I Märsta

Jag hamnade hemma hos föräldrarna. Skulle bara fira mamma och sedan åka tillbaka till Uppsala. Av någon anledning blev jag kvar. Ska till Sigtuna ikväll, så det kändes ganska onödigt att köra fram och tillbaka.

Synd att jag inte tänkte på det när jag åkte från Uppsala igår, då hade jag kanske kommit på att jag skulle ha tagit med mig böckerna... Tur (?) att det ligger gamla tentor uppe på hemsidan som man kan plugga på.

Hade tänkt att jag skulle hinna med en massa idag (tvätta bilen, klippa gräset, jobba, plugga, handla och Sigtuna), men varför känns det som om jag kommer misslyckas ganska duktigt med det?

Sushi på menyn

Vad har jag nu gett mig in på? Jag skyller allt på kombon!

Fånge...

Min utsikt för dagen:


Lägg speciellt märke till det fina metaboliskaschemat som sitter på bokhyllan. Här är vi seriösa (eller, gör allt för att verka som det i alla fall).

Två anledningar till att det blir inne idag. Ett: det regnar. Två: kombons föräldrar är här, har gått ut och har inga nycklar. Kombon? Ja, hon har lämnat dem och sitter på skolan och pluggar hela dagen. Detta är i och för sig bra för mig eftersom jag nu måste sitta hemma.

Seminarium och labbar färdiga. Bara tentan kvar nu. Sommarlov om en vecka!!!

Promenader

Det har blivit många promenader på sista tiden. Ett bra sätt att rensa huvudet på nu när jag (fortfarande) är för förkyld för att springa. Ett bra sätt att njuta av det underbara vädret på. Det är även en alldeles utmärkt ursäkt för att smita från pluggandet ett tag. Ett nyttigt sätt att smita från det på.







Jag har hittat ett naturreservat att promenera i. Känner mig lite som en pensionär. Med kamera.


Snart är det bara en vecka kvar. Idag gjorde vi sista datalabben. Nu är det bara en labrapport som ska in och sedan tentan. Snart...

Någon gång ska vara den första...

En planerad tur in till stan på eftermiddagen. Kommer ut till cykeln och ser ett platt framdäck. Helt platt. Punktering. Jag vet inte vad en normal reaktion hade varit. Jag blev så irriterad att jag lämnade cykeln där och gick in till stan. Gick. Normalt? Jag vet inte. Så nu har jag i alla fall en cykel med punktering som står utanför huset. Jag ska fixa. Snart. (Attans, det blir alltså bil till skolan i morgon.)

Annars har dagen varit bra. Möjligtvis med undantag för när kombon kom inspringande i badrummet i morse och undrade vad jag fortfarande gjorde hemma. Att jag hade sovmorgon hade hon tydligen helt förträngt...


När hände det?


Sommaren alltså. Var tog våren vägen? Visserligen tycks sommaren ha tagit ett steg tillbaka idag med regn, men ändå.

Bild tagen igår:


Bild tagen för två månader sedan:


När det väl kom igång gick det fort i år...

Det är dags för fredagsmys!


Då kan man lyxa till det lite till pluggandet.

Fredag idag. Helg. Välbehövligt. Då kanske förkylningen slutligen kan ge med sig. Snälla?

Lång dag i skolan idag. Jag känner att jag inte riktigt har rätt att klaga, vi har nästan alltid bara schemalagt halva dagarna. Om de nu ska lägga en heldag den här veckan, var de tvugna att välja fredagen? Det spårade som väntat ut lite på slutet, men roligt hade vi.

Roligast är ändå att det är obligatoriskt och de har en närvarolista som man ska skriva på. På listan skrevs namnen på alla i klassen, det vill säga nästan femtio namn. I klassrummet sitter ungefär trettio personer. Idag var det dessutom kursledaren vi hade. Jag undrar om han såg och inte orkade bry sig, eller om han helt enkelt inte märkte?

Glu, gly, glu...

Glukos bryts ner genom glykolys och kan bildas genom glukoneogenes. Glykogen består av glukos, bildas genom glykogenes och bryts ner genom glykogenolys. Allt detta regleras av glukagon. Sen kan man slänga in lite glycerol också, fast det har inte riktigt med saken att göra.

Det är kul att plugga. Det är kul att plugga. Det är... ...snart sommarlov.

Dessutom har grannarna grillparty utanför. Inte ett tyst ett. Livet är inte lätt alltid.

Man vet...

...att det närmar sig en tenta när man är överlycklig för att man inte börjar förrän ett. Då hinner man nämligen plugga flera timmar innan.

Tragiskt. Fördelen med denna tenta är att det är slut efter. Sommarlov på riktigt. Inte en kurs till som börjar direkt efter tentan. Istället är det lugnt till september, det tycker vi om!

Det gäller bara att hålla ut sista två veckorna.

När man slutar leka är man inte vuxen, då är man död



En så kallad yrkesskada, jag skar mig på ett papper när jag pluggade. Om man nu ska göra sig illa tycker jag man har rätt att ha roligt efteråt. Dessutom var det faktiskt Lisa som köpte dem.


Stallet idag. I värmen. Tyvärr hade jag missat den där värme detaljen när jag satt inne och pluggade. Tur att en av kombons t-shirts låg i bilen...

Energikick!

Bästa dagen på länge! Bara en föreläsning och sedan hade vi picknick i solen vid ån. Sol och vind. God mat och underbart sällskap. Prat och skratt.

Bästa flickorna på bryggan


Efter lunchen blev det solande i gräset. Note to self: nästa gång jag ska bikinin med, onödigt att visa underkläderna för alla igen...

Har nu ett stycke bränd (=knallröd) näsa. Jag vet inte, men det känns som om jag kan ta det...

Ordentligt påfyllda batterier. Nu blir det plugg resten av dagen. Sommarlovet närmar sig!

En måndag, igen

Vår föreläsare idag tyckte att det var "vansinnigt intressant med reglering av metabolismen". Jag vet inte det jag, jag blev mer hungrig av wienerbröden han började prata om. (Bör kanske tillägga att de faktiskt fanns en relavant koppling, även om jag har glömt den nu...) Han konstaterade också att katter är väldigt speciella och om vi var osäkra på ett svar på tentan var levern säkraste kortet att dra till med. En vanlig dag helt enkelt.

In till centrum för tid hos optikern. Efter det hade jag planerat att handla lite, med min fina lista på allt jag skulle ha kvar hemma på bordet. Träffade Andrea istället och glömde bort hela handlingsgrejen också. Snacka skit var roligare.

En liten tanke kring det härliga vädret bara: om jag håller på att svettas ihjäl när jag cyklar i linne nu, hur gör man då om det blir varmare? Hoppar över att ta sig till skolan? Eller hoppas att alla andra också cyklat i värmen? Tål att fundera på.

Tillbaka till studentstaden

Att sitta och snora i Uppsala är inte alltför roligt. Funderar på om förkylningen är ett giltigt skäl till att ta bilen till skolan i morgon. Kommer fram till att det inte är det. Typiskt.

Jag som trodde att jag skulle klara mig undan. Så nu är vi två stycken gnällande snorungar. Det är i alla fall rättvist...

Sol, sol och mer sol

Jag borde ha kunnat räkna ut att det faktiskt kan bli fint väder i mitten av maj. Att det kanske hade varit en idé att ta med sig solglasögon, shorts och linne när man ska iväg över helgen. Man kan tycka att jag borde tänkt på det.

Tur att jag har en lillasyster som jag kan sno (hrm, förlåt, låna) kläder av.

Min inplanerade pluggdag i solen (egentligen tänkt inne, men man får anpassa sig...) har bytts ut mot en tur till Sigtuna och Våfflan för lunch och skjutsa systeryster till nya jobbet. Jag vet inte riktigt, men jag tror jag har bestämt mig för att inte klaga...

No surprice

En underbar onsdagskväll med bästa sällskapet. Helt galet roligt.

En torsdag där jag kände att jag hade roligt på onsdagen, om man vill formulera sig fint.

En fredag där jag sitter hemma hos föräldrarna och är sjuk. Ensam. Pappa är på jobbet och mamma är i Kanada. Jag sittar alltså superförkyld, själv och pluggar.

En extra långledighet. Klart att jag blir sjuk då. Livet är precis som vanligt. Tur att det regnar ute så att jag i alla fall inte missar något.

Dessutom fick vi inte lägenheten som vi hoppades på.

Men nej, jag har bestämt mig för att inte vara en pessimist. Ehh... Just det. Ingen pessimist var det. Alltså är jag glad över att det bara är fredag och jag har flera lediga dagar framför mig.


Längtar till Öland och sommarlovet...

Lill-lördag!

Inte nog med att det är lill-lördag, det är helg imorgon. Så gott som en riktigt lördag alltså.

TAGGA, TAGGA, TAGGA!
PARTY, PARTY, PARTY!

Snart, snart...

En dag kvar innan långhelgen. Den längsta dagen kvar, så klart. Utgång på kvällen. Med den ständiga frågan: Vad ska man ha på sig? Tjejig? Vem då? Jag?

Fint väder idag. Sommarkänsla. Mindre än en månad kvar till sommarlovet. Vad härligt att få säga sommarlov igen efter att ha jobbat i två år! Sommarlov. Man kan bli glad över mindre. Att jag ska jobba på sommaren och att det ligger en tenta innan lovet, det tar vi en annan dag.

För övrigt lever vi här i sjukstugan. Kombon gnäller lite och jag är frisk (peppar, peppar, det vore typiskt min otur att bli sjuk på långledigheten...).


Vad gör man på en tråkig föreläsning?

Jo, man pratar så klart med varandra. Att prata högt är dock ingen bra idé.



Så roliga föreläsningar hade vi idag. Har man ingen dator får man kommunicera via lappar, eller som i det här fallet, i marginalerna. De som säger att det är bra att utnyttja marginalerna när man pluggar har så rätt.

Viskningar fungerar också, men där får man vara lite mer försiktigt, annars får man lätt sura blickar av folk. Det går i och för sig att lösa genom att sitta längst fram så att man inte ser blickarna...

Det jag inte förstår är hur man som föreläsare inte kan märka att det bara är tre personer av nästan femtio som fortfarande lyssnar? Eller märker de och struntar i det?

Oh no!

Kombon har ont i halsen. Jag börjar känna av min också (förhoppningsvis är det bara inbillning, hypokondriker som jag är). Hos normala människor skulle kanske det här inte vara något problem. Hos oss är det. Både jag och Kombon är nämligen mästare på att klaga när vi mår dåligt. Mästare på riktigt.

Om bara den ena var sjuk (eller vad man nu ska kalla det) skulle det fungera. Då kan den ena ta hand om den andra. Men om båda uppfattar sig som sjuka. Om båda tror att de ska dö av halsont. Vem ska tycka synd om oss då? Någon frivillig?

Vad roligt det kommer bli...

Tur att vi köpte glass i fredags.


Norrtälje

Det hade kunnat bli en repris på i torsdags, fast i Norrtälje istället för i skogen. En repris på vilse alltså. Till min stora förvåning lyckades jag hitta. Själv. Med bilen. Utan gps. Och utan att köra fel en enda gång.

Moahahaha! Gps är för amatörer.

Bara låt mig få vara kaxig för engångsskull. Det är inte direkt ofta det händer att mitt lokalsinne stämmer överens med verkligheten...

Vilse i skogen

Ledig idag. Började dagen med lite plugg, sedan stallet och väl hemma igen tänkte jag ge mig ut och springa. Har en väg som jag brukar springa, men den är bara tre kilometer och att springa två varv är lite tråkigt, så jag tänkte ge mig ut på nya vägar. Eftersom jag känner mig själv (och framförallt känner mitt lokalsinne) tittade jag noga ut på eniro vilken väg jag skulle springa.

Begav mig ut, första två kilometerna gick bra. Jag hittade inte den vägen jag hade tänkt vika av på, men jag hittade istället en stor karta över vandringsleder. Det tyckte jag verkade perfekt. Iväg på stigen, skönt att springa i skogen som omväxling. Nästan genast kommer jag till en korsning, som jag såklart inte hade sett på kartan. Valde den kortaste vägen på två och en halv då jag ju redan var två kilometer hemifrån.

Jag sprang och sprang och sprang. Undertiden blev stigen mindre och mindre. Jag tröstade mig med att vägen trots allt fortfarande var märkt med vägvisare, så helt fel kunde jag ju inte vara. Efter två kilometer (av sankmark, rötter, berg och en minimal stig) kommer en ny korsning. Jag inser att jag inte har valt en runda på två och en halv kilometer, utan jag har sprungit mot en myr som låg två och en halv kilometer bort från den första kartan. Enkel matematik fick mig att inse att jag nu hade sprungit fyra kilometer och hade lika långt hem.

Ungefär där stukade jag foten, jag skyller på rötterna. Fördelen med sankmarken var att den stukade foten höll sig kall av allt vatten jag sprang i...

Så nu sitter jag här hemma igen (glad att jag till slut tog mig hem) med en stukad fot, skavsår och är helt slut. Kombon muttrar något om att jag väl hade kunnat räkna ut innan att jag skulle springa vilse...

Okej, liiite dåligt samvete har jag

Ni vet de där irriterande, fnittrande tjejerna som sitter och pratar alldeles för högt i datasalen? De där som man håller på att strypa för att de är så jobbiga. Som drar dåliga skämt och håller på att skratta ihjäl sig åt dem. Varför kan de inte bara vara tysta?

Idag var jag en sådan. Och jag kan berätta att det är betydlig roligare att vara en sådan än att lyssna på en.

Och killen som kastade elaka blickar, han satt faktiskt bara inne på facebook...

Ett stycke avklarad tenta!

En tenta till som är godkänd! Det går bra nu kompis, det går bra nu. (Att jag ytterligare en gång missade femman med ungefär ett poäng känns bara så typiskt mig att jag bjuder på det!)


Precis betalt räkningar och känner mig alltid så stolt när jag har gjort det. Funderingen nu är om det kanske inte längre räknas som duktigt att ha gjort det, utan bara som dåligt om man inte har gjort det? Det är precis samma sak som med att städa, diska och tvätta. Tur att man har en kombo så att någon berömmer en för sådana saker. Livet blir lite roligare då...


Söndagsturen...

På söndagen blev det till att ta sig upp tidigt för att köra ner ponnyn till Östergötland och den blivande pappan till hennes föl (om vi nu har sådan tur, peppar, peppar). Färja och grejor. Ponnyn var betydligt lugnare än både mig och mamma. Hon är smart hon.

Slutligen framme och lämnar av henne. En mycket nöjd ponny konstaterade att det fanns betydligt mer mat på det nya stället än hemma hos oss. Något säger mig att det inte kommer gå någon nöd på henne. Den största risken är att vi sedan har en stor tunna som inte vill åka med oss hem igen...

Avlämnandet fick ett abrupt avslut när gårdens ägare under vår fikastund fick höften ur led. Ambulans och hysteri. Ett snabbt lämnande av gården med hästtransport för att ge plats åt ambulansen. Vi håller tummarna för att det blir bra.

Lite halvchockade körde vi hem med en tom transport och hoppas att vi nästa gång kör en transport med en ponny med föl i magen.


Sötnos innan avfärd. Något förvirrad av allt ståhej...


Frånvarande pga valborgsfirande

Var ska jag börja. Valborg har firats. På Uppsalavis, med ölänningar och kalmariter. Om sedan åtta stycken egentligen får plats att sova i vår trea är en diskussionsfråga. Finns det hjärterum...

Kvalborg på torsdagen. Är det något som studenter har kommit på alldeles själva, eller finns det på riktigt? Firades gjorde det i alla fall. Först hämta upp två kalmarflickor på stationen (försenade, vad har sj för ursäkt när det inte finns någon snö längre?). Efter en snabb middag blev det triangeln, saluhallen och jag vet inte vad. Människor överallt. Att försöka hitta de man skulle hitta krävde en del ansträngning. Hem igen och vänta på resterande ölänningar. I säng alldeles för sent med tanke på när jag skulle upp. Men tre timmars sömn är bättre än inga timmars sömn!

Upp vid halv sju för att bege mig in till ån för champagenfrukost i sällskap av Antonia o co vid halv åtta. Sitta vid första fallet och dingal med benen i väntan på forsränning tillsammans med en flaska champagne och trevligt folk var inte helt fel. Nästa år tror jag dock att jag tar med mig något mjukare att sitta på, fyra timmar på asfalt var inte lika roligt efter ett tag. Att dykarna bytte om mitt framför oss vägde upp det lite...


Jag och Antonia dinglar med fötterna över vattnet...

Fortsatt firande med grill på gården utanför lägenheten med ölänningarna. Tur att det var valborg, då kan inte grannarna klaga... En tur till Ekonomikum parken och konstaterade helt enkelt att den inte kan vara rolig att städa sedan, men det hör till!

Efter ett dygn av mindre nyktert tillstånd somnade jag i soffan framåt kvällen. De andra festade med grannen, alla nöjda och glada.

Shopping och fika på lördagen, sedan övergav jag Uppsala för föräldrarna (och övergav städandet åt Lisa, synd för mig!)

RSS 2.0