Inte helt okej
Vad har hänt med mig? Jag är nog sjuk. Tror att den hemska sjukdom som har drabbat mig kallas tentaångest. Jag har fått en ordentlig släng av den. Riktigt ordentlig.
Hemska symptom: Tänker bara på mikrobiologi. Svårt att sova. Stirrig. Förvirrad. Lättirriterad.
Det enda som hjälper är en kopp kaffe och att sitta med mikrobiologiplugget. Sitta och plugga in ord, diagram, rita figurer. En hemsk sjukdom alltså (minus kaffet).
Kan bara hoppas att jag blir frisk snart...
Tentaplugg en fredagkväll
Det är dags för fredagsmys. Med mikrobiologin som bästa vän. För tillfället en ganska tråkig vän.
Sitter just nu med immunologin (ovan). Föreläsaren trodde inte på handouts (med all rätt) vilket resulterade i sju sidor fullklottrade på båda sidor med liten text. Som synes har jag färgkodat. Tyvärr har jag glömt bort vad jag menade med de olika färgerna...
En kopp kaffe till kanske?
Förövrigt kan min ponny bocka. Rätt ordentligt. Vad roligt vi ska ha. Tårtor!?!
En lång torsdag
Min planerade titta in i stallet, se så att ponnyn lever och fixa i ordning mat sprack när J undrade om jag kunde ta kvällspasset. Det blev en lång myskväll i stallet. Med följden att jag får sitta och plugga nu (snart...) istället.
Ponnyn har haft sadel för första gången idag. Och brydde sig knappt. Kände mig nästan fånig som gjorde så stor grej av det. Tog bilder på det med mobilen, men alltså, det räcker väl med att jag vet hur jag gör när jag fotar. Lära mig att föra över dem till datorn känns som lite överkurs än så länge. Till min stora glädje har Alex en likadan mobil och har lovat att lära mig allt jag behöver. Tur för mig...
Nu tar jag helg. Inget schemalagt imorgon. Man vet att tentan är nära när man blir överlycklig för ledig tid så att man får mer tid att plugga. En riktig plugghelg är vad jag har att se fram emot.
Hoppas på en dag utan massaker...
Så här i efterhand kan jag kanske konstatera att gårdagen nog hade känts bättre om jag kommit ihåg att äta... Humöret brukar bli bättre om man gör det. Lätt att vara efterklok.
Efter många om och men har jag i alla fall fått igång den nya mobilen. Googla is the shit. Tänk vad bra tips man kan få. Nu ska jag bara lära mig att använda den. Det kan bli jobbigt. Ber redan i förväg om ursäkt för felaktiga sms. Det är inte så lätt alltid. Med touch går det lite lättare och snabbare att göra fel om man säger så.
Lite mikrobiologi plugg så här på förmiddagen så bär det av till skolan för att labba hela eftermiddagen. Det är min dag det. En liten ponny ska hinnas med på kvällen också.
Mobilmassaker
Sedan gick det fel någonstans. Eller, jag satte mig fel kanske man ska säga. På mobilen. Den höll inte för det. R.I.P min fina mobil. Dog endast (?) två år gammal. Av att jag satte mig på den. Hur klumpig är man inte då? Och hur tjock känner man sig inte?
Blev en tur iväg för att köpa ny mobil. Försäljaren tyckte inte om mig... "Vad skiljer de där två telefonerna åt förutom att den ena är 600 kronor dyrare?" "Den här är mycket nyare." "Då tar jag ju lätt den gamla billiga."
Är hemkommen med nya telefonen. Det går inte så bra för mig. Får inte av batteriluckan. Finns en mycket enkel förklaring i instruktionsboken. Jag tycker att jag gör precis så. Känns som om mitt annars extremt fungerande motto "våld löser allt, och om det inte fungerar, kör med mer våld" inte riktigt är tillämpbart i detta fall. Känns onödigt att ha sönder två mobiler på en dag. Väntar nog tills någon annan kommer hem. (Tur att vi inte flyttat ihop än L!)
Tillsvidare kör jag på min jättegamla mobil. Förutom att jag bara har typ två nummer på den fungerar den helt okej, några timmar i alla fall, innan batteriet dör...
Så ni kan väl vara snälla och skicka era nummer till mig!
Statistiken är över!
Tentan skriven. Nu är inte nästa förrän om nio dagar.
Det kändes faktiskt helt okej att skriva den. Var som vanligt så spänd att jag skakade när jag gick in. Släppte lite när jag såg frågorna. Jag gjorde mitt bästa, nu är det bara att hoppas då.
Tog en terapitur på två timmar till stallet. Pyssel och promenad med ponnyn. Nu har skakandet nästan släppt. Nu kommer jag väl att somna snart i stället. Som vanligt. Nej, idag blir det inget mer plugg. Tycker att jag har förtjänat lite slappande. Imorgon är det på't igen!
Hur lugn blir man inte av det här <3
Måndag igen...
Har än så länge lyckats titta på två avsnitt Gossip Girl med lite blädrande i boken före, mellan och efter. Suck, produktivitet känns inte som ledordet denna måndag.
En liten fundering
Små saker som väger upp tentaplugget. Man är verkligen hästnörd om dagens roligaste är när man får revbenen mosade när man hänger på mage på ponnyns rygg. Å andra sidan är det lätt att göra mig glad i alla fall...
Fotot taget en mindre regnig dag förra veckan...
En härligt förvirrad dag
Andra halvan var desto mer effektiv. Eller, effektiv och effektiv, snabbt gick allt i alla fall. Med en viss förvirring och jag som inte riktigt hann med att ha koll på vad jag egentligen höll på med. Det gick ihop på något sätt ändå.
Först fika med Y. Underbart och roligt. Återupplevde sommarminnen med snack, skratt och snabbkaffe. Precis som det ska vara. Och en lurvig ponny. Också precis som det ska vara.
Avlämnande av Y på stationen, hasigt och lustig. Hem igen. Iväg igen en kvart senare (hur snabb var jag inte där? *stolt*). Hämtade E iväg för att möta upp nästa Y och sedan hem till L. Efter många om och men. Vad man ska äta är den stora frågan. Svårt det där.
Fram kom vi. Även om jag inte har en aning om vart jag egentligen var igår. Jakan, typ... Tjejsnack, youtube-klipp och plump. Kortspelet plump. Vem kom på det? Hur tänkte personen ifråga? Jag tycker fortfarande att ta det säkra före det osäkra är en bra metod. Det mötte visst motstånd. Roligt hade vi.
E hade tagit med Patrik för att guida oss hem. Tyvärr var han mer lost än vi. Ja, ja, hem kom vi tillslut.
Att gå upp kvart över sex för att ha morgonfodringen var inte jätteroligt idag. Tur för ponnyn att hon var underbar.
Vinter igen
Så nu fixar jag en jullista på spotify och känner att livet är rätt bra ändå.
Det enda problemet skulle väl vara det där med vinterdäck då. De kommer inte förrän nästa vecka...
För mycket (och fel) tankar
Systeryster ska ner till Skåneland och Flyinge idag. De ska åka i en tjugopersoners buss. Hur ser en sådan ut? Är det en riktig buss?
Hur konstig lär min ponny inte tycka att jag är när jag försöker få henne att springa runt i en cirkel (longering). Hennes blick säger att hon aldrig träffat någon knäppare än mig. Vilket i och för sig förmodligen är sant.
Var går gränsen för att dricka precis lagom mycket kaffe? Och varför lyckas jag alltid överskrida den? "Bara lite till..."
Jag vill ha jul. Men inte snö och mörker. Eller, jag vill har snö och mörker när jag själv får bestämma. Till exempel som nu när jag sitter inne med en kopp kaffe (till) och en varm filt, men när jag ska ut till ponnyn vill jag ha strålande höstväder.
Varför påverkas människor (och då jag i synnerhet) så mycket av vilket väder det är? Borde inte evolutionen ha fått bort det vid det här laget?
Kommer Y lyckas ta sig ut i vildmarken i morgon? Och kommer hennes pedantiska sida få frispel när hon kommer in i vårt gamla (men mysiga) stall. (Så. Nu kan du inte säga att du inte är förvarnad. Och just det. Två ord till i förvarningens namn. Långa. Manar.)
Vinterdäck. Varför ser jag aldrig till att fixa det i tid? Men nu är de i alla fall beställda...
Och varför, varför ska det vara så svårt att fokusera tankarna på plugget istället för massa andra onödiga saker? Varför?
Pluggar för fullt
Tenta om mindre än en vecka. I kursen ”Biologisk statistik”. Tentan i mikrobiologi är om två veckor. Vi är inne i en mycket rolig period nu. Eller inte.
Så vad gör man då för att överleva tentaperioden? Jo, man köper fina överstrykningspennor och block. Det gör att plugget känns lite roligare. Och så knarkar man kaffe (dock inte från automat). Sedan klarar man sig ganska bra.
Det är tur att jag har ponnyn nu. Då måste jag ta en paus för att åka ut det. Jag har inte ens något val. Det känns ganska skönt.
Nästan så att jag längtar till jul bara för att all stress ska vara över. Men bara nästan…
I-landsproblem i hög grad
Ångestframkallande. Idiotförklarande. Puckade. Onda. Monster är vad de är. Jag pratar förstås om kaffeautomater.
Det går alltid fel. Får ångest så fort jag ska använda en. Det kan börja på två sätt. Antingen har de inga instruktioner. Här kan det gå hur fel som helst. Så klart. Alternativ två är att de har instruktioner och trots att man följer dem till punkt och pricka går det fel. Utan undantag. Det är som om de är programmerade att ta fel även om man trycker rätt. (För självklart är det inte jag som gör fel.)
Det brukar fortsätta lika fel. Antingen fattar jag inte att den är färdig och står som ett fån och väntar medan de bakom börjar flina i smyg (jag lovar!). Eller så tar jag muggen innan det är färdigt för att jag tycker att den tystnar. Det får följden att jag missar det godaste, som alltid kommer sist. Dessutom brukar det finnas så många olika sorters kaffe att jag får ångest bara av det.
Jag drar mig alltså in i det längsta för att använda en kaffeautomat. Om jag ska göra det låter jag någon annan gå före för att se att den fungerar och hur man gör. Idag skulle jag vara modig och köpa kaffe ur automaten helt själv. Stoppar i mina pengar, väljer kaffe, det kommer ut en mugg, jag hör hur automaten låter och tillslut står det att koppen är klar. Jag tar ut min kopp och ... den är tom. Det blev inget kaffe för mig. Varför ska den jävlas när det är jag som står där och inte när andra gör det?
För övrigt lärde jag mig att dricka kaffe för att jag tryckte fel på en kaffeautomat. Jag skulle ha te, men fick kaffe och vågade inte gör annat än dricka upp det. På den vägen är det.
Förvirringen är total
Skulle ta mig iväg till Granngården och Hööks efter skolan. Hade tittat på kartan innan (jag menar, flytta på granngården, hur ska man då hitta?). Sanna var där igår och intygade att det var jätte lätt att hitta. Jag snurrade runt ett bra tag innan jag hittade det. Precis där jag trodde att det låg och redan hade varit och snurrat runt. Typiskt mig. Väl där inne snurrade jag också runt och höll på att glömma en massa saker trots att jag hade med mig min lista.
Iväg mot Hööks, där jag heller aldrig har varit. Tyckte även här att jag hade studerat kartan noggrannt. Snurrar runt där jag tycker att det ska ligga. Kör gatan fram och tillbaka. Ger tillslut upp och svänger in på en gata för att vända och köra hem (långt ifrån där jag tyckte kartan visade att det låg), vad ligger där om inte Hööks. Suck. Jag kanske borde skaffa mig en Iphone i alla fall...
Lite plugg hemma (mer hårslitning med statistiken) och sedan blir det ut till stallet för intag och kvällsfodring. Har en förhoppning om att det kommer bli en mysig avslutning på en förvirrad dag.
Förutom att det är tenta nästa vecka ser jag fram emot veckan. Mycket egen tid för plugg = jag kan ta stallet på dagarna. En underbar fredag är sedan inplanerad. Fika och titt på ponnyn med bästaste Y och en kväll med tjejerna. Längtar!
...
So was born a new threat to the human race.
Lite plugg så här framåt lördagskvällen. Så blir det när man har satt ponnyn (och framför allt tankarna på ponnyn) framför plugget i två veckorstid. Fann ovanstående uppmuntrande rad i mikrobiologiboken. Lite poesi kring antibiotikaresistens. När sådant gör en glad förstår ni hur rolig boken är...
Min ponny = ett mobboffer
Skulle som sagt släppa ihop henne med de andra igår. Det gick inte så bra. Min ponny är numera ett mobbningsoffer. Efter diverse skenturer i hagen, varvat med sparkattacker, slutade det med att Lycka gick i ena hörnet av den gigantiska hagen och resten av hästarna i det andra. Det var en mycket ledsen ponny som stod själv och åt mat (eller ja, fjordisar är kanske inte allt för ledsna så länge de har mat). När M lite senare skulle ge dem kvällsmat saknades min ponny. Hon hade helt enkelt gått över till hagen bredvid där hon fick vara ifred. Så nu har jag en rymmarponny också. Hon fick stå inne i natt...
Det enda som var roligt med detta var att jag verkligen fick se alla hennes gångarter när hon sprang. Fina ponnyn.
Ponnyn är hemma!
Älvsjömässan igår. Två förvirrade, fnissande flickor i en bil med hästtransport på en stor parkering. I två timmar. Det är viktigt att man är ute i god tid. Tur att jag inte är någon amatör så att vi hade en massa gott att fika på. Med fika och skitsnack går tiden ändå ganska fort.
Så kom hon då ändå. Ponnyn. Stackarn verkade lätt uppgiven efter sex timmar i transport och sedan lastas ur vid älvsjömässan och så vidare in i nästa transport. Snäll är hon. Stod så snällt och stilla hela vägen genom Stockholm och ut till stallet. Piggnade till när vi lastade ur vid stallet.
In med henne i stallet (och ljuset). Mitt fina lurvtroll. Gjorde sig snabbt hemmastadd och påbörjade projektet "äta-upp-all-halm-i-boxen". Är man fjording så är man. Jag hade vissa problem med att slita mig. Hade nog stannat hela natten om inte E muttrat något om att hennes sambo nog skulle bli glad om han fick se henne något...
Hade stora problem med att inte svänga förbi stallet påväg till skolan. Lyckades dock. Hemvägen däremot svängde jag in. Hon har fått gå själv innan vi ska släppa ihop henne med de andra i eftermiddag. Jag låtsas att anledningen att hon kom springande och gnäggade när jag kom inte alls beror på att hon gick helt själv.
Lyckängs Alexandra f-07 e. Alexander Lukas 183 u. Lyckängs Tindra ue. Vilje 175
Så nu har jag alltså en ponny. Dessutom är vi lediga imorgon vilket betyder att jag redan har fått helg. Det är okej att hata mig om ni vill. Själv är jag så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Väntar...
Japp. Ska åka och hämta upp E vid två och sedan bär det av mot Älvsjö. Älvsjö. Stackars ponny. Stackars mig. Kanska framförallt, stackars E. Sitter nu och kollar upp hur jag ska köra (och vart det finns stora parkeringar) på hitta OCH eniro. Försäkerhetsskull. De kan ju visa olika. Man vet aldrig. Dessutom ska gps'en Patrik med. En så kallad helgardering.
Så nu är det bara väntandet kvar. Snart så...
Nödvändigt shoppande...
När jag har handlat klart, vad har jag då köpt? Jo, exakt det som stod på listan, minus två grejor som E sa att jag kunde låna av henne. Inget onödigt. Är jag sjuk? Eller, hemska tanke, har jag blivit vuxen och förnuftig? Fast nej, stryk det sista. Jag och E gick faktiskt runt och letade efter onödiga saker att köpa, men inget av det jag ville ha fanns i rätt storlek. Så mamma: nu kan du känna dig stolt över mig. Jag har gjort som du säger att jag ska göra, men inte gör själv, och bara köpt det jag faktiskt behöver.
Har köpt en uppsättning borstar. Systeryster muttrade något om att jag var som en tioåring som fått sin första sköthäst. Det är lite samma känsla just nu. Ren och skär lycka.
Då var det klart!
Tillbringat förmiddagen i ett mycket nervöst tillstånd, återigen med lite för mycket kaffe vilket gjort att jag suttit och darrat med hjärtklappningar. Bra där bra.
Men nu är det säkert, Hon kommer imorgon. Fina ponnyn. Gick igenom besiktningen utan anmärkning. Eller ja, hon har vargtänder, med det ska ju gå att fixa.
Ska hämta henne vid Älvsjömässan imorgon eftermiddag/kväll. Stackars ponny, första ordentliga mötet tvingar jag henne att åka transport genom Stockholm i rusningstrafik. Nu har jag i alla fall något konkret att oroa mig för igen. Tur att Elin har lovat att följa med. Hennes tur att lugna ner mig istället för tvärtom. (Höhö)
Så nu tänker jag med gott samvete åka och handla lite saker till henne. Självklart bara viktiga saker. Självklart. Har till och med skrivit en lista på vad jag ska handla. Sjukt seriös.
Och pluggandet? Alltså, det är faktiskt hela två veckor till tentan. Så det så.
Helgen, so far
Igår var det plugg. Idag har jag pluggat nu på förmiddagen, ska sitta lite till (pauser är viktigt vet ni väl) för att sedan åka till Uppsala och titta på lägenhet med Lisa, planen är ju att vi ska bli kombos igen. Det där med att hoppas alltså...
Efter det ska jag vara guide åt Sanna när hon ska hitta i Märsta. Alltså. Hur tänkte jag här? Jag hittar ju knappt själv? Men, men, då är vi två som är vilse i alla fall. Allt blir roligare då. Planen är att vi ska hitta till ett ställe som hyr ut hästtransporter. På måndag ska jag nämligen vara moraliskt stöd åt både Sanna och Filur när de (Filur alltså) ska till veterinären och titta på tänderna. Oturligt nog har hon fått tid på en statistiklektion, så vi missar den. Attans.
På tisdag ska min blivande ponny besiktigas. Håller tummarna.
Lycka på riktigt
Stallplats fixad. Nu är det bara besiktning av ponnyn kvar. Nästa vecka kommer hon. Herregud. Det är på riktigt nu.
Då borde det vara okej att börja köpa grejor till henne? För det måste man ju få göra. Viktigt det där.
Jaha, hur ska jag nu kunna koncentrera mig på pluggandet när jag bara längtar efter ponnyn? Ett riktigt I-landsproblem.
Lyckängs Alexandra. Tre årigt fjordsto. Diplomsto med 42 poäng. Längar, väntar och längtar. När jag borde plugga...
Till slut!
Det blir häst! Mitt hoppandes förra veckan verkar inte leda till någon kraschlandning. (Även om pessimistiska jag tänker att det inte är försent för det än...)
Efter tre år utan häst blir det en liten ponny. Tre år är hon. Och jättefin.
Bara det praktiska kvar att ordna. Stallplats, besiktning och hitkörning. Hoppas på att stallplatsen fixar sig på torsdag när ett besök i Sannas stall är inplanerat.
Lyckängs Alexandra. Känn på den.
Måndagmorgon. På riktigt.
Kommer vid nio fram till SLU där jag har planerat att sitta och plugga till tio när föreläsningen ska börja. Känner mig riktigt duktig när jag går in i bibliotektet, sätter mig vid ett bord, ska ta upp böckerna och... Inser att jag glömt böckerna hemma. Trots att jag var noga med att titta efter så att de var med.
Yes. En ny vecka helt enkelt. Med besked!
Helg!
Livet blir som man väljer att se på det.
Antingen väljer jag att klaga på att jag var tvungen att åka till skolan. Tre mil dit och tre mil hem. För att göra en obligatorisk labb som tog tjugo minuter som jag egentligen lika gärna kunnat göra nästa vecka.
Eller så väljer jag att njuta av att jag bara behövde vara i skolan tjugo minuter. Att jag kunde tillbringa mer tid med att prata med de underbara än jag lade på själva labben. Att det var så fint när jag körde till och från skolan. Solen som lyste genom dimman. Att det är helg redan före lunch en fredag.
Som sagt. Livet blir vad man gör det till.
Just nu känns det väldigt bra.
