Vissa dagar känns bara bättre än andra!
Känner mig bara fånigt glad! Bara så där. Trots att jag precis kom hem och är tvungen att sätta mig med matten. Trots att hösten och mörkret är på väg. Livet känns underbart! Solen skiner, har precis varit ute och löshoppat unghästarna. Allt känns bara bra!
Det känns till och med okej att det är höst. Tänker jag efter är hösten otroligt vacker!
Mitt i veckan. Helt otippat. En bra dag helt enkelt!
Antar att det är dessa dagar man ska försöka komma ihåg senare... Men framförallt; njuta av dem medan de varar!
Check-lista för studenter
- Utbildning - check på den
- Studentbostad (helst under någon period i Flogsta) - i princip check här, i december så!
- Extrajobb - check
- Nördiga intressen - behöver jag kommentera?
- Praktisk väska att ha all kurslitteratur i - check (och än har jag inte sjunkit så lågt att det har blivit ryggsäck, men det är snart där...)
- Dåliga, utbildningsinriktade skämt - check, cosx liksom...
- Cykel - det är väl här jag kommer att misslyckas, nu fungerar bilen igen och jag har tappat bort nyckeln till min cykel. Hopplöst fall kanske?
Jag tyckte att studenter var konstiga innan jag började plugga. Hoppades att det skulle visa sig vara fördomar. Men tyvärr... Och då har jag säkert ändå missat att ta med hälften i min fina lista!
Saknar sommaren och Öland. Extra mycket nu när vi går in i en period med mörker, mer plugg och ännu mer mörker...
Suck...
Nytt försök!
Helgen
Pizzakväll hos E i lördags. Massa snack. Som vanligt. Synd om J som var ensam kille, kan inte vara lätt.
Sen har det hunnits med en massa plugg också. Nej, nu ljuger jag. En massa blev det inte. Det känns som det, men jag ligger fortfarande lååångt efter min planering. Nästa vecka. Då ska det hinnas med. Nästa vecka.
Nu känner jag mig korkad...
Precis skrivit första deltentan på husdjurskursen. De ligger på nätet så vi kan göra dem hemma. Öppnade den och tittade tidigare i veckan när de lades ut. Gjorde den idag. Tittade på resultatet och under stod tiden: 78:44:33
Kul. Det tog mig alltså nästan 79 timmar att göra klart provet. Blir kanske lite jobbigt med tentan som bara är på fem timmar då?
Att jag dessutom gjorde den tre gånger för att jag inte såg att jag klarade den första gången gör inte direkt att jag känner mig smartare...
Kossor, bilen och lite ångest...
Hem igen och skulle iväg och hämta bilen. En trasig bil... Normalt brukar bilar vara hela efter att ha varit på verkstan, men varför göra som alla andra? (Att det sedan inte blev någon bil med hem för att Janne låst in nyckeln och åkt hem, är en helt annan historia.)
Dagen avslutas med en dos ångest. En ganska rejäl dos. Fått hem hyreskontraktet på rummet. Nu är det på riktigt. Underskrift och grejor. Pappa tyckte att vi skulle fira med god middag. Min fundering är nu vad han egentligen menar med det?
Är jag döende?
Betyder det att jag är döende?
Nu är de avslöjade!
Smålänningarna alltså. De är snåla på riktigt. Jag har till och med fotobevis:
De sparar julbockarna och gömmer dem i skogen på somrarna. Hittade den i en liten by utanför Vetlanda. Gömd.
Fy skäms smålänningar! Julen handlar om tradition. Och det är tradition elda upp dem!!!
Nej, tacka vet jag Gävlebor. De har i alla fall vett att hålla traditionerna...
Vilken helg!
Herregud! Det blev en massa av allt. Mest en massa hästar. Minst blev det av sömnen.
En natt i Norrköping. En natt i Vetlanda. Och en natt i Linköping. Man skulle kunna kalla det en östgötsk- och småländsk roadtrip. Med mamsen. Roligt hade vi. Trötta blev vi.
Fullt med fjordhästar. Fullt. De var överallt. Blev kär. Hur ska man kunna välja ut en hingst till älsklingsstoet? Kan man inte ta flera? Eller blir det fel då? Förslag har vi i alla fall. Så att det räcker och blir över.
Nygodkända Gandalf. En stockholmare, det värmer extra. Bästa hingst totalt blev han också, den "lilla" tvååringen!
Lite Norrköping blev det som sagt. Där hann jag med lite kändisspaning (i form av Carolina af Ugglas som checkade in på hotellet precis före mig). Lite spårvagnslekande (jag och saaben en tidig morgon, det ingen ser är det ingen som lider av). Och så lite lyxhotell.
I Vetlanda blev det som sagt en massa häst. Vandrarhem. Trevligt folk.
Och Linköping som avslut. Lite mormor och god mat. Så började måndagen med en väldigt tidig morgon och trängas med alla andra påväg tillbaka till Stockholm. Förstår inte hur folk orkar köra i rusningstrafiken varje dag. Varför åker de inte kollektivt? Det går ju knappast fortare att sitta i kö?
Föreläsningar hela dagen idag. Och jag sov faktiskt inte på riktigt!
Vad hände?
Helt förvirrad. Borta, snurrig. Faktiskt värre en vanligt.
Blivit erbjuden ett rum i Flogsta. Så nu är man blivande Flogstabo. Tyvärr är inte inflytt förrän första december. Men, men. Jag som aldrig skulle bo i korridor. Man tager vad man haver. Bättre än att pendal i alla fall. Bara att fortsätta leta efter något annat så länge. Korridor kan ju inte vara alltför hemskt när så många bor så...
Herregud! Jag ska flytta hemifrån! På riktigt. Skräckblandad förtjusning är nog den rätta beskrivningen på det jag känner nu. Skräckblandad förtjusning.
Vem tror han att han är?
Går ner till bilen (och hoppas nästan lite halvt om halvt att jag ska få en anledning att smita från matten...). Passe Passelito startar (nästan) direkt! Åker till skolan. Har tvåtimmars föreläsning. Slutar. Går till parkeringen för att åka hem. Tji fick jag!
Började funder på om Passe kanske tyckte att jag spenderade för lite tid i skolan... Då jag själv tycker att jag tillbringar för mycket tid i skolan tänkte jag att jag skulle lura Passe som hämnd:
1. Jag började med att låtsas som om jag egenligen inte alls ville hem (bla genom att säga det högt...). Omvänd psykologi. Det fungerade inte.
2. Jag fortsatte med att gå och köpa lunch. Tänkte att han skulle starta då bara för att jävlas, så att jag lagt ut pengarna i onödan. Det fungerade inte.
3. Jag åt lunchen. Det är ju alltmän känt att man mår bättre när man har ätit. Då kanske mina positiva vibbar skulle göra så att Passe startade. Det fungerade inte.
4. Tänkte att jag skulle vänta tills solen flyttat sig så att bilen stod i skuggan. Den brukar kunna fungera bättre när den inte är varm. Medan jag satt och väntade började jag plugga lite. När jag suttit och pluggat i tjugo minuter gjorde jag ett halvhjärtat försök att starta. Lite mer bara för att, bilen stod ju fortfarande i solen så jag trodde inte att den skulle starta. Då startar den!
Slutsatsen jag drar av det här är att Passe helt enkelt tycker att jag pluggar för lite. Helt allvarligt! Vem tror han att han är? Min mamma eller?
En och en halv timme tog det idag. En och en halv timme. Med den här utsikten:
Framåt är det en buske... Kul att sitta och titta på...
Bakom är det en byggarbetsplats. Därifrån kommer det oväsen. Också kul. Väldigt kul...
sms-konversation med systeryster
När Passe-bilen inte ville starta tidigare idag satt jag och hade lite tråkigt medan jag väntade på att han skulle bli på bättre humör. Skickar iväg några "tyck synd om mig"-sms till systeryster. Här är smsen jag fick av henne:
"Hahah jobbigt ;) hälsa honom att han är bäst"
"Du får prata lugnande me framförallt dej själv men även med lilla söta bilen o sen försöker du lite till"
"Okej, de låter som du börjar bli lite galen, men försök du lite till! o sjung lite för honom <3"
"Äsch om du slutar skratta o sjunger lite för honom så ska du se att de går strålande xD"
Ja, om någon fortfarande trodde att systeryster eller jag var normala så vet ni bättre nu! Kan även tilläga om någon funderar att "han" och "honom" i smsen självklart refererar till Passe-bilen, Passe Passelito, Passaten, eller som idag, rätt och slätt: dumma.
Och för den som undrar så pratade jag lugnande med Passe-bilen (och mig själv) och skrattade högt för mig själv. Men sjöng, det gjorde jag i alla fall inte!
Frågan är vem som ger upp först?
Föreläsningen slutar en kvart tidigare än enligt schemat. En hel kvart! Skuttar glatt ut ur skolan och bort till parkeringen för att åka hem. Sätter mig i bilen, vrider om nyckeln: hack-hack-hack-hack. Inget konstigt med det, jag brukar få försöka en fyra, fem gånger innan bilen startar. De få gånger den startar direkt får jag nästan en chock.
En kvart senare är det inte lika roligt längre. Har inte gett upp än, förra lördagen tog det nästan tjugo minuter att få igång den.
Ytterligare en kvart senare har det faktiskt blivit roligt igen. Jag sitter och skrattar hysteriskt och undrar vad fasen jag ska göra. Under tiden som har gått har de flesta hunnit åka hem, så på den delen av parkeringen jag står på är det bara två bilar kvar.
Lämnar bilen och går en promenad och hoppas att den ska fungerar när jag kommer tillbaka. (Innan någon mobbar mig för det så kan jag berätta att det var pappas idé, han trodde att jag behövde lugna ner mig). Tillbaka till bilen igen. Helt övertygad om att NU kommer den att starta. Men nej!
Skrattar fortfarande hysteriskt även om det nu nästan börjar likna uppgiven gråt. Efter ytterligare en halvtimme ringer jag pappa igen, på en mobil som såklart hade dåligt batteri. Pappsen lovar att komma till Uppsala och hjälpa mig att bogsera igång bilskrutten. Det skulle ta en timme för pappa att ta sig till skolan. Men allt är bätter än att gå hem (eller ja, man skulle ju kunna åka kommunalt också, men det är nästan lika illa).
Tog en liten promenad till, vad ska man annars göra? (Den som säger plugga slår jag, man kan inte plugga när det är synd om en!) Kommer tillbaka till Passelito, sätter mig i bilen och gör ett sista, fåfängt försök. Då startar den! Efter att jag har hållt på i en timme och tjugo minuter. Ringer pappa, återigen hysteriskt skrattande, och berättar att han inte behöver fortsätta till Uppsala.
Herregud! Vad har jag för bil egentligen! Lämnat in den flera gånger till verkstan, men de hittar inget. Jag lovar att den har ett eget liv, ett eget medvetande och att den har jävligt roligt åt mig! Vad ska jag göra? Vem kommer ge upp först? Jag eller bilen?
Dagen!
Därefter tog vi en liten fika hemma hos mej. Kaffe, choklad och en massa prat. Kan det bli bättre? Pappa var ytterst facinerad och konstaterade när E hade åkt: "Ni satt i köket i två timmar och det var inte tyst i en sekund. Ni pratade HELA tiden." Varför så förvånade? Vi hade ju inte träffats på en vecka...
Hittade en gammal bild på mig och E. Kolla på mitt röda hår! Det var faktiskt inte så länge sen...
Nu blir det matteplugg resten av dagen (min defintion på "resten av dagen" är de närmaste två timmarna, sedan är klockan efter sex och då är dagen slut...). Har två redovisningsuppgifter som ska vara färdiga till imorgon. Sådan tycker vi är roligt. Eller nej, vänta, sådan tycker vi är typiskt oroligt!
Så typiskt!
Och jag som verkligen laddat för festen ikväll. Jag menar, vem vill inte bli förnedrad, bada i fyrisån och bli supen under bordet?
Om det är någon som har tips på vad man kan göra när man är sjuk och har huvudvärk så hör gärna av er. Sitta vid datorn gör det värre. Titta på TV gör det värre. Läsa gör det värre. Orkar knappt göra något, men är för pigg för att sova. Vad sjutton ska man hitta på då?
Matten...
Efter ett antal matteföreläsningar, som börjat klockan åtta, de senaste två veckorna har jag kunnat upptäcka ett mönster:
1. Kommer till föreläsningen. Stolt över att jag tagit mig upp, kommit i tid och hittat rätt.
2. Föreläsningen börjar. Eftersom det är morgon är jag trött (och lätt efterbliven) från första stund.
3. Skriver av allt från tavlan, men hinner inte riktigt med att tänka på vad det egentligen betyder, eller vad föreläsaren egentligen menar.
4. Rast efter en timme. Köper kaffe. Har roligt på rasten. Börjar vakna av kaffet.
5. Föreläsningen börjar igen. Pigg och glad av kaffet. Tänker att det här är ingen match. Jag förstår till och med vad hon pratar om. Tycker till och med att matten är lite rolig.
6. Förstår det nästan för bra. Börjar tycka att hon går långsamt fram. Ligger lite före henne. Glömmer bort att lyssna.
Och plötsligt har jag ingen aning om vad hon pratar om, jag ligger efter och matten är sjukt tråkig igen.
Folk säger att matten är rolig när man förstår den. Men om den nu är rolig två minuter av två timmar: Är det verkligen värt det?
För er som undrat...
Nationalencyklopedins förklaring av begreppet "husdjur": Djur som lever under människans vård och kontroll och som tillgodoser ekonomiska, sociala, estetiska och andra behov. Ofta menar man med husdjur mer eller mindre domesticierade djur, dvs sådana som påverkats ev människans avelsurval, Även ett vilt sjur som hålls tamt kan dock ibland kallas husdjur. Som husdjur räknas lantbrukets produktionsdjur, drag- och riddjur, sällskapsdjur, sport- och tävlingsdjur, religiösa kultdjur etc.
Glasklart! Frågor på det?
...
...almost turned around
but that would be like pouring rain drops
back into a cloud...
Oups...
Jag, glatt, utan att tänka mig för: "Jaha, det är därför du är så grinig!"
Det var tydligen fel kommentar. Helt fel.
Systeryster blev besviken
Jag och min kära systeryster kom in på en diskussion om min utbildning, husdjursagronom. Berättade för henne om en föreläsning vi haft och nämnde något om olika koraser. Systeryster såg mycket konfunderad ut och undrade varför vi fick lära oss om kossor när vi läste om husdjur? Fick förklara för henne att husdjur är en gammal betäckning på det bruksdjur vi har. Alltså lantbruksdjuren. Inte marsvin och kaniner.
Systeryster blev mycket besviken. Hon gav mig en mycket konstig blick, som om hon aldrig sett mig förrut. Och frågade: "Varför vill man läsa om kossor och grisar?"
Hon har en poäng. Egenligen. Varför? Jag vet faktiskt inte. För att man är nörd? Jag tror det. Och stolt över det!
Jag letade efter en bild på en gris och hittade den här. Kunde inte låta bli... Höhö, förlåt Lisa!
Hypokondriker!?! Jag?
Till skolan måste jag i alla fall. Tre timmars föreläsning. Antar att det hade kunnat vara värre?
Typiskt roligt!
Höll på att inte bli någonting. Sen som vanligt, springer ner till bilen i sista sekund och den startar inte. PANIK. Ringer mamma och undrar om jag kunde låna hennes bil. Näe, den skulle hon ha på söndagsmorgonen. En kvart senare får jag äntligen igång passe-bilen. En kvart är väldigt mycket när man redan är sen.
Rolig kväll. Väldigt rolig kväll. Uppland är störst, bäst och vackrast. Utan konkurrens. Vi var definitivt flest i alla fall. Och högljudast...
Till nästa gång ska jag inte ta högklackat. Helt värdelöst när man ska hålla på och ställa sig upp på stolen hela tiden. Högaklackar + stora mängder alkohol + ställa sig upp på stolen + trångt = ingen bra kombination. Utspillda snapsar är annars lätt resultatet. Typiskt onödigt!
Efter en sittning fram till klockan tolv (förstår inte hur vi kunde sitta så länge?) gick vi till kåren. Dans, snack och mer dans. Roligt hade vi!
Skjuts till Flogsta framåt tre, fyra och sömn på en soffa där. Eller försök till sömn, blev attackerad av en katt hela natten (morgonen?). Tack J för lånet av soffan!
Näe, nu har jag haft roligt. Slut på det. Matte istället. Yeay... Eller något...
Kvällen
Egentligen inplanerad nationsrunda ikväll. Då underlättar det om man har skrivit in sig vid en nation. "Någon" hade råkat glömma det lite... Ja, ja, får ta det en annan gång. Dessutom har jag fortfarande inte bestämt vilken jag ska ta. Varför finns det så många för?
Onödig information x2
1. Grisar luktar. Starkt.
2. För att få bort lukten fungerar det bäst att duscha kallt.
Nu vet ni det. Efter idag vet jag också det...
Det rullar vidare...
Fortfarande snurrig i huvudet av allt nytt. Inte nog med att det är en massa insparksaktiviteter, det är plugg också.
Matte. Wihoo!
NOT!
Men den är säkert viktigt till något. (Och jag hoppas att detta "något" är något annat än för att få CSN-bidrag) Har faktiskt varit duktig och räknat nu på eftermiddagen. Stolt över mig själv...
Imorgon är det studiebesök på schemat. Jag vet inte om det värsta är att det är ett studiebesök i ladugården, eller om det är att hela klassen ser fram emot det...
Husdjur kan säga MUUU
Inspark...
Då blir vi insparkade då. Småttingar som vi är. Viktiga saker som vi ska lära oss. Sånger, hälsningar, danser, lekar... Var det universitetet jag började?
Tvingas gå runt med keps. Keps med rak skärm. Jättefint... (Vi splipper i alla fall de grön-vita lantmännen kepsarna som ekonomerna tvingas ha.)
Annars springar vi runt som en förvirrad skock med får. Husdjur som vi är!!!
