Fnutter

När jag började jobba hos N för drygt två år sedan var de halvårsgamla och hade precis blivit avvanda från sina mammor. Nu är de stora treåringarna som ska ridas in. Jag börjar känna mig gammal! Idag hade de på sig sadel och träns för andra gången i sina liv. Många människor tycker att vi hästmänniskor är konstig. Det kan inte vara någonting mot vad hästarna måste tycka att vi är. Stoppa in en bit metall i munnen på dem. Lägga en konstig lädergrej på ryggen. Sitta på deras ryggar istället för att gå bredvid på marken. Rida i krumelurer på ett litet område med staket runt. Eller ännu konstigare; rida runt i krumelurer inne i ett stort hus. Att de får maten serverad däremot, det verkar uppskattas.

Kevin tyckte vi var lite läskiga när vi höll på med sadel och träns. Totte tittade bara konstigt. Han såg ut som om han suckade: "Vad ska ni nu hitta på? Ja, ja gör vad ni vill, orka bry sig..." Hängde på ryggen på honom för första gången idag. "Om du nu nödvändigtvis måste så." Han brydde sig inte. Tittade lite. Ganska stor skillnad mot hur det går till på gamla westernfilmer... Jag måste säga att jag uppsattar dagens mer försiktiga inridning. De är lite för stora för att det ska kännas helt okej att sitta på dem om de skulle bocka för fullt. Rodeo är något jag helst undviker.

Tänk att de små bebisarna har hunnit bli så stora!


Totte för två år sedan. En minisnuttis.