Fnutter

Sitter lungt och fint vid TVn igår kväll. Stilla och fint. Helt utan förvarning går mitt diadem sönder. Det bara spricker och skjuts iväg. Det borde inte hända, inte när jag är helt stilla. Redan där borde jag ha blivit misstänksam...

Idag stod jag och krattade på jobbet. Jag hade krattat hela stallplan, en fin (stor) hög mitt på planen hade jag fått ihop. Precis när jag är färdig och ska ta upp högen för att slänga kommer det en vindpust. Eller pust och pust, en kraftig sådan. Hela min fint ihopkrattade hög spreds ut. Blev jag misstänksam? Nej.

Kommer hem från jobbet. Min telefon ringer. A undrar vad jag ska göra på valborg. VALBORG? Det är tydligen mindre än en vecka kvar. Hur har jag kunnat missa det? Glömma bort att det är Valborg! Jag borde ha sett tecknen...

Eller problem och problem. Jag har inget problem med min bil (för en gångs skull, om man bortser från att högerblinkersen bara fungerar när den själv vill, och jag väljer att bortse från det...), men alla andra tycks ha problem med den. Återigen vet jag inte riktigt om det är ett problem, men folk har börjat titta efter min bil när jag åker förbi. Jag började fundera på varför man tittar efter en bil som åker förbi, och kom fram till detta:

 - Den är sjukt snygg.
 - Den ser konstig ut på ett eller annat sätt.
 - Musiken spelas så högt att alla utanför kan höra.
 - Personen som kör bilen kör som en idiot.
 - Bilen låter konstigt.

Jag funderade länge på vad som var mitt problem. Jag kom fram till att det måste vara för att den är så sjukt snygg. Jag menar finns det något snyggare än en gammal, lätt rostig, familjebil från 1994? Jag tror inte det.



Det konstiga är ju att de har börjat titta efter den nyligen. Den har alltid sett ut som den gör. Jag har alltid spelat musik (för?) högt och inte kör jag som en idiot jag inte. Alltså måste det betyda att folk plötsligt har insett hur snygg den är. För det kan inte vara för att bromsarna gnisslar och att motorn låter som om den har astma. Nej, det måste vara för att den är så snygg!

Fnutter +           = SANT!


Och ja, bilen är alldeles smutsig, men helt allvarligt, försök åka på sådana här vägar dagligen och hålla bilen ren:        

     

Förra veckan spenderades som sagt på Öland. En liten sammanfattning i bilder:

Lekt och jobbat med dessa två (och nej, ridkläder är kanske inte världens snyggaste, och ja, vi har faktiskt jobbat också):


Gosat med alla gulliga lamm, de är verkligen världens sötaste:


Mycket häst har det blivit också (och det är inte en myra som sitter på jättehästen, det är bara lilla jag...):


Mycket promenader i den vackra naturen har det också blivit (nu känner jag mig gammal som tänker så...):


Det har också varit mycket:
 - Godis (Hallå! Påsk? Man får äta godis hela veckan efter också, men nu är det skärpning. Typ. Någongång.)
 - Film (Det bästa sättet att varva ner, även om fyra på en dag kanske kan gå under rubriken överdrivet.)
 - Flum (Försök umgås med Lisa en vecka utan att flumma. Jo gumman, det är visst ditt fel. Jag är helt normal. Alltid)
 - Prat (Och mera prat. Någon kallade det för kackel, men det skriver jag inte under på. Prat var det! Nästan seriöst också. Ibland.)

Och sen slängde jag in en anmälan till högskolan också. Kort och bra sammanfattning. All ångest och sånt struntar vi i, det är ju inte roligt...

Nu ska jag straxt iväg och jobba. Min chef har fått målarryck. Vilket betyder att jag ska måla. Hon har inte tänkt på att det finns en anledning till att jag jobbar som hästskötare och inte målare. Ja, ja, hon märker det väl snart... Jag skulle i alla fall få en fin (kan de vara det?) målaroverall.

Ibland är det jobbigare att inte veta, jobbigare att inte ha ett svar.

Ibland är det jobbigare att veta, jobbigare att ha ett svar.

Nu är det jobbigt att fundera, fundera utan att veta. Jag vet inte om jag vill veta. Tänk om svaret inte är det jag vill...

Jag vill inte bry mig.

Förra veckan tillbringade jag en hel dag med att packa, dåligt planerat och allt i sista minuten. Nu är jag hemma igen. Då ska allt tydligen upp igen! Vad är det för påhitt? Kan inte någon uppfinna en automatisk upp-packare? Gärna med en inställning som kan packa också. Det vore något det! Kom igen nu! Någon? Snälla!

Saknar dig redan din gneg.

Åker hem från öland i morgon... Tråkigt... Kommer sakna allt, framförallt Lisa, som alltid. Hoppas ponnyn blir såld snart så att vi kan komma iväg till Tyskland. Jag vill verkligen iväg. Visserligen är sommaren kanske inte den tid som man ska åka ifrån Sverige, men jag vill iväg. Ska jag börja plugga i höst känns det lite som om det är sista chansen. Hoppas verkligen att vi kommer iväg! Det skulle vara så sjukt roligt. Förmodligen mycket jobb, men lärorikt! Det vore roligt att få göra någonting sånt, innan man blir vuxen. Innan man måste ta tag i framtiden ordentligt. Det sägs visserligen att det aldrig är försent att göra någonting. Men det finns nog olika definitioner på försent. Eller försent och försent, men det kan vara mer eller mindre lämpligt, och just nu känns det som om det är mest lämpligt. Nu har jag ingenting som binder mig, i höst har jag det, med plugg och så. Jag vill iväg nu!

Sitter hemma hos Lisa, framför TV'n. En skön slapp-fredag! I alla fall nu på kvällen, jobb tidigare idag och sen gick vi en långpromenad när jag kom hem till Lisa. Visst är vi duktiga!

Nu är håret nyklippt igen! Jag fick Lisa att klippa det. Nöjd med att jag lyckats få henne att göra det och nöjd med resultatet. Kort och bra! Just nu håller hon på att klippa håret på systeryster. Sen ska jag tydligen klippa Lisa. Det tycker jag är modigt av henne. Speciellt med tanke på att ena gången (av två) när jag har klippt någon annan (min mamma) fick hon gå till frisören för att det blev så ojämnt. Förmodligen ska jag inte berätta det för henne. Jag menar hur svårt kan det vara att klippa topparna lite? Att det finns något som heter frisörutbildning struntar jag i. Det är ju bara att klippa lite... Gå till en riktig frisör? Hallå! Det är ju hur dyrt som helst. Dessutom växer det ut igen om det blir fel...

Alltså lurar jag Lisa att klippa det och systeryster att färga det. Billigt och bra! Utnyttja? Vem då? Jag?

(Och jag har lagt in bilderna på datorn, min egen, nu sitter jag med systerysters. Man kan inte lyckas jämnt...)

Jag tänkte lägga upp bilder från min vecka, men batteriet på kameran dog innan jag hann lägga över dem på datorn. Jag ställer mig bakom ordspråket: "Det är tanken som räknas". Får se om jag orkar en annan dag...

Annars har jag faktiskt varit duktig och sökt in till högskolan. Det blev agronomutbildningen på SLU i Uppsala. Jag tycker att det borde kännas bra nu, men jag får fortfarande panik när jag tänker på det. Trodde att det skulle ha landat nu, men tydligen inte... Min plan är att Lisa ska komma in på den utbildningen hon har sökt i Uppsala också så att vi kan dela lägenhet. Det här med att bo själv tycker jag känns lite väl läskigt (och vuxet). Och då menar jag bokstavligen läskigt. Jag tycker inte om att vara ensam hemma när det är mörkt, speciellt inte att gå och lägga mig när det är jag som måste släcka alla lampor. Sjukt obehagligt. (Att Lisa också är mörkrädd väljer jag att ignorera, det är hennes problem senare!)

Faktiskt riktigt imponerad över att jag lyckades söka in till högskolan utan att missa sista ansökningsdagen. Annars är jag ju expert på att skjuta upp allting. Det hade kunnat bli lite jobbigt...

Nu vill jag iväg till Tyskland! Så om någon vill köpa en sjuårig ponny så säg till. Jag kommer inte iväg förrän Lisa har sålt den!

Om man har tråkigt kan man ägna femton minuter åt att gå runt i en hage på 100*200 meter. Gömma 25 påskägg. Gå därifrån ca tjugo minuter. Sedan gå tillbaka och tillbringa två timmar med att försöka hitta dem igen. Det gjorde jag, syrran och Lisa igår. Vi hittade inte alla... Två stycken ligger fortfarande kvar någonstan i hagen.

Det som egentligen hände var att vi skulle ha "äggletning" i stallet. Det går ut på att en massa barn rider ut en runda och sedan ska de leta efter påskägg som vi har gömt. Detta sker varje år. Varje år gömmer vi en massa påskägg och hittar inte alla. Varje år säger vi att vi borde rita en karta över var vi har gömt dem. Vi gör det aldrig. Normalt har vi några ägg i reserv. Inte i år. Två små barn blev utan ägg... Vi är inte onda, de blev mutade med annat godis när vi kom tillbaka.

Men vi hittade ett gammalt ägg från förra året!

Snart åker jag!

Jag måste bara packa. Har fortfarande inte börjat än... Men jag har tvättat klart fönstren, och handlat. Så nu är det bara packning och städa av lite kvar. Våra grannar ska passa huset. Mamma och pappa vill så klart att de ska se vilket "perfekt hem" vi har. Ehh, vänta lite, de har känt oss i tjugo år, jag tror att de har fattat hur vi är. Så egentligen borde jag inte behöva städa? Då märker de i och för sig att jag inte städade när de kommer hem... Jag kanske kan skylla på grannarna och säga att det var de som stökade till? Något säger mig dock att jag skulle bli genomskådad...

Packning var det. Det smartaste vore att lägga ut datorn i bilen direkt, annars kommer jag bara fastna här hela tiden. Fast jag ska inte åka förrän vid halv tre, så lång tid tar det ju inte att packa. Hoppas jag. Effektivitet var det. Suck.


Soluppgång tagen från våran altan. På bilden ser man inte havet, men det syns egentligen, om man anstränger sig lite... Oj, tittade när bilden var tagen. Klockan 05:37, vad gjorde jag upp då? Och hur kunde jag vara så vaken att jag lyckades fota? Jag upphör aldrig att förvåna mig själv!

Får de göra så?

Egentligen borde jag inte sitta vid datorn. Egentligen borde jag tvätta fönster (har tretton stycken kvar..), packa (åker till öland i morgon och ska vara borta till nästa söndag) och handla. Å andra sidan ska jag inte åka förrän tidigast straxt efter två i morgon. Ska hämta upp pappa på jobbet vid tre. Så jag har ju massor med tid i morgon?

På något sätt har jag också blivit ansvarig för att packa in allt i pappas bil. Vilket betyder att jag är ansvarig för att allt kommer med. Hur vågar de? Jag hade aldrig litat så mycket på mig själv!

Jag har alltså ägnat dagen åt att komma på bra ursäkter till att inte göra det jag borde. Tycker att jag har lyckats ganska bra. Jag har inte ens börjat packa. Däremot har jag lyckats klämma in att fika fyra gånger. Det är skickligt! Så nu har jag ont i magen av allt kaffe...

Möttes av den här synen på köksbordet när jag kom hem igår:

Blir glad och räknar snabbt ut att min pappa köpt påskpresent till mig, syrran och mamma. Tji fick jag... Det var till hans arbetskamrater. Jag fick ingenting... Stor besvikelse. Hintade lite fint att jag inte hade något emot en sådan påskpresent själv, varpå jag fick till svar att det hade minsan inte han heller... Suck.

Sen fick jag det här av min chef idag:

Haha pappsen, min chef ger mig mycket mer choklad!

Barnslig? Vem då? Jag?

Det känns som om min mobil idiotförklarar mig...

Blev mycket sömn i natt... Försökte sova igen från i helgen... Egentligen hade jag inte behövt vara så trött, inte om jag gått och lagt mig på kvällarna. Men inte jag inte. Nej, innan jag kan somna måste jag varva ner lite, det brukar bli framför TVn. Problemet med det är att det är så skönt att sitta kvar. Nu ljuger jag. Det är inte alls skönt att sitta kvar, min TV-stol är inte skön, mjuk visserligen, men jag får ont i ryggen av den. Ändå sitter jag kvar, det är som om det är en magisk kraft som håller kvar mig. Jag sätter mig vid nio, konstaterar att jag är väldigt och trött och borde gå och lägga mig istället, sen sitter jag kvar till halv tolv i alla fall. Är det så svårt att bara gå och lägga sig vid nio då? Tydligen. När jag slutligen lyckas slita mig ur stolens magiska grepp tar det ytterligare en halvtimme innan jag kommer i säng. Varför? Innan jag går och borstar tänderna och tvättar ansiktet sätter jag mig i sängen och ställer väckarklockan, sen blir jag kvar, sittandes i sängen i minst en kvart. Man kan tycka att jag borde lära mig och inte sätta mig i sängen när jag ställer min väckarklocka, eller ställa den efter att jag borstat tänderna och tvättat mig. Men där är det också någon magisk kraft. Eller något annat... Förmodligen är det ingen magisk kraft. Förmodligen är jag bara lite korkad.

En sak till som är korkat. Att tro att man kan överlåta till sin lillasyster att leta fram rätt platser i biosalongen. Jag trodde att tjejen, vars pojkväns plats jag hamnade på (enligt syrrans anvisningar) skulle mörda mig.

Träffade min mamma ute i stallet idag. Jag var så klart tvungen att klaga lite på att det var så lerigt ute. Får då ett snäsigt (eller, snäsigt, jag vet inte, men glatt var det inte) svar: "Du blir ju aldrig nöjd, nu är det ju vår i alla fall. Sluta klaga!" Nej, jag blir nog inte det, nöjd alltså. Har funderat en del på det. Om man skulle vara helt nöjd, vad skulle man då sträva efter? Vad skulle man då ha för mål? Vad skulle man då leva för? Ett visst mått av missnöjdhet tror jag är nödvändigt för att vi ska må bra. Visst kan man vara nöjd för stunden, eller vara nöjd med sitt liv generellt. Men helt nöjd med allt? Vi strävar efter det perfekta livet, i alla fall de flesta av oss. Är det någon som har ett perfekt liv? Vi kanske anser att någon annan har det perfekta livet, men tycker de att de har det? Någonstans tror jag att vi alltid har någonting som vi saknar, någonting som vi är lite missnöjda med. Om det så nu bara är att det är lite lerigt ute, tror jag att vi behöver det för att må bra. För att ha någonting att sträva efter, något mål att leva för. Så låt mig klaga på leran ifred!


Den här hästens naturliga färg är vit. VIT, inte fläckig. Förstår ni varför jag klagar på leran?

Måste bara tillägga att självklart tycker jag mer om leran än det vita mögel som ligger på marken på vintern. Mycket mer. 

Nu ropar systeryster att hon vill ha hjälp med fysiken. Hon kanske har blivit seriös? Eller så ligger hon bara långt efter alla andra...

Inte min dag idag... Tyckte sådär mitt på dagen att jag nog var ganska frisk i alla fall. Eftersom ingen köpt glass åt mig och jag själv inte orkade gå och handla bestämde jag mig för att göra cholkadbollar. Att göra det när man är sjuk är inget att rekommendera. Rent generellt tror jag inte att det är så lyckat att försöka sig på någon form av matlagning. Varför? (Nu tänker ni säkert att man kan smitta andra, men nej, så tänker inte jag. Jag menar om jag är sjuk är det väl inte mer än rätt att andra också blir det?) Jo, anledningan är att man är inte helt med i huvudet....

Jag börjar så fint med mina chokladbollar. När jag har blandat hälften inser jag att vi inte har något kakao hemma (!). Jag tycker själv att jag får ett genidrag och blandar i oboy pulver iställer. Precis när jag har gjort det hittar jag paketet med kakao... Det är tydligen lättare att hitta det om man tittar i rätt skåp.

Min "matlagning" för dagen blir inte bättre. När jag har gjort chokladbollar får jag för mig att göra smoothie istället. Om man lyfter mixerstaven samtidigt som den är igång kan man, om man har riktigt tur, lyckad skvätta ner hela köket. Tänk så mycket lättare det hade varit om någon bara köpt glass åt mig! (På riktigt, men tack för omtanken Lisa, jag vet inte om det blev fel någonstans på vägen, men jag fick inte din glass...)

Efter alla köksbravader kan jag konstater att jag nu är ännu tröttare än i morse, och det trots att jag tillbringat resterande tid av dagen slappande framför TVn.

Vaknade upp och kände mig hängig. Feber. Suck. Hemma idag och tar det lugnt. Hur gör man då? Har nu suttit framför datorn ett tag. Börjar tröttna. Resten av dagen då? Jag känner mig inte så dålig att jag bara vill ligga framför TVn. Bara så dålig att det kändes som en dålig idé att jobba. Och så är det så fint väder ute! Nu känns det som riktig vår. Var ute och fotade lite i trädgården nyss (då kände jag igen att jag inte var helt ok, jobbigt att sitta på huk, hela jag började darra...).

Näe, det var det där med nya tag denna vecka. Hmm, jag får helt enkelt se till att vara frisk i morgon så kör jag nya tag då! Det som egentligen stör mig mest är att det inte finns någon hemma som kan ta hand om mig. Eller, i alla fall någon som jag kan klaga för och tvinga upp och köpa glass åt mig. Det är väl det minsta man kan begära?


Våren kikar fram ute!

Sommartid igen då. Har väl egentligen ingenting emot det mer än att jag undrar varför? Egentligen, varför? Det kändes som om hela dagen försvann idag och inte bara en timme. Jag tyckte inte att jag sov så länge, men plötsligt blev tio elva när jag kom på att jag inte ställt om klockan. Upp och ut till stallet och nu hemma igen. Klockan fem. Jaha, det var den dagen, den helgen, den veckan. Ny vecka nya tag. Jag ska jobba en och en halv vecka till, sen bär det av ner till Öland över påsk. Ska bli skönt att komma iväg lite. Inte för att jag stresser så mycket nu, men det känns alltid avkopplande att komma ner dit. Det är tyst där. Helt tyst. Eller egentligen är det nog inte helt tyst, men när man bor nära Arlanda och är van vid att man alltid ser (och hör...) minst två flygplan på himlen, känns det tyst. Förhoppningsvis har våren kommit längre där, det är trots allt söderut. Förhoppningvis.

Varför är det ingen annan som uppdaterar sin blogg på lördagskvällar? Vad är det meningen att jag ska läsa då? Ingen som har tänkt på det kanske?

För övrigt var middagen god. Väldigt god. Nu väntar jag på efterätt!