Rastlös
Förväntansfull och spänd. Stirrig. Förföljt syster sen hon kom hem. Stackarn. Tar inte tag i något, men kan inte sitta still.
Att vara nervös i kombination med att dricka för mycket kaffe är ingen bra idé. Ingen bra idé alls.
Suck.
Höst, fina höst
Note to self: när man går i en kohage bör man titta lite på marken och inte bara leta motiv. Jag hade tur denna gång, trampade bara i lera. Tygskor är bra, lite vatten och de ser ut som nya. Nästan.
Börjar nästan få över kameran på min sida. Lite lätt motvilligt...
Bara drömmar?
Att hoppas. Den här underbara, jobbiga, härliga, förfärliga känslan. När man känner sig glad, uppgiven, lycklig, nervös, förväntansfull. Allt på samma gång. När det känns som om allt hänger på en skör tråd. När man vill något så mycket att det gör ont. När man ena sekunden är så glad att man inte vet vart man ska ta vägen. Man känner att man sitter och ler fånigt för sig själv. För att i nästa sekund kraschlanda på jorden igen. Hårt.
Om det inte blir som man hoppas.... går man sönder då? Tar man sig upp igen då? Vågar man hoppas? Eller vänta, det är redan försent att fråga sig om jag borde hoppas. Jag hoppas redan alldeles för mycket. Alldeles för mycket.
Pluggdag
En inplanerad pluggdag. En sådan där dag man hatar när alla andra berättar om men som man är så stolt över själv. Det mesta har blivit gjort. Inklusive den inplanerade sovmorgonen. Viktigt det där. Dock har koncentrationen försvårats lite av att pappa kom hem med en förtidig födelsedagspresent (bara sisådär två månader...). En ny kamera!!! Kan det bli bättre?
Det enda som gnager nu är en deluppgift på inlämningsuppgiften som ska in i morgon. Vad ska man svara om man inte förstår vad frågan är?
Funderar över hur nyttigt det kan vara att hoppas. När man hoppas så där mycket att det nästan gör ont...
Roadtrip med de bästa <3
Iväg med Elin, Yankan och ett stycke Lucas-häst i transporten. Tidigt som sjutton. Var uppe vid kvart i sex imorse. En lördag. Känn på den ni! Vi åkte... Ja... Vart var vi egentligen? Långt bort var det... Vi åkte igenom Äsköping. Låg humor är den bästa humorn, helt klart.
Vi kom dit vi skulle i alla fall. GPS är inte så dumt, även om den är lite uppkäftig ibland. Väl framme kunde vi konstatera att det vi trodde skulle ta max en timme tog fyra och en halv. Tänk så fel man kan ha. Tänk så mycket man kan lära sig. Tänk så självklara en del saker är.
Yankan och jag kunde även konstatera att det är underbart att åka iväg och handla saker med Elin. Man får sitt shoppingbehov tillfredställt utan att köpa en endaste sak. Eller, jag köpte inget. Men 180 kronor är nästan ingenting. Nästan.
Det var en bilresa att minnas. Det gick även utan Cascada. Med lite substitut. Och massa skönsång. Dock inte från mig, någon måtta får det allt vara. Man vill ju inte att hästkraken skulle slänga sig ur transporten där bak...
Är nu hemma igen efter en härlig dag. Trött som få. Kan man gå och lägga sig snart?
Dags att planera in en tjejkväll nu flickor!!! Kände idag att det var allt för länge sedan...
Vetlanda
Vetlanda var det. En sådan där underbar helg som jag nästan inte vill skriva om av rädsla att förstöra minnet av den.
Sexton 2,5-åriga hingstar leddes runt i ridhuset samtidigt. Nästan helt utan problem. Imponerande.
Massor med fina hingstar. Tyvärr inne i ridhus och på lite för långt avstånd för att det ska bli bra bilder med min snart sju år gamla digitalkamera.
Hästsugen blev jag. När det dessutom finns vackra diplomston tillsalu är det inte alltid lätt att tänka rationellt. Tre och ett halvt år kvar på utbildningen. Ibland känns det som hemskt länge.
Mamma på hotellet vi bodde. Vandrarhemmet vi bodde på förra året var fullbokat så det blev Vetlanda Stadshotell. Inte helt fel. Lite lyx under hästhelgen.
Det blev lite Vetlanda centrum också. Vi kunde konstater att volvo-raggarna ägde stan. Efter sju en lördagkväll var det inga andra ute och körde. Inga andra. Det kändes nästan lite som en parodi. Men festa, det kunde de. Öronproppar är ibland ens bästavän...
Gråa dagar
Har haft en effektiv dag. Trots regnet. Fyra timmar statistikföreläsningar. Statistikplugg hemma hos Sanna. Sedan ut till stallet med henne för att titta på fina Filur. Hem igen och sätta sig med inlämningsuppgifterna. Eller ja, här sprack det. Alltså. Har vi verkligen gått igenom det här? Hmm, börjar fundera på om jag kanske har varit effektiv för idag. Japp, det har jag helt klart.
Som sagt ute och tittade på Filuren. Imponerad av samstämdhet och tillit. Att det kan se så enkelt ut. Vill också...
Måndagsdepp
En hösttur på ponnyn i solskenet är ett bra botemedel mot måndagsdeppet. Tyvärr hjälpte det inte mot huvudvärken.
Uppdatering från Vetlanda kommer en dag när huvudet inte hotar med att spränga sig.
I Vetlanda
Imorse var det uppochhoppa redan kvart i sex, med planen att köra från Linköping och vara i Vetlanda halv nio. Vår tidsplan involverade dock inte en polisbil i för låg hastighet. Vem vågar köra om den liksom? Vi missade första två visningarna.
Vädret har inte riktigt varit på vår sida med en massa regn. Tur att det mesta har varit inomhus. Jag tycker synd om de som visade hästarna och var tvugna att stå ute och vänta på sin tur.
Nu sitter jag i rummet på Vetlanda stadshotell. Det ni! Exklusivt så det föreslår. Eller något... Receptionisten varnade för att de skulle ha "disco" ikväll så att vi kanske inte ville ställa bilen precis utanför hotellt om vi var rädda om den. De kan inte ha alltför roligt här...
Vi ska istället på middag med fjordmänniskorna i kväll. Efter en dag i regnet och kylan har jag vissa problem med att slita mig från den varma hotellsängen. Kämpa, kämpa.
Infekterad hjärna?
Det följdes av en föreläsning om parasiter. Där vi fick lära oss att femton procent av Sveriges befolkning har en parasit i hjärnan. Denna parasit infekterar möss också och får dem att ändra beteende så att de blir ett lättare byte för katter. Diskussionen som följde var om den kan påverka människors beteende också. I Sverige har som sagt femton procent av befolkningen den i hjärnan. I Frankrike är siffran upp emot femtio procent. Slutsatser på det?
Straxt bär det av mot Linköping. Åker om mindre än en timme. Japp, ser ut som om det är dags att börja packa! Varför bryta traditioner?
Lilla ponnyn
Imorgon åker vi söderut. Mor och jag. Först ett stopp i Linköping hos MoM, sedan Vetlanda och fjordisar. En underbar helg i sikte! Inte långt kvar är det heller. Bara två timmars föreläsning imorgon, lite plugg med flickorna, iväg för att rösta och sedan iväg.
Sitter nu och funderar på hur det kommer gå för ekvationen: två blondiner + en krachad bil + en bilbesiktning. Väntar med spänning.
Att en så liten söt sak kan orsaka så mycket oro... <3
Plugg och fjorddrömmar
En och en halv timme tillbringade jag i skolan idag. Torrlabb. Team A5 fungerar fortfarande strålande. Effektivt är ledordet. Fast jag är rädd att vi börjar bli lite för kaxiga, det känns som om det kommer gå åt skogen snart. Man kan inte vara färdig först jämnt...
Nog om skolan. Igår skulle tjejgänget köra middag och bio. Men att köra på klass hela vägen är inte riktigt vår grej. Det blev film hemma hos E och F med hemkörd pizza istället. Inte helt fel. Så nu har jag också sett Eclipse (efter alla andra som vanligt). Det var inte helt lätt att sätta sig med plugget efter det. Det blev idol istället...
Nu längtar jag efter helgen och en tripp till Vetlanda och hingstpremiering med mor min. Fredag känns plötsligt långt bort...
En helt ok start på veckan...
Enligt statistik föreläsaren var hennes mål med dagens föreläsning att vi skulle drömma om den meningen. Jaha, rolig natt framför mig alltså. Hon hade även en formel som hon tyckte vi kunde leka med, som hon så glatt uttryckte sig. Klassen suckad mest åt att den var så lång. Vi har i alla fall en engagerade föreläsare!
Annars har dagen bestått av en mycket rolig förfrågan och ett besök hos farmor. Besöket hos farmor gick hand i hand med att åka dit med systeryster som chafför. Arton mil med henne bakom ratten. Och min käre far säger att jag kör som en biltjuv...
<3
Kärlek och värme. Glädjetårar. Lycka. Ännu mera kärlek. Tänk att det efter tjugo år kan finnas så mycket kärlek kvar.
Det var bröllop igår.
En hel del slit och stress blev det också. Speciellt när de tänkta tre blev två. Men det var det värt.
Det tar två timmar att städa efter ett bröllop med fyrtio personer om man är två stycken. Dessutom känner man sig som en dålig människa när man bär in en massa sprit i kyrkanslokaler, även om jag inte tror på gud. Och det är extremt slöseri att få äran att köra en xc90 när den är fullastad med flaskor och blommor så att man måste köra försiktigt.
Laddar
Dagens stora problem (ett i-lands problem av rang) är det här med dresscode "valfri". Vadå valfri? Hur snällt är det? Som om det inte är svårt nog att välja i vanliga fall. Nu har jag dessutom ännu fler alternativ. Suck. Men än har jag några timmar på mig. Eller ja, tre i alla fall...
Girls just wanna have fun
Hembjudningar igår. Innehållsrikt och fruktansvärt underhållande. Massa utklädda SLUare. Massa teman. En dans som gick åt skogen. Småttinggrisar på vift ute på stan. Roliga uppdrag. Försök att sälja skinkan till McDonalds, kycklingdansen på stora torget, samlande på kalsongtvättlappar, pussar på trynet. Skratt och mer skratt. Speciellt då från oss som hittat på allt och bara kunde njuta av uppvisningen. En sen kväll.
Idag en tidig morgon med laboration. Ingen bra kombination efter igår. Speciellt inte när handledaren säger att ett av momenten är ett utav de mer komplicerade med mycket att hålla reda på. Kan säga att vi avundades labblag B som var på eftermiddagen istället. Men överlevde, det gjorde vi. Det gick till och med bra.
Tidigare under veckan har vi bland annat gett ett par dagisbarn en ordentlig uppvisning i hur man dansar bondedansen. Dock var det ofrivilligt. Det är inte lätt att komma ihåg att folk faktiskt kan se in genom fönster. Vi (eller Jossan) har lyckats fastna mellan ingångsgrindarna på Willys. Hela Willys hörde att vi anlände. Om man nu inte ska överdriva. Vi har konstaterat att det där med lampor som börjar lysa på instumentpanelen gör det lite jobbigt att vara tjej. Och att lyssna på Anton och Jossan samtidigt när det gäller vägbeskrivningar snarare gör att man hamnar mittemellan och än där man ska. Dessutom var statistikföreläsaren faktiskt allvarlig när hon sa att hon skulle låsa dörrarna.
Nu blir det ett seriöst försök att göra klart det mesta av plugget innan fredagen kommer med bröllopsplanering och efter det filmkväll mina flickor. För att sedan följas av lördagen med själva bröllopet. Full fart!
When you feel so tired that you can't sleep
Det blir en lugn lördagskväll. Och ingen tjejmil imorgon. Känns som att det är bäst att lyssna på kroppen nu. Än har bara första veckan av höstterminen gått, meningen är att jag ska orka hela.
Nej, ikväll blir det onyttigheter och TV. Just nu spelas Fix you på spotify. Livet är inte helt fel ändå.
Fredag!
*trumvirvel*
Att flytta in Lisas grejor i en Flogstakorridor! Wiee! Ser verkligen fram emot det! Ska bli bästa kvällen på länge!
Alltså. Jag vet inte. Det här med att tänka optimistiskt... Det känns som om det inte fungerar. Pessimism kanske är liter mer min grej? Och så är chansen att man blir positivt överraskad mycket större.
Plugg och labbar
Laborationerna startade idag. Team A5 går det alldels strålande för. Nästan hela tiden. När vi inte gör fel. Å andra sidan tyckte ammanuensen att det kunde bli intressant att titta på odlingen där vi gjorde fel också. Man kunde tydligen lära sig något av det. Vi fick topsa näsorna på oss själva och ta odling. Min förkylning kunde uppenbarligen göra det hela mer spännande. Tur att den glädjer någon. Hon sa även med glad röst att vi snart skulle få titta på hur mycket bakterier vi har på händerna. Alltså. Jag vet inte. Vill man verkligen veta det?
Däremot är jag lite orolig över tjejmilen. Just nu hostar jag så fort jag anstränger mig. Hinner det gå över till på söndag?
