Lördag!
På tal om bebisar hade Sanna hittat en av Lyckas mjölktänder:
Glömmer bort att hon är så liten ibland.
Då var det över!
Nu blir det lunch med tjejerna för att fira att tentan är över. Välförtjänt.
Ikväll bär det av till Märsta för att träffa the old gang. Bra dag helt enkelt!
Gammal bild från Rhodosresan 2008
Inte för att jag vill skryta eller så...
Minnen som består
Den här kursen är en sådan som jag kommer minnas länge. Minnas med glädje. Inte för att jag tycker att mikrobiologi är det roligaste som finns, utan mer för allt annat som har hänt. För att sammanfatta det med några citat:
"Det brinner!" - här behövs det ingen förklaring...
"Så kan ni få små svampbob" - här skulle de flesta behöva en förklaring, men det hör till sådan grejor som jag inte tänker förklara här...
"Vart är våra skåp?" - när det byggs om på skolan kan saker flyttas till de märkligaste platserna, helst av byggkillar med snygga rumpor...
Ni är helt enkelt bäst tjejer!
Om vi ska fokusera på vad vi då faktiskt har lärt oss. Ja, för det första finns det mycotoxiner (gifter som bildas av mögel) i det mesta. Bakterier finns det också överallt, mer eller mindre farliga. Kort och gott skulle man kunna säga att det är kört för oss. Eller om man vill vara positiv, lever vi fortfarande lär vi klara oss ett tag till!
Hittade en gammal bild på mig och Marco. Den har inte ett dugg med inlägget att göra, mer än att jag blev glad av den. Också minnen som aldrig kommer att försvinna...
Konsten att göra en höna av en fjäder
Sista labbdagen på kursen också. Bara tentan kvar på fredag. Bara. Vi avslutade labbandet på samma sätt som vi började, med misslyckande. Idag sådan tur var utan att elda upp någonting, men att avsluta en tre veckors labbkurs utan att komma fram till något riktigt svar känns lite sådär. Tydligen räknas även det som ett resultat, om än ett tråkigt sådant.
Roligare har vi det här hemma. Jag sitter vid skrivbordet och låtsas att jag pluggar, medan kombon har fått för sig att måla hallen. En vanlig tisdagskväll helt enkelt.
Så nu satsar vi framåt igen!
Vad hände?
Kom hem nu kvart över nio. Jag vågar inte svära på det, men jag tror att min kombo har gått och lagt sig för att sova. Det är i alla fall stängt till hennes rum och helt tyst. Om hon nu verkligen har gjort det (i och med att jag fortfarande inte har hört något därifrån känns det mer och mer sannolikt) vill jag bara att alla ska förstå vilken stor grej det är. Det handlar alltså om tjejen som skrattar åt mig när jag går och lägger mig före tio. Det var bara det jag ville säga. Ni som bryr er kan ju anteckna, ni andra kan fortsätta att inte bry er. För mig är det stort i alla fall.
Promenad med blondie
"Det är fint väder. Vi går en promenad. Vi kan gå den runda som jag tog när jag gick vilse, så kan vi se om du hittar." Om ens kombo säger det borde man säga nej. Vänligt och bestämt. Möjligvis ett ja till första två meningarna, men den sista; ett bestämt nej. Gjorde jag det? Så klart inte.
Det var fint ute. De två timmar vi var ute och promenerade på stigar som knappt kan räknas som stigar. I snö med muskler som till slut skrek efter plant och säkert underlag. Men fint, det var det.
Ja, jag borde förmodligen haft vett nog att säga nej till en promenad med någon som ser ut som en klyscha OCH pluggar till läkare...
Doris?
En vecka där humöret har pendlat. Flera nivåer. En skadad Asse, en underbar ponny, vackert väder, snö och en stulen cykel. Upp och ner. Upp och ner. Helgen blev bra till slut. Jag smet hem till mamma och pappa. Åt god mat. Njöt av livet helt enkelt.
Lyckades få med pappa ut till ponnyn för första gången också. Doris. Det är hennes nya smeknamn enligt pappa. Hm, jag vet inte riktigt. Jag tror att jag håller mig till Lycka i alla fall.
Vi försökte få till några fina bilder. Tyvärr var det lite mycket sol, så ponnyn blundar på varenda bild (förutom på den där hon visar tänderna), inte hennes fotomodelldag helt enkelt.
Fan!
FAN.
<3
Fröken klumpig
Lätt stressad till föreläsningen rycker jag upp ytterdörren på skolan och lyckas på något sätt (fråga inte hur) fastna med tumnageln i den. Om man säger så följde tumnageln bara nästan med in på föreläsningen... Fortsätter efter föreläsningen med att skära mig på ett papper när jag och Em satt och pluggade. På samma tumme, den tummen är nog inte så glad på mig.
Körde direkt till stallet efter skolan och tog en lite ridtur i underbara vädret, där var det inte jag som var klumpig. När vi travade, på den plana grusvägen, lyckades ponnyn snubbla ordentligt tre gånger. Sådan matte sådan hund brukar man ju säga, ponny i mitt fall.
Väl hemma efter stallet fortsatte jag min misshandel av mina egna fingrar. Denna gång med att hyvla mig i pekfingret med osthyveln. På riktigt.
Hur sjutton kan jag lyckas med allt det på en dag? Kommer bli tvungen att köpa nya plåster.
Det var knappt så att jag vågade ge mig ut på min löprunda. Till min stora glädje tog jag mig i alla fall helskinnad hem från den (minus en liiiten stukning, som INTE räknas).
Tur att det inte är långt kvar av dagen nu. Tiden som är kvar ska jag akta mig för allt som kan vara farligt, framförallt eld. Det är en sak som är säkert.
5 månader <3
Idag är det exakt fem månader sedan Elin och jag stod på Älvsjömässans parkering och väntade på att ponnyn skulle komma. Med risk för att låta som en riktig klyscha tycker jag att tiden har gått extremt fort sedan dess. Det är alltså hela fem månader sedan jag fick hem henne.
På ett sätt känns det som om jag har haft henne för alltid, på ett sätt som att det var igår hon kom. Rakt in i hjärtat tog hon sig i alla fall. Den busiga lilla ponnyn. Namnet Lycka känns klockrent, precis det hon är för mig.
Första dagen hemma. En liten, orolig ponny som genast tydde sig till mig och undrade var sjutton hon hade hamnat.
Idag är hon betydligt mer självständig. I morse hittade jag henne inte när jag kom på morgonen. De brukar stå vid grinden och vilja ha mat. Hagkompisen Filur stod själv vid grinden. Jag fick leta runt ett ganska bra tag innan jag hittade henne i ett buskage längst bort i hagen. Helt obekymrad. Den här gången var hon i alla fall kvar I hagen...
Tömkörningstur i morse. Positiva ponnyn, som tillskillnad från andra fjordisar (inga namn, mamma), som går långsammast bort från stallet och ökar farten på väg hem, älskar att vara ute på upptäcksfärd och blir sur när vi ska gå hem igen. (På bilden alltså på väg bort...)
Tänk att en resa till Vetlanda kunde sluta så bra.
Lycka <3
Underbara, underbara Winnerbäck
Klockrena texter. Texter som går rakt in i hjärtat och träffar. Verkligen träffar.
Det kallas tvivel det där som stör
det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
en obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
det känns tomt eller hur
Glömde så klart att ta med mig kameran. Så klart. Annars hade vi det bra igår. Tack Ylva!
Eufori
Hunnit med en springtur i solen och ska straxt åka till stationen och hämta upp bästaste Ylva. Vi ska på Winnerbäck ikväll.
Det är okej att hata mig idag, för det finns inte en chans att jag tar åt mig.
För övrigt har jag tagit fram vårjackan. Jag tänkte ha den och tygskor ikväll. Vädret kan ju försöka förstöra mitt humör om det vågar...
Team Jos+Sus, part 2
Ombygge på skolan --> byggkillar med snygga rumpor. Resten kan ni få gissa er till alldeles själva. Det hela slutade i alla fall med en skrattattack (när våra offer fortfarande var inom hörhåll såklart).
Dagen innehöll även letande efter vårat skåp med alla saker i. De ska bygga om i källaren, där jag och Jossan fick skåp för att vi inte var lika snabba som alla andra, och var tydligen tvungna att flytta på skåpen. Tur att det finns folk med lite bättre koll som kan berätta för oss vart skåpet var flyttat. Att det stod precis utan för labbsalen och att vi gått förbi det är något jag kanske inte borde nämna egentligen.
Laborationsdagen skulle avslutas med identifiering av olika mögelsorter. Lätt som en plätt enligt oss, tills labbhandledaren berättade att det var för att vi tittade i facit, inte följde den nyckel vi skulle. Vi som kände oss så smarta och trodde vi äntligen fattat.
Ta det inte personligt nu Jossan, men det ska bli skönt nästa vecka när Emma är tillbaka (efter solsemester) och kanske kan styra upp det hela. Sådan tur är har vi ingen mer labb nu innan hon är tillbaka. Team Em+Jos+Sus känns på något sätt stabilare...
Vårtecken, fast ändå inte...
Den andra halvan av klassen som labbade idag fick en föreläsning om brandsäkerhet. Undrar varför?
För övrigt såg jag ett vårtecken igår. En liten söt fjäril kröp runt i stallet. Precis när jag står där och tänker att våren snart är här på riktigt kommer katten. Och äter upp fjärilen.
Om första vårtecknet blir uppätet - blir det ingen vår då?
Vårtecken från förra året. Som inte blev uppätna...
Det brinner, det brinner!
En enkel ekvation:
Susanna + gasolbrännare + etanol + papper = ?
För att gå in lite djupare på alla parametrar i ekvationen kan vi börja med mig. Jag skulle sterilisera rakan (en metallgrej), för att göra det doppar man den i etanol och tar den sedan i gasolbrännaren så att etanolen brinner upp. Enkelt kan man tycka. Om man då är lite exalterad över att labba och har lite häftiga rörelser kan man skvätta brinnande etanol. Om då den landar på ett papper (som för övrigt även det är indränkt i etanol), kan ni gissa hur det gick.
Det hela slutade lyckligt mycket tack vare vår kära labbhandledare som snabbt stängde av gasolbrännaren och flyttade behållaren med etanol som stod farligt nära (jag hade i alla fall sinnesnärvaro nog att sätta på locket på den...). Min labbpartner Jossan då? Jo, hon satt bredvid och skrek hysteriskt "det brinner, det brinner" medan hon höll på att trilla av stolen av skratt. Mycket hjälp därifrån. Själv försökte jag i alla fall släcka elden. (Att min taktik att slå på den med rakan kanske inte var den mesta effektiva är en helt annan sak.)
Man skulle kunna tycka att Jossan borde känt på sig att det inte var någon bra idé från början. Man skulle kunna tycka att någon borde ha stoppat det. Det var det ingen som gjorde. Nu lär det dröja innan jag får leka med gasolbrännaren igen...
Eld på en mer behaglig nivå, som det ska vara. Längtar till sommaren...
Uppdatering
Torsdag då. En dag där vurpan kändes av något mindre än tidigare. En dag med en massa tjafs. En dag som slutade med en spontan utgång för att få rensa huvudet. En dag som trots allt slutade väldigt bra, om än väldigt sent. Kanske lite väl sent med tanke på att vi började åtta på fredagen. Vilket då osökt leder oss in på fredagen.
Vaknade av någon konstig anledning väldigt trött... Skola med föreläsning, planering av det kommande labarbetet och redovisning av denna planering. Vi peppade med kaffe. Mycket kaffe. Förutom plugg hann vi även med att bråka med godisautomaterna på GC. Att det alltid blir problem när jag ger mig på alla former av automater?
Vi fortsatte fredagen med en roadtrip till Tierp på kvällen. Tierp. Enligt min kära far en stad som kråkorna flyger uppochner över för att den är så ful. Efter att ha konstaterat att allt som ligger norr om Uppsala nog är Norrland åt vi kinamat. Och innan någon hoppar på mig om det vill jag bara klargöra att alla städer som har skyltar för vart man får och inte får köra snöskoter måste tillhöra Norrland. Det säger väl sig självt?
Fina gänget i Tierp, aka Norrland. Minus Antonia, som är den jag snott bilden ifrån.
Efter en natt i Tierp begav vi oss av hemåt och jag tillbringade resten av helgen hemma hos mina föräldrar. Vad gör man inte när kombon övergett en för Öland?
Misshandel på flera sätt
En dag som började med att jag vaknade glad över att för en gångs skull inte ha blivit väckt av katten mitt i natten. Gick upp och insåg att det var för att jag råkat stänga in honom i tvättstugan. Vad han nu skulle in där och göra från början. Jo, lite elak kände jag mig faktiskt. Lite.
Dagen fortsatte med en mildare variant av tortyr: sitta still på en stol. Min misshandlade kropp (och då framförallt rumpa) uppskattade det inte alltför mycket.
På tal om tortyr fick jag följande mejl av min pappa idag:
Vågar inte läsa din blogg framöver (vilket jag gjort då och då tidigare). Där står ju bara om kroppslig, mental, medicinsk och ekonomisk misshandel! Kroppslig à hantera hästar; mental à umgås med mer än enstaka ölänningar åt gången; medicinsk à Tequila; ekonomisk à IKEA.
Min pappa är rolig han.
För övrigt försöker katten just nu att ta sig in i tvättstugan igen. Känner mig inte riktigt lika elak längre.
Krash, bom, pang
Vi hade redovisning av projektarbetet tidigare idag. Det gick bra trots att en viss person inte dök upp. Det trodde jag inte när jag satt igår kväll och kämpade både med att få allt att sitta samtidigt som jag kämpade för att hålla ögonen öppna. Skönt att det är över. Det enda som är kvar nu är att lyssna på andra halvan av klassen i morgon och opponera på ett annat arbete. Sedan är kursen slut på riktigt.
Så nu är jag helt slut i huvudet efter nervositeten innan presentationen och dessutom helt mörbultad. Kommer att sova gott i natt. Enbart på mage eller vänstersidan...
