Slutligen!
Nu ska här packas! Sedan hem till mor och far och imorgon mot Öland! En liten avstickare till Runsa ikväll för första ridturen på hur länge som helst, att jobba med unghästar har en liten nackdel...
Det var bara det där med att packa också. Att jag alltid börjar så sent. "Det tar ju inte så lång tid." Eller hur...
Snart så!
Imorgon är det alltså sista föreläsningarna innan lovet. Härligt! Även då bara på förmiddagen, sedan hem för att packa och mot föräldrarna. Morgondagen avslutas med en tripp ut till Runsa och en tur på hästryggen för första gången sedan i början av januari. Ytterligare en sak som det var för länge sedan sist!
Helt enkelt en massa "snart så". Carpe diem...
Den perfekta planen!
Sommartid
Slutligen sommartid. Det måste betyda vår, minst. Bort med alla vinterkläder. Fram med vårskor och vårkläder. Äntligen!
Någonting säger mig att jag kommer frysa när jag går ut i alla fall...
Tur att min familj är på min sida. Vi ska nämligen grilla korv ikväll. Ute. Är det sommartid så är det!
Hemma hos mor och far
Det ironiska i detta är att när jag kom hit vid lunch och ingen var hemma tyckte jag att det var skönt. Snacka om att aldrig bli nöjd!
Min mamma påstår att jag är en flopp. Kanske.
Ett stycke kombo avlämnad på Arlanda
Det hjälpte inte ens att sätta på TVn och musik, det känns fortfarande tyst på något sätt.
Det är nog inte tystheten som stör egentligen. Egentligen kallas det nog för ensamhet.
Jag förstår inte riktigt. När jag kommer hem först från skolan tycker jag att det kan vara riktigt skönt att få vara själv ett tag, men när jag vet att det gäller en vecka känns det inte lika roligt längre.
Nej, imorgon bär det av hem till mor och far där helgen ska tillbringas!
Vår, plugg och lov. Snart i alla fall...
Just nu lever jag i en blandning av förnekelse och verklighet.
Förnekelsen består i att jag har bestämt mig för att det är vår. Nu. Snön struntar jag i. "Den är nästan borta". Jag har övertygat mig själv om det. Att det är nästan två decimeter kvar och snöade idag är inte mitt problem. Det är slutet av mars, alltså är det vår. Är vädret inte överens är det inte mitt problem. Undrar om det är därför jag halkar runt som en tok nu, när jag inte har trillat på hela vintern?
Verkligheten då? Tentan närmar sig med stormsteg. Det känns okej för en gångs skull. Som om jag har börjat i tid med plugget. Än så länge. Hur det känns när tentan är ännu närmare återstår att se.
Påsklov. Snart så.
Och så funderar jag lite hur det är man gör när man bor själv. Efter drygt tre månader har jag glömt bort. Kombon åker på torsdag. Hur gjorde man nu igen?
Så typiskt mig
Stackarn som hade det andra!
Ja, ja, jag får skylla på huvudvärken. Far min lär ju inte låta mig glömma det heller...
...
Kick-boxning ikväll. Det blir bra, kan man i alla fall få ut lite aggressioner.
Ljuvlig lördag!
Strålande väder! Kombo sitter i solen på balkongen och pluggar. Jag behöver tyvärr sitta vid ett skrivbord. Tog en paus och gick promenad istället. Sol och vårkänsla.
Snart så!!!
Våra kära grannar hade party igår. Länge. Och högt. Jag är inte den som är den. Att jag plötsligt kände ett akut behov av storstädning vid tio imorse hade inte alls med det att göra. Hoppas inte dammsugaren störde dem. Tänk så det kan gå...
Fredagskväll
Böckerna var det. Böckerna.
Självstudier!
Eller, så kan det tolkas som LÅNGHELG!
Långhelg känns som ett bra sätt att uttrycka det på. Positivt. Att det betyder en massa plugg också känns helt okej. Bara man säger ordet långhelg först. Då har man ju en massa tid?
Dessutom är det snart påsklov. Lisa tar påsklov redan om en vecka. Jag om två. Delad glädje sägs vara dubbelglädje. Alltså glädjs jag med kombon över att det bara är en vecka kvar till påsklovet.
Oj, vad besviken jag kommer vara nästa fredag när kombon befinner sig nere på Öland och jag ska ta mig upp till skolan...
Öland, påsken 2008
Någon som kanske har fler förslag?
Förutom det uppenbara, som att inte röka, sitter jag och funderar lite på svaret...
Undvika att gå på våra labbar kanske? Undrar vad de skulle säga om man använde det som skäl?
Plugg vs. jobb
Veckan fortsatte med tisdag och gruppdiskussion med en rysk lektor. Som inte pratar svenska. Han pratar precis sådan engelska som man tänker sig att en rysk lektor ska prata. Det var rätt tyst i klassen idag.
Dagar som denna saknar jag hästskötarjobbet extra mycket. Vad skönt det varit att få byta ut föreläsningssalarna mot solen ute. Slippa pressen en aning. Man får sakna. Ibland. Tur att det är jobb som gäller på fredag igen.
Mys i solen utanför stallet förra våren.
Helgen som varit
Lördagen började med shopping. Ingen liten lugn och fin lördagsnöjesshopping inte. Nej, det är ingeting för oss. Snabbt och effektivt. Letande efter klänning till Kombo. Det gick inte så bra. Men hej, skinande legging är nästan finare!
Hem, fika med mamms och papps. Semla och grejor. Myspys. Ett snabbt ombyte och iväg till Järfälla (av alla ställen...) för schlagerkväll. Inte vilken som helst, utan äkta schlagerkväll. Det var prat om tonarter och snygga övergångar. De andra alltså. Fördelen med att vara tondöv är att man slipper sitta och lida sig igenom falsksång, jag märker det ju inte ens. Hem till de sovande föräldrarna igen. En dos hostmedicin och sedan sängen.
Upp tidigt söndag för jobb. Jobb i sol. Jobb med älskade pållarna. Me like.
Hem till Uppsala och den vanliga söndagsångesten infinner sig. Tur att man har bästaste kombon som kommer på att hemmagjord pizza är nästan som antidepressiva!
Bota halsen (som inte gillade schlagerkväll) och plugg. Det är planen för nästa vecka det!
Jag tog den långa vägen hem...
En annan sak som kan vara bra att veta är att det är väldigt dumt om spolarvätskan tar slut när det är modd ute så alla bilar skvätter ner en. Om solen dessutom ligger på framifrån är det kanske inte så konstigt om domkyrkan flyttar på sig... (Och ja, pappa sa att det var dåligt med spolarvätska, men hur bra dotter hade jag varit om jag lyssnat på honom?)
Gammal bild på racerkombin. Systerysters bil. Bakom står pensionären Passe-bilen...
Det är dags för fredagsmys!
Alltså har jag fredagsmys idag! (Att jag ska jobba i morgon struntar jag också helt i just nu. Dessutom räknas mitt jobb knappt, jag menar, det är ju roligt.)
Leva som man lär eller lära som man lever
Vi diskuterar vad som är farligt/giftigt för kroppens celler. Konstaterar att antioxidanter, som bland annat finns i grönsaker, hjälper till att skydda. Vår kära föreläsare, cykelhjälmsmannen, berättar att svart stekt kött inte är det nyttigaste man kan äta. Han fortsätter med att säga att han inte kan hjälpa att han tycker att det är det godaste på köttbiten. Därför äter han alltid extra mycket grönsaker när han äter stekt kött.
Jag håller helt enkelt med honom och hoppas att det är så det fungerar. Det är ju trots allt han som är biokemist. Å andra sidan finns det ju läkare som röker...
För övrigt var det soligt och fint idag. Ett stycke glad jag! Efter allt mörker och vinter var vi så chockade av det fina vädret att det blev en promenad på lunchen av bara farten. Bara att börja ladda med D-vitamin!
Omplanering
Varför samlar vissa människor på sig en massa saker? Eller kanske snarare: Varför har vissa människor svårare att slänga saker än andra? Och varför tillhör jag dessa människor?
Jag vågar inte ens ta ett kort och visa hur rummet ser ut, så illa är det.
Måndag!
En bättre början på veckan. Ett lättare sätt att börja veckan på. Jag är ledig idag!
Söndagsångesten blir mycket lättare att ta om man inte behöver ta sig upp på måndagen. Den försvinner nästan helt. Att jag ska till skolan i morgon känns inte alls lika jobbigt av någon anledning. Kanske för att det är fyra dagar till nästa helg?
Att ledig just det här fallet ska utläsas som "jag behöver inte ta mig till skolan men måste plugga som en galning för att jag inte gjorde det förra veckan", känns helt okej.
Började dagen med en promenad i solen. Plugg hela dagen och sedan träning på kvällen. En perfekt dag!
Tänk att lite ledighet är allt som behövs för att få en måndag perfekt...
Solig promenad på morgonen! Fördelen med att bo i utkanten av Uppsala är närheten till naturen. Nackdelen att det är långt till allt är jag för glad för att bry mig om idag!
Med bil igen!
Det är min lillasysters bil. Min sjuttonåriga lillasysters bil.
Jag ska alltså tillbringa de närmaste månaderna med att bli pikad av min lillasyster att jag ska ta hand om hennes bil.
Kul. NOT.
Jag kan inte ens klaga, jag hade också en bil väntande när jag var sjutton. Även om min var något äldre och skruttigare...
Prova inte det här hemma...
Att inte träffa själva fingret måste väl räknas som duktigt? Ännu duktigare kanske hade varit att inte hälla kokande vatten på sig alls...
Liten update
Om man är på gymmet straxt efter att de har öppnat en lördagsmorgon, är det ett tecken på att man har något fel i huvudet? Jag bara undrar...
Utgång i torsdags. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var tur att vi inte började förrän klockan ett igår. Det var även tur att vi inte gick så länge. Fredagskvällen tillbringades framför TVn. Välbehövligt!
Tur att man räknas som vuxen
Eller dåliga och dåligt, de passar inte mig. Det finns kanske någon som tycker om föreläsare som mumlar oviktiga detaljer för sig själv medan majoriteten av klassen sover...
Trött, tröttare, tröttast
Tur att man har en kombo som tvingar med en på nya saker!
Ett långt förhållande har tagit slut...
Jag pratar alltså om Passe-bilen och mig.
Tre år sedan. Då gick jag fortfarande på gymnasiet. Så mycket har hänt sedan dess. Vi har gått igenom mycket tillsammans jag och Passe.
Första turen själv i egna bilen (att det var snöstorm, att Passe hade blankslitna sommardäck, att bromsarna var sönderrostade och att jag hade lovat pappa att inte köra bilen innan den varit på verkstan kunde inte förta glädjen över en egen bil...).
Första sommaren med egen bil. Det var tider det. Fri som aldrig förr.
En höst av "vad ska jag bli när jag blir stor". En bil som stod för friheten. Som stod för en avslappnande tur till stallet där man inte behövde tänka.
Jobb som hästskötare och konstant hästlukt i bilen.
Första gången den svek mig. En regnig kväll och Passe dog mitt på nittiosträckan på väg hem från jobbet. Det var även första gången jag blev bogserad.
Sista året. Massa problem blandat med stunder då allt fungerad. Ett tag kändes det som om den stod mer på verkstan än vad jag körde den.
Den har funkat ett tag nu. Tills för någon vecka sedan.
Men som sagt, nu är det slut. Nu gick den sönder lite för mycket en gång för mycket. Slut på riktigt.
Slut på att bli mobbad för att jag har en bil med kasettbandspelare. En bil med vevfönster. En bil vars ena dörr inte går att stänga och en annan dörr som knappt går att öppna. En bil utan AC. En bil vars handbroms inte funkar, förrutom när den funkar för bra och inte går att på loss. En gnisslande bil. En bil som är mycket äldre än alla andras.
När jag tänker efter var det nog dags...
En syn som det är slut på...
Tillfälligt billös. Känns naket och konstigt. Men inte så länge till. Pappsen har köpt ny så jag ska få låna hans gamla tills jag har hittat en ny. Snart så. Då är jag back on the road again.
