Helt slut!
Tji fick jag... Båda hästarna hade en dålig dag, så jag fick kämpa som en idiot. Dessutom försov jag mig, så jag var inte i stallet förrän halv ett. En halvdöd Fnutter kom hem vid fem och satte sig och åt kanelbullar. Styrketräningen tar jag en annan dag. Och jag planerar att åka till Tyskland och jobba med hästar?
Man kan inte lyckad jämnt...
lins-terror, part 2
Jag är riktigt imponerad över mig själv, kom över min ögonfobi tillslut!
(Kom på ett nytt problem, jag har olika styrka på ögonen = olika linser. Är det meningen att man ska lyckas ta rätt på morgonen när man är trött? Suck, att inte allt bara kan vara enkelt!)
lite nervös
Bokrea
Den som uppfann bokrean var en smart en. Jag hittar aldrig någon bok som jag verkligen vill ha och har tänkt på. Däremot kommer jag hem med massor av böcker som jag inte hade en aning om att jag ville ha. Hur ofta kommer man inte hem med något som man aldrig skulle ha köpt till fullpris, ändå tycker man att man har sparat massa pengar? Fast så är det väl alltid med rea. De gånger man verkligen hittar något man letat efter på rea kan räknas på ena handens fingrar. Ja, ja, man blir lurad hela tiden. (Vem är pessimist? Jag?)
Igår åkte jag i alla fall på bokrean med min pappa. På coop, kan det ens räknas som bokrea? De hade fyra pallar med böcker, yeay! Pappa och jag är vana rea shoppare så vi kom hem med sju böcker för drygt fyrahundra. Ingen av dem visste vi att vi ville ha förrän vi hittade dem på coop. Har vi då tjänat femhundra jämfört med orginalpris, eller förlorat fyrahundra på något vi aldrig köpt annars? Nöjda var vi i alla fall!
Om någon undrar varför vi åkte till coop för att gå på bokrea, så åkte vi dit för att köpa semlor och inte böcker. Kom vi ihåg att köpa semlor? Nej, men vad gör de nu har vi en massa halvbra böcker att läsa! Mycket nyttigare! (Hur utvecklande det nu kan vara att läsa deckare...)
Jag har blivit TV-Hitler!
Jag kanske skulle ta och skaffa mig en hobby?
Måndag igen...
Kommer ner till bilen, plogbilen hade tydligen varit ute, så det var bara att hämta en snöskyffel och skotta fram bilen. Redan där kände jag att det här nog inte är min dag. Skottar fram bilen och kör iväg, inser att jag knappt har någon bensin kvar (märks att jag är tjej...), bestämmer mig för att ta stallet först och tanka på vägen mot Väsby. När jag har kört fem minuter varnar den för att kylarvätskan är slut. Det var minusgrader ute, så jag bestämmer mig för att det är nog lugnt tills jag tankar om ca tjugo minuter. Bilen tog nog inte skada av det, men mitt psyke. Min gamla bil har nämligen inte någon diskret varningslampa, nej, det är en röd lampa som blinkar hysteriskt på instrumentbrädan. Efter tjugo minuter kan jag berätta att man blivit ganska psykad...
Efter många om och men (där alla rödljus som kunde vara röda var det och massa pensionärer som var ute och rastade sina bilar i sakta mak) kommer vi tillslut fram till Väsby och kan lämna av sadlarna, nästan i tid. Sätter oss på McDonalds för att äta, mina händer skakade för att jag varit så stressad. Funderar på om det är ett bra eller dåligt teckan att veckan börjat som den gör. Jag menar, visade det här i vilket tecken resten av veckan ska gå, eller betyder det att det bara kan bli bättre? Jag hoppas på det senare!
Det lutar åt Tyskland!
Har varit lite halvdeppad ett tag nu, det har bara varit snö och mörkt, men nu ser jag ett ljus i tunneln. Så tack gumman för att du har vetat det här i en vecka utan att ha sagt något!
Nu är det bara allt praktiskt som ska ordnas...
Flytta hemifrån?
Två Orrefors skålar, två dukar, en hårtork, en locktång och ett set med bestick (jag har fått dem av mormor, behöver jag säga mer?). Och just det, en stereo har jag.
Jag kanske ska vänta ett tag till med att flytta?
Den som gräver en grop...
Vi var några stycken hemma hos en kompis, E, i fredags för middag och tjejsnack. Några kompisar från stallet och syrran som jag lyckats få med också (av någon anledning är min lillasyster jämnt upptagen). Vi började kvällen med en ridtur i mörkret och kylan. Svinkallt, så det blev inte så lång tur. Hem till E för middag, öl och tjejsnack. Jag hade som utgångspunkt att supa syrran under bordet. Jag kan avslöja att det lyckades inte så bra. Hon var inte den som var fullast... I själva verket var hon den som höll sig nyktrast. Detta trots att hon är nästan fyra år yngre än oss andra. Duktiga syster! Hon påstår att hon hade roligt under kvällen, fast jag vet inte om hon hade roligt med oss eller åt oss.
Kul hade vi i alla fall. Fast jag har en liten fundering (vilken överraskning). När man träffas, dricker och är bara tjejer: Varför slutar det alltid med att man blir varandras psykologer? Varför måste vi tjejer alltid prata känslor och gå in på djupet på allt? Bara en liten fundering...
lins-terror
Ska dit igen på torsdag. Enligt optikern var det många som inte klarade det första gången, utan fick komma flera. Jag vet inte om hon sa det bara för att vara snäll, gjorde hon det uppskattade jag det i alla fall! Stackars mina ögon, de är alldeles ömma, det är ju inte deras fel att jag inte kan kontrollera mina blinkningar...
ibland så...
Jag insåg snabbt att det där var en diskussion jag inte orkade ta och bytte samtalsämne. Då kom vi istället in på min framtid. "Jag vill ju inte stressa dej, men du kan ju inte bo hemma hela livet. Du får ju se till att komma iväg snart. Jag vet att det inte är min ensak, men har du sökt något plugg till hösten?" Gaahh! Förklarade lugnt att man inte sökte till högskolan förrän senare till våren. Och att jag faktiskt tänkt flytta hemifrån, bara inte precis just nu, utan när jag har en lite bättre plan på vad jag ska göra. "Ja, det är ju inte min ensak, jag är bara lite nyfiken. Hur är det med resten av familjen?" Räddad för denna gång!
Så, nu har jag fått ösa ur mig lite. Känns bättre! Jag tycker om min mormor, det är bara det att vissa frågor orkar jag inte med just nu...
Fastnat för det här med tid...
Tänk hur länge man kan göra ingenting
Det blev ingen optiker idag. Min optiker hade gått och blivit sjuk, har fått ny tid på onsdag. Tror att det kan ha varit det som gjorde att den här dagen inte blev som jag tänkt. Gick upp med förväntingar på mig själv. Nu var det måndag, dags att ta nya friska tag! Så blev optikern sjuk, jag tappade lite av gnistan. Jag åkte och jobbade och när jag kom hem, jaaa, då blev det inte så mycket mer. Hade tänkt träna, men nej, det blev inte heller. Typiskt, nu måste jag skärpa mig, får ta och gå upp innan jobbet i morgon och träna istället! Som om, men jag kan ju alltid försöka!
Vill ha sommar, sol och bad! (sötnosen gör grimas mot kameran, fy honom!)
Dags för linser!
Ska till optikern i morgon. Jag har bestämt mig för att äntligen ta tag i det här med linser. Visst går det bra med glasögon, men det är inte så praktiskt, dessutom är jag så sjukt klantig att jag alltid lyckas ha sönder dem. De jag har nu har jag visserligen haft i ett och ett halvt år (nästan rekord), tyvärr börjar de bli så repiga efter alla smällar att man snart inte ser genom dem. Varför har jag då inte skaffat linser tidigare? Det beror på att jag verkligen har svårt för det här med ögon. Mina ögon börjar rinna om jag till exempel ser någon annan ta ögondroppar. Jag har jättesvårt att använda kajal och eyeliner, mina ögon börjar bara rinna. Men nu har jag bestämt mig, jag ska skaffa linser och det ska gå. Det kan ju inte vara så svårt? Fast jag har fått för mig att linserna ska attackera mina ögon, men helt normal har jag ju aldrig varit...
Sjuuuk träningsvärk
Igår kom den, träningsvärken. I vanliga fall tycker jag att det är ganska skönt med träningsvärk, visst känns det, men det betyder ju bara att man har jobbat ordentligt. Men nu, herregud, kunde knappt sova i natt. Musklerna gjorde så ont att det knappt gick att ligga ner. Vad är det här? Håller jag på att bli gammal, är det så det känns? Jag vet inte, men inte fasen tänker jag ge upp för det. I morgon är det på det igen!
Tänk vad lite sol kan göra!
Nu är cirkusen igång igen
Det tillhör traditionen att man måste klaga på Melodifestivalen nu när hela cirkusen har dragit igång igen. Som vanligt tycker jag att låtarna inte håller den kvalité jag tycker att de borde, med tanke på hur den svenska musiken som spelas i övrigt borde det väl inte vara så svårt att få fram riktigt bra bidrag även till Melodivfestivalen? Tydligen är det ändå svårt, eftersom alla varje år klagar på det. Trots detta burkar flera av låtarna bli riktiga radioplågor, man kanske bara behöver höra dem ett par gånger?
Det jag blev mest besviken på i år var dock inte själva låtarna, de lät som vanligt, utan resten. Man blev kanske bortskämd förra året med Kristian Luuk och Björn Gustafsson, för jag tyckte inte alls att det höll samma nivå i år. Jag tyckte att det kändes mer krystat i år. Fast om man tänker efter så är det ju faktiskt en musiktävling, förra året såg, i alla fall jag, mest på det för att jag tyckte mellannummren och pratet var roligast. Får hoppas att det blir bättre! Annars får jag helt enkelt lyssna på musiken nästa gång...
Nä, nu har jag gjort precis som alla andra och fått klaga av mig lite, så nu känns det bättre. Dags för lite middag!
Inte riktigt som vi hade tänkt oss...
Vår plan var att vi skulle gå ut sedan. Problemet var att vi ju var fem tjejer som skulle ta oss ut, med andra ord tog det lite tid, vilket gjorde att vi var ganska sena iväg. När vi väl kommer fram till BJ, straxt före tolv, var det fruktansvärt lång kö. Lätt uppgivna ställde vi oss i kön. Vi hade rätt roligt när vi stod där, kul att lyssna på allas fyllesamtal. Jag vet ju själv att man tycker att man för ganska intelligenta diskussioner, men som en hyfsat nykter utomstående kan jag säga att de som stod runt oss inte höll alltför hög nivå. Framför oss stod två tjejer och pratade med ett par killar de just hade träffat. Tjejerna verkade inte alltför roade, men killarna gav inte upp för det. En av tjejerna bodde tydligen i Åbo, vilket de hakade upp sig på. Tror att vi fick höra "är du från Åbo?" säkert 100 gånger. Bakom oss stod ett killgäng som diskuterade förhållanden, "tjejer behöver domineras, de inser det inte bara själva", alla var singlar...
Vi hade som sagt kul när vi stod där i alla fall! Efter nästan en och en halv timme var det dock inte lika kul, fötterna var frusna (vi hade inte direkt planerat att stå ute i minusgrader när vi valde skor...) och kön hade inte rört sig framåt på en halvtimme. Då gav vi upp och bestämde oss för att gå till Max och äta istället. Vid halv två kom vi dit och insåg att vi inte var ensamma om att ha fått den idén, lyckades få tag på ett bord till slut och svullade i oss pommes och dip, mums! M's posjkvän hämtade oss när vi tröttnat och körde hem oss.
Hemma igen vid tre, kvällen blev som sagt inte riktigt som vi hade tänkt oss, det blev inte så mycket party, men kul hade vi! Vi kom fram till att nästa gång vi ska gå ut i Uppsala ska vi nog ge oss ut lite tidigare, så man slipper den värsta kön. Jag försökte övertala A att eftersom hon är den som bor där borde hon se till att lära känna rätt folk så vi kan få gå förbi kön. Får se hur det går med det!
Inflyttningsfest
Lite jobbigt det här med inflyttningsfest bara, det kräver ju en present. Jag är helt värdelös på det. Om jag inte har en idé från början är det nästan omöjligt att komma på något. Den här gången hade jag tur och kunde vara med på en annan kompis present, annars brukar det bli något opersonligt. Ibland gör det ju inget om det är opersonligt, men A och jag har varit kompisar sedan vi var sju år, så det känns som om jag borde kunna komma på något roligt. M sa i alla fall att hon hade köpt något "roligt" som jag kunde vara med på, så det blir säkert bra. Ser i alla fall fram emot fredagen ordentligt!
När blir man egentligen vuxen?
Jag har funderat en hel del på den här frågan. Ibland känner jag mig vuxen. Jag menar, jag har både jobb och bil, men samtidigt bor jag hemma hos mina föräldrar som också betalar min mat (även om det är det enda de betalat för mig). När jag pratar med en del kompisar känner jag mig verkligen inte vuxen. De pratar om vad de ska göra med sin sambo i helgen (oftast något som "åka till ikea och köpa nytt skåp" eller "renovera badrummet"). De klagar över alla räkningar, över grannar, chefer och så vidare. Då känns det verkligen som om man har hamnat på olika nivåer, jag menar vi är lika gamla, har växt upp tillsammans, men någonstans känns det som om vi hamnat olika i utvecklingen. Vissa dagar tänker jag att det är de som går för fort fram, de borde leva livet mer innan de stadgar sig. Andra dagar känner jag att det är jag som är hopplöst efter, att jag borde ha kommit så mycket längre. Jag vet inte riktigt, borde jag det? Jag menar, jag fyller faktiskt 21 i år, är det inte dags att ta tag i livet snart? Hur länge får man bara "leva livet"?
Hoppas på att få komma iväg til Tyskland och jobba ett tag i alla fall. Nu känns det inte så långt borta, men vi får se hur det blir!
Musse och jag promenerar
Det har blivit många promenader på sista tiden. En av hästarna, Musse, har haft en rejäl muskelinflammation och blivit ordinerad dagliga promenader på ca 45 minuter. När vädret är fint så älskar jag promenader, men så här på vintern är vädret som bekant lite ombytligt. Idag var det visserligen soligt och underbart vackert, men det var kallt. Som den stockholmare jag är hade jag såklart för lite kläder på mig, att då vara ute och gå är inte helt kul. Jag måste verkligen lära mig att titta på termometern innan jag åker till stallet! De andra dagarna jag och Musse varit ute och gått har det varit bättre. Kameran har varit med flera gånger, det är så vackert ute på vintern. Musse förstår dock inte riktigt vitsen med att stå stilla medan jag hittat något jag "bara måste fotografera". Han tycker rent allmänt att det här med promenader är lite töntigt. Bara ut och gå, tycks han tänka, när man kan vara ute i snön och galoppera. Hästen har inte rikigt förstått att han är skadad...
Musse blickar ut över vinterlandskapet
