Fnutter

Efter att ha skrämt oss ordentligt för två veckor sedan när vi trodde det var kört är hon tillbaka med besked. Första ordentliga tävlingen sedan skadan är nästa helg. Av någon okänd (och konstig) anledning erbjöd jag mig att följa med. Tydligen ska jag inte bara följa med och hjälpa till, utan även vara moraliskt stöd. Hinderrädda jag. Min syster kan inte vara jättesmart.

I torsdags (ledig torsdag gillar vi) åkte jag, systeryster och Astridh iväg för att hoppträna i ridhus. Alla hade vi något att träna på. Systeryster och Asse skulle träna hoppning. Jag skulle träna på att inte springa och gömma mig när syrran rider mot ett hinder högre än en tändsticksask. Jag sprang inte iväg, men det var inte mycket mer än så. Jämfört med mig gick det alldeles strålande för systeryster (något perfektionisten själv såklart inte kan erkänna).

Jag hade kameran med mig och skulle fotografera. Alltså... Jag var lite nervös... Själva hindrena är nästan skarpa i alla fall. (Det är här det hade varit skönt med min sju år gamla digitalkamera så jag åtminstone hade haft en chans att skylla ifrån mig.)