara den.

Gårdagen var lugn med lite vuxenpoängsamlande, jag och kombon var och köpte växter. Hur många poäng måste inte det vara?

Idag däremot. Hjälp. Jag kan berätta att jag har överlevt en dissektion. Är lite stolt. Öppet fönster, det är grejen det. En minkstackare blev utsatt för vårt skärandei nästan fyra timmar. Tur för honom att han redan var död. Minkkarré, kan det vara något tro?

Vi konstaterade även att skalpeller är farliga saker det. Handledare bör inte stå ivägen...

Den nya kursen har alltså tagit sin början. Husdjurens anatomi och fysiologi. Framför mig har jag nu en två veckors delkurs i anatomi med dissektioner varje eftermiddag. Precis efter lunch har de lagt dem. Snällt där. En gratis bantningskur såhär innan jul? Sedan drar fysiologin igång. Jag tror att jag officiellt är utan liv fram till jul... Kursledaren meddelade glatt att vi fick koder till anatomihuset så att vi kunde komma in dygnet runt. "Och även på helgen." Yeay.

Inflyttad!

Ont i ryggen och blåmärken över hela kroppen. Det är flytt á la Susanna det. Allt är hitflyttat och hälften uppackat. Det där sista... Kan inte någon annan fixa det?

Tillbaka i Uppsala då. Skönt. Blir dock en tillfällig hemflyttning måndag till torsdag. De håller på och grejar här så vattnet ska vara avstängt under den tiden. Mamma och pappa tycker säkert att det är bra med en långsam avvänjning från att ha mig hemma. Låtsas jag. Det känns lite bättre då...

En ny härlig dag

Positiv idag. Extremt positivt. Nästan så att jag känner mig fånig. Har en slapp dag framför mig. En tur till stallet och ta hand om två stycken pållar, en tur till Uppsala för att hämta systeryster + kompis och sedan packa. Känns helt okej. Lite konstigt och tomt. Jaha. Nu då?

Är en glad tjej idag!

Satt på ponnyn igår också, hon var så snäll. Om man bortser från att hon högg mig i foten när jag tryckte med benen mot sidorna på henne...


Tentan skriven!

Hur det gick? En av frågorna var: "Vad bör C/N-kvoten i en nystartad kompost vara för bästa resultat?". Om jag svarade "lagom" kan det inte gått annat än bra. Eller hur? Just det!


Nu är jag fri till måndag! Helt fri. Inga borden eller måsten från skolan. Ingenting. Nästa kurs börjar på måndag. Livet känns helt okej.

Flytt på lördag. Tänkte att det skulle gå smidigt, då jag inte har packat upp allt. Sedan kom jag på att jag inte har en aning om vad jag har nerpackat och inte. Det får helt enkelt bli till att öppna alla lådor i alla fall. Note to self: skriv ordentligt vad som ligger i nästa gång. Att skriva "blandade saker" hjälper inte så mycket tre månader senare...

Packa alltså. Denna gång SKA jag börja i tid. Någon gång måste bli den första!

Först ut till stallet till ponnyn och Filur. Blev hästvakt i helgen. Myspys.

Blåsigt...

Tre timmars terapi i stallet. Välbehövligt för psyket. Illa för pluggandet. Å andra sidan. Det jag inte har fattat innan lär jag inte hinna ta in nu. Eller? Lite till kanske går? Vad är tillräckligt?

Det blåser ute, kändes ordentligt i lillbilen. Kom och tänka på att pappa berättade om hur de i London varnade på radion för "lågt flygande soptunnor" en gång när han bodde där. Det är lite så det är här nu. Man kan undra varför de varnade för just soptunnorna? Kan tycka att andra saker också borde ha flugit.

Som sagt, tankarna flyger iväg lite...


Från ett Londonbesök med pappa för två år sedan i juletider...

GRATTIS LISA!!

Bästaste kombon fyller år idag. Och är för en månad lika många år som mig.

Själv sitter jag med mitt vanliga dagen-innan-tentan-humör. Stressplugg varvat med uppgivet "det är ingen idé att försöka trycka in mer".

Försöker hitta en balans. Konstaterar att det regnar ute. Får en stark lust av att gå ut i regnet och hoppa i vattenpölarna. Se hur långt man kan skvätta vattnet och testa om gummistövlarna fortfarande håller tätt. Hitta den djupaste pölen och förtjust se hur vattnet väller över kanten på stövelskaftet och ner i stöveln. Precis som när man var liten.

Tar ett djupt andetag och dyker ner i plugget igen.


Oh I don't wanna grow up, wish I'd never grown up
I could still be little
Oh I don't wanna grow up, wish I'd never grown up
It could still be simple
Oh darling, don't you ever grow up

Don't you ever grow up, just stay this little
Oh darling, don't you ever grow up
Don't you ever grow up, it could stay this simple
Won't let nobody hurt you
Won't let no one break your heart
And even though you want to, please try to never grow up
Oh, don't you ever grow up
Oh, never grow up, just never grow up

Någon annan som kan förklara?

Plugg, plugg och mer plugg. Tråkig blogg just nu. Beror på ett för tillfället tråkigt liv. Längtar till torsdag eftermiddag.

Tittar igenom föreläsningsanteckningarna. Vid föreläsningen om kvävetskretslopp har jag som en förklaring skrivit "kväveassimilation" vid en punkt. Så här fyra veckor senare har jag ingen aning om vad jag menar. Försöker googla assimilation. Från Nationalencyklopedin:

"assimilation, assimilering, den process genom vilken en minoritet helt överger sin egen kultur så att ursprungliga kulturskillnader försvinner."

Känner att jag får vissa problem med att få in det i kvävetskretslopp. Får hoppas att punkten inte kommer på tentan.


Dagens enda roliga är att jag har ridit på ponnyn idag. Ett varv på ridbanan när systeryster ledde oss. Duktig ponny.

Snart kombos igen!

Då har lillbilen fått på sig vinterdäck. Slutligen. Och när vädret har gått tillbaka till varmt. Timing a la Susanna. Som vanligt. Nästan så att jag hoppas lite på kyla så jag får prova, men bara lite. Egentligen vill jag ha varmt ett tag till så att inte ridbanan fryser. Vill hinna så mycket som möjligt med ponnyn innan den är för hård att göra någonting annat än skritta på. Och där gled jag iväg från det jag egentligen tänkte på. Fascinerande det där, hur tankarna alltid hamnar hos ponnyn till slut.

Fullspäckad vecka. Tenta på torsdag, tentaplugg dessförinnan. Ska få ut nya hovslagaren till ponnyn på onsdag. Och bäst av allt: Flytt till helgen. Var och hjälpte till med soffan och diverse lådor igår, då kände jag verkligen hur mycket jag vill flytta tillbaka till Uppsala. Innan har jag velat. Det är så skönt att på hos föräldrarna, men i längden vet jag att jag inte vill det. Att det har fungerat så bra nu är nog för att vi vet att det bara är tillfälligt. Jag är i alla fall glad att det inte är så långt mellan Uppsala och Märsta...

Mot ny lägenhet alltså. Den såg ut som en byggarbetsplats när jag var där igår. Kunde konstatera att det var tur att jag bestämde mig för att vänta tills nästa helg. Med tanke på hur mycket träningsvärk jag har av det lilla jag bar igår känner jag att det kommer bli roligt till helgen. Verkligen. Jätteroligt. Not.

RSS 2.0